En riktig skatt

Hade minsann flutit iland på bloggen idag. Den har guppat hit på etervågorna ända från Hellas!!! Där är Psyk, som just nu tar ledigt från sin fina blogg.

Från början var det en kommentar på mitt nattmiddagsinlägg, men han skickar med ett alldeles prima recept, så jag låtor honom bli gästskribent på min blogg (jag har inte frågat, men hoppas det är ok):

Jag gjorde en riktigt härlig sallad med såna där långa gröna bönor du vet…Vad heter de på svenska? Det har jag glömt. Men de är så där bulliga och långa och här ärtor i sig, som lite större frön eller vad man ska säga.

Sådana “bönor”/ärtor kokade jag upp och isade sedan ned för att de skulle bli krispiga… Det var en dag i förra veckan då jag kände mig duktig.

Vinaigrette:

Olivolja
Sötstark och grovkorning senap
Massa svartpeppar
Salt
Honung
En gnutta majonnäs, om man vill

Rör om vinaigretten i de kokta, nedisade och avrunna bönorna. Toppa med valnötter och skivor av vit nötig ost. Här nere tar jag Manouri eller Mirthisa-ost (tror jag den heter), men det går bra med fetaost också. Fast det är godare att ta en relativt fast vitost med mindre smak.

Dagens tips. Och ja, eftersom jag tydligen är obenägen att skriva på min egen blogg kan jag ju lika gärna göra det på andras.

Hur eller hur, kram.

Jag visst Psyk - du är så välkommen här hos mig och ÖVERJAGET

Jag tror du menar bondbönor, som man i Sverige oftast äter som soppa. Tror jag, för så äter vi dem i min familj ;-). Jag tror att man kan stuva dem oxå. Bondbönor är de enda bönor - vad jag vet - som man kan så i kall jord. Men dom glömde jag faktiskt bort i år. Skulle ju varit perfekt med den uschliga försommarvärmen. Och pappa hade blivit glad.

Jag envisas ju med andra bönor jag - riktiga små primadonnor är de små liven

Alltså gröna bönor, eller så använder jag deras franska namn: Harricot Verts. De kan oxå vara gula och då kallar jag dem Vaxbönor.

Jättegoda, och bra att man kan köpa dem så billigt hela året frysta i storpåse. Eller så kan man odla dem. Kolla bara min lycka i en låda. Där finns de. Alldeles nyfödda små plantor

Fast häromdagen hörde jag P1s trädgårdsexpert bestämt berätta att det inte är någon idé att så dem mitt i Juli. Jag tänker vara glad åt mina plantor i alla fall. Skola om dem ordentligt, så att de får gott om utrymme att växa sig starka och vackra och kanske - om hösten blir ljum - ger mig en liten skörd i alla fall. Inte lika riklig som jag fått om jag ordentligt fått dem o jorden i juni. För det är ett schå med bönor:

Jorden ska vara ordentligt varm, man ska vara på såhumör, göra i ordning en fin liten såbädd, ha tid. Allt det där sammanföll inte förrens alldeles nyss för mig i år med den kalla och lynniga försommaren, det ruskiga hålet i hornhinnan och så hela mitt liv därtill.

Jag ska i alla fall prova Psyks fina recept även om jag det inte blir riktigt som det ska med gröna bönor -  på mina egna nyskördade bönor om det blir några, eller så köper jag mig några på torget…. Där har de kanske riktiga bondbönor till och med - för jag tror faktiskt det blir allra godast med sådana

Kanske såg det ut ungefär så här - fast det nog är parmesan på den här bilden:

Läs även andra bloggares åsikter om Psyk, bondbönor, gröna bönor, vaxbönor, sådd, omskolning, skörd

Tadaaa!!! - or With a Little Help From My Friends!

Kolla kolla vad jag kan; en bild, en bild! Kolla det är en bild i Mammamumrikbloggen!

Jag blir alldeles svettig faktiskt

Och inte vilken bild som helst, utan husets inte alltför blidaste

kattdam!

Katten som sätter den ca 8 gånger större valpen på plats. Flera gånger om dagen…

Ja - inflikar påpassligt Överjaget - det får man ju förstå. Han lär sig ju aldrig det lilla kräket. Så det krävs ju upprepning. Upprepning är kunskapens moder - se.

Nu var det ju inte Öerjaget, den där Björklund eller kunskapens moder som hjälpte Mammamumrik att ta sig över tröskeln, utan den vänligt behandllande Psyk (Hello Sunshine!) som milt och övertygande hjälpte Mumrikan förstå vad som fattades henne. Och då - när känslan av förstelning i övertygelsen att hon är så hopplöst överkorkad att det iaf inte ens är lönt att försöka eller be om hjälp för att hon bara kommer att bli utskrattad och ändå inte kan - släpper (Men inskjutna bisatser är hon en hejare på! Vaaad skulle hennes stackars adjunkter på gymnasiet säga om dylika åbäken. Blekna skulle de! Tur at hon har vett att vara incognito, väser Överjaget). Då kommer hon igång minsann och googlar och står i och inser att lösningen har legat i en rullist på lilla datorn hela tiden. Det är ju trots allt en Mac, så allt brukar ju finnas.

Hå hå ja ja, suckar Överjaget. Nu får vi väl inte sova i natt heller. Nu ska det väl bloggas och bloggas och bloggas igen. Och pyntas och pimpas (pimpa - vafalls. Pimpla vet jag vad det är - men det är knappast ett av Mumrikans vanliga stavfel. Det är ju mitt i sommaren).

Tänk att man kan få så fina födelsedagspresenter; nytt självförtroende; flera dagar i förväg!

(Bilden är förstås vald för att hedra Psyk som gillar att ha koll på bekanta katter, iaf om jag tolkat ett inlägg häromnyssens rätt)

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, kattdam, Psyk, hjälp, våga, självförtroende

Hjälp sökes!

Dessa är förutsättningarna:

• Det finnes en Macintosh
• Det finnes en DAMP-tant
• Det finnes en Word Press blogg

MEN

• Det finnes INGA bilder

Nu är jag inte som Tant Rasch eller Psyk eller Jonny Sharonne så att jag omedelbart kommer att börja och fixa och pyssla och pimpa bilder. Jag skulle vara så nöjd att få pryda bloggeriet med bilder som redan finns - eller som snällisar fixar (kanske). Men bilder vore kul. Johanna Graf tex. Och Kerstin Kokk. Och Johan Sjölander. Dom hittar så roliga bilder. Och det kan nog jag oxå. Fast man får ju fundera lite om man nu ska bibehålla åtminstone ett sken av mystik. Nu höll jag på att glömma Frk F - kråkornas mästare

Jag vill alltså få en brevkurs eller vad man kan säga. Men kom ihåg att jag har kort arbetsminne. Det måste vara enkelt och i små, konkreta steg. Jag är ju inte dum - men väldigt o-abstrakt. Eller som äldsta vildängel säger “Jag är inte dum - jag har bara otur då jag tänker”

Jag kan bara så här lite blygt påminna om att jag snart fyller år oxå. Det är ju flera inlägg sedan de framgick.

Läs även andra bloggares åsikter om Macintosh, DAMP-tant, bilder, Jonny Sharonne, Psyk, Tant Rasch, Johanna graf, Kerstin Kokk, Johan Sjölander, otur, brevkurs, arbetsminne

Im back!

Likt Arnold kommer jag envist tillbaka. Leve ögondroppar när man behöver dem! säger jag bara…

Jag har alltså inte ont längre, men ser fortfarande ut på ena ögat som om jag var hämtad ur “V”. Smalt och illrött. Men jag kan titta litegrann, om än dimmigt. Och jag blir vederbörligen ompysslad både praktiskt och virtuellt.

Passar på att läsa och tänka på sånt som jobbet behöver ha tänkt och läst, men som jag inte hunnit. Ska skriva lite också. Återkommer efter arbetstid (har ju lite att ta igen sen igår…)

Lagt två nya intressanta bloggar: Psykiatern och Tankar från roten i rollen. Tack Psyk och Johan för tipsen

Det är blod på min födelsedag!

Ok då, inte riktigt födelsedag, det är någon vecka dit. Och kanske inte precis blod. Men synd om mig är det - och få litterära figurer utrycker det bättre än Lotta på Bråkmakargatan.

Så här är det. Om man följer mina spår på nätete, (och NÄ, jag förväntar mig inte den ortens hängivenhet kära läsekrets, men några av er som brukar spåra in här är ju dem jag spårar ur till när jag vandrar runt på nätet) kan man tro att idag varit en riktigt kreativ och ledig dag. För jag har kommenterat här och där och till och med skrivit haiku, och gjort ett riktigt nyord som Psyk har gjort ett riktigt nyordsinlägg med bild och grammatik och hela allt. (Stolt, stolt)

Men allt det var bara avledande manövrer. Alltså jag avledde mig (Det är praktiskt med att vara DAMP-tant, man är så lättavledd att man tillochmed kan få sig själ att tappa tråden. Man kan ju alla knepen liksom)

Jag var nämligen tvungen att vänta och se - om det skulle gå över. Det gjorde det inte.

Så här var det. Jag vaknade i morse med - för att vara litterär - “Ett öga rött”. Och nu menar jag inte boken. Utan mitt högeröga.

Jag vaknade även rätt sent, så jag hann inte tänka så mycket på det förrens jag satt på T-banan. Då insåg jag att det rann och kändes som en burk pissmyror ungefär. Nåväl. Jag kom väl till jobbet och “Oj Voj” sa arbetskamraterna. Jag började i alla fall jobba. Men plötsligt insåg jag att “Blogg till fikat”-stunden dragit i ut på tiden. Att ögat kliade så att skulle vara färdig att klippa till den som eventuellt stack in huvudet i mitt rum. Eftersom jag inte orkade tänka förståndiga jobbtankar på flera A4. Och deffinitivt inte “Ha-möte-med-folk”- eller “Nu-ska-vi-lösa-problem-ihop”tankar. Jag till och med körde ut två av mina trevligaste arbetskamrater med orden “Nu får ni gå för jag orkar inte med er”. Och de ville prata om nåt jag normalt tycker är spännande. Sån tur är är de både kloka och Mammamumrikvana. Så de tog inte illa upp.

Hm. Jag va i alla fall tvungen att gå iväg att göra en sak . Utanför rummet. Och då blev jag rätt bestämt tillsagd att jag nog ändå skulle ringa och höra med vårdguiden. En timme senare var jag på ögonakuten. Och på den ganska korta stund som gick från mötet på jobbet till jag kommit in i maskineriet på akuten hann ögat gå från brutalklådigt till smärta pga av ljus inomhus, fast jag hade solglasögon på. Hur det då känns när de riktar en liten strålkastare i ögat för att undersöka det kan du kanske tänka dig. Det kunde inte jag - kära läsekrets - fö jag har aldrig haft ögonproblem förr.

Men jag fick lokalbedövning och så fortsatte de.

Jag har ett hål på hornhinnan. Lotta skrubbade knät hon - och jag har skrubbat hornhinnan. Till skillnad från Lotta har jag dock inte helt klart för mig när skrubberiet inträffade. Därför har jag oxå fått en bakterieinfektion i hornhinnan.

Så nu är jag hemskickad med tre sorters ögondroppar/salvor, Och ska droppa mig 4 ggr i timmen första timmarna, sedan varje timme så stor del av dygnet som möjligt. Och ligga hemma och ha tråkigt (för hur kul är nåt då det gör ont att titta på saker?) Suck

Nu ska jag krypa in i vrålä i någon lämplig vrå (och tänka på Psyks fint designade vrålä) och vänta på yngsta vildänglan som just är och köper pizza. jag har fått låna henne som handräckning och valprastare av pappan, där hon egentligen skulle bo (Eftersom vampyraspiranten är hos sin morfar, för att träffa ett gäng av deras gemensamma vänner i 65-75års åldern.)

Så ensam och övergiven är jag inte. Och tagit intryck av Psyks och 237s kloka behandlingar har jag (är övertygad om att pizza lindar även hornhinneinflamation och inte enbart smärta i själen. Jag har dessutom tagit “den onde” med jalapenos och bearnaise och allt.)

Så nu blir det nog inte så mycket gjort på bloggen eller annorstädes å nätet, förrens dropperiet har verkat - det kan ta några dagar sa de.

Men känn er för all del inte förhindrade att läsa och ömka mig eller skriva intresanta saker på era bloggar. Jag kan rekomendera de utmärkta publicisterna i bloggrollen. Några av er har ju tagit lite pauser mer eller mindre uttalat. Andra skriver desto mer frenetiskt. Bra är ni allihop - så jag bjuder in ala i rollen till varandra. Och de som ännu inte landat där är minst lika välkomna

Så småningom ska jag väl få desto mer tid att blogga. När ögat bättrat sig, men jag måste fortsätta intensivdroppa - om det nu blir så

Kram alla - och reservation för felskriv, för jag orkar knappt läsa på skärmen . Så det blir bara enkel-korrläst, mot vanligtvis trippelkollat.