Skolan jag drömmer om….

….. längtar till. Hur är den? Frågar Sassa. Inget neggo, inget ”så vill jag inte ha det”.

Oj! Jag blir alldeles tom på ord först. Alla arga tankar hoppar runt i huvudet, mina egna erfarenheter av att vara barn och mamma hoppar runt och tar all plats.

Men så småningom ligger ilskan i en utmattad hög i ett hörn. Den har fått rasa färdigt. Först är det ännu tyst, men småningom kan jag höra hur det mumlar lite – inget tvärsäkert, inget färdigt, inte en hel skola, men kanske några byggstenar jag kan dela med mig ur min erfarenhet – nåt för kloka lärare eller andra skoljobbare att hantera och använda i en helhet.

För den första tanken jag tänker om skolan är att den är Sveriges största arbetsplats, och att vi nästan alla jobbat där. Några av oss har erfarenheter från motsvarande ställe i ett annat land. Och de har oftast klart för sig att skolan här är annorlunda. Jag tänker att vi som inte gått i grundskola på 30 år oxå gått ”någon annanstans”. Och vi borde tänka på det. Men en bra skola behöver också att de som jobbar där står för sin proffesionalism. Trygga lärare som har en realistisk föreställning om vad arbetslivet innebär, vad de har ansvar för och som är i skolan för att de gillar barn och gillar ny kunskap. Lärare som kanske inte har så himla mycket högre lön, men bättre arbetsförhållanden, arbetsrum, vidareutbildning, tid för jobbet och bra ”support”

Min andra tanke är en bild. En av mina goda bilder från skolan. När min minsta vildängel skulle börja sexårs – rätt motvilligt, hon älskade dagis – och det stod en massa föräldrar och barn utanför en stängd dörr. Och så strax efter utsatt tid öppnades dörren, tre fröknar kom ut och ställde sig på rad vid dörren, fick – utan ord mins jag det som – barnen att forma en rad. De tog alla tre var och en i hand och mötte stadigt men försiktigt blicken hos varje barn. Frågade efter namnet och fick barnen ett och ett att känna sig önskade, välkomna utan att träda för nära. Barnen följdes ett och ett in i ett klassrum i mild belysning och tända ljus (tur att det ar mulet!!) till en plats med deras namn på den runda mattan mitt i klassrummet. Och vi föräldrar sjasades iväg – dagen var barnens, inte föräldrarnas. Så fortsatte det ungefär, varje morgon. Inte med alla tre fröknarna, men den/de som var där den dagen som tog i hand och såg varje barn.

Sen tänker jag på skylten i samma klassrum med namn på alla möjliga kortspel. Jag är verkligen för lekfull pedagogik. Men då jag såg den blev jag ett offer för ÖVERJAGETS logik. ”Flams och trams – barnen ska väl lära sig multiplikationstabellen”

Nej nu lilla hon. Nu går allt skam på torra land!!! Bara för att hon blir ängslig då hon inte förstår kommer hon inte undan med vad som helst. Skylla på mig?!? Skandalöst. Jag skulle aldrig ängslas över alternativ pedagogik i Matte (som är så viktigt). En sån utmärkt framsynt metod att få barnen att öva samspel och huvudräkning! Yngstans klass var fruktansvärt vass i huvudräkning och problemlösning om jag mins rätt. Bra mycket bättre än den lilla människan själv i samma ålder, fast hon pluggade och tragglade som sjutton.

Ja jo just det. Det var just det det var frågan om – och min tredje tanke handlar alltså om lust och lekens pedagogik. Jag misstror att dagis numer heter förskola. Och sen säger man att skälet är att förskolepedagogiken ska få insteg i skola. Men då borde det heta dagis och efterdagis. Barn lär sig i lek inte genom plugg. Och det handlar inte alls om flumskola. Utan om genomtänkt pedagogik med fokus på de verktyg för lärande som är naturliga för dem.

Till slut: i den skola som ser och lägger märke till de vuxnas och barnens egenart och förmåga samlas kunskapen om varje barns kunskap noggrant in och följs upp. Det som går lätt får man utveckla och få ännu större färdigheter i, det som går trögt får man mer stöd med. Men just därför ställs frågorna mer till skolans förmåga att lära ut. Mät gärna barnens kunskapsnivå, men inte för att låta barn halka efter och ”gå om” utan för att hitta de läromiljöer som inte fungerar så att de kan förändras

Ja Sassa – det är mina tankar om en bra skola – hoppas jag antagit utmaningen på rätt sätt – för jag har inte riktigt klart för mig hur en bloggstafett går till.
Läs även andra bloggares åsikter om dagis, förskola, skola, betyg, respekt, pedagogik, flumskola, lek

Näää. Det funkar inte. Den här gången heller

genom mänsklighetens historia kämpar två tankesystem mot varandra:

Människan kämpar bäst om de lever under hot

• kampen för Gud blir hängivnare med hot om helvete
• laglydigheten ökar med stränga straff
• människor arbetar bättre i strikt hierarki
• barn studerar hårdare om de riskerar att sorteras bort/inte få plats i en åtråvärd undervisningsgrupp

Eller

Människor kämpar bättre om hon drivs av lust

• om man är uppfylld av att Gud älskar gränslöst vill man dela det med andra
• laglydigheten ökar om människor känner sig som en del i helheten
• människor arbetar bättre om de är delaktiga
• barn studerar bäst när lärandet är lustfyllt, är sitt eget mål

Det finns en besynnerlig dragningskraft i det förra alternativen, som att man i alla fall har tagit i så hårt man kan, inte kan beskyllas för slapphet om man följt det programmet

Människan har ett behov av ordning och reda – och det är som att sträng-nissarna är bättre på att formulera sig ordningssamt.

Ändå vet vi att barns lärande frodas bäst i lekfylld miljö

Att människor kanske kan ”ta sig själva i kragen” en kortare period – kanske orkar gå förkylda till jobbet osv under några år. Men effekten är kortvarig – och följs av dessto längre dalar hälsomässigt

Att den som svälter sig till viktförlust så småningom väger mer än då bantningen började

Att brottsligheten inte minskar av strängare straff

Nu kommer förvånade rapporter att tillväxten tagit tvärstopp. Och att svenskarnas förväntningar på den ekonomiska framtiden är den lägsta på 15 år. Trotts stålbad för landets sjuka och arbetslösa och en ivrig bäver som näringminister. Se här till exempel ett av alla vittnesmål, om hur det är just nu från Kärringen mot strömmens blogg: ”Om att överleva i Alliansens Sverige 2008″

Jahapp – tänker jag

Precis som man kunde förvänta sig….

Och jag tänker på vad en gammal man sa en gång till en av mina pastorskollegor. ”Ditt största problem som förkunnare är att du vill tro att alla kommer till himlen, eftersom det är vad Gud vill. Men du du vågar inte riktigt”

Nu är det dags att öva öva öva tron. Och formulera sig bättre

Läs även andra bloggares åsikter om hot, lust, tillväxt, straff, lärande, kunskap, lek, tillit

Mondståndskamp!

Idag när Sudden o jag var på vårt vanliga ställe för att leka/träna och träffa alla hundkompisar som promenerar förbi (dvs deras mattar/hussar är ute på morgonpromenad och så lurpassar vi på dem. Sudden fångar in både hund och människa med sina mest oemotståndliga lekinviter. Så får båda jag och Sudden leka, dvs han brottas o fånar sig och jag får prata med nya intressanta människor varje dag. Hittills har vi bara träffat två sura/ilskan hundar – och ingen direkt ointressant hundägare (fast några är ju lite begiea). Alltså då, när det var tillfälligt tomt på hundar och jag stod och hängde på staketet till koloniområdet och sörplade kaffe, då såg jag nåt härligt: I en liten snödriva var det små hål i snön, nästan som rör rakt ner. Och i varje hål växte en tussilago. Som alltså smält snön runt sig.

Tussilago är så roliga ogräs. Luriga. Man ser dem och faller i trans. Inte många tänker på dem som ogräs. ”Dom små solarna” tänker man, helt svältfödd på blommor i mars. Ingen tänker på de enorma hästhovarna som dyker upp frammåt sommaren och tränger undan allt i sin närhet. Snacka om luriga växter

Läs även andra bloggares åsikter om tussilago, snödriva, ogräs, motståndskraft, kaffe, lek, hund