Utåtriktad

Just nu är jag attans utåtriktad hela dagarna. Det är nämligen höstkampanj bland oss sossar. det betyder att vi gör så mycket buller och bång och försöker träffa så många som inte är vanvettigt intresserade av partipolitik som möjligt (som alltså inte är lika nördiga som vi själva.) Det serveras kaffe på torgen, besöks arbetsplatser, ställts medborgarenkäter och knackas dörr som bara den….

Barnslig som jag är älskar jag kampanjveckor – särskillt om jag slipper hålla tal och får slå mig i släng med så många medmänniskor som möjligt. Den här hösten möts vi ju oxå av vänliga, intresserade och toleranta medmänniskor. Och enstaka vrålarga. Till skillnad för de sammanbitet ointresserade för några år sedan. det är förstås tveksamt om vi blivit så otroligt mycket bättre på dessa år. Möjligheten är det andra delar av verkligheten som förändrats mer. Härligt är det i alla fall!

Men man har ovanligt lite möjlighet att blogga – fikapauserna tar man i solskenet på nåt torg,,, Och sen blir man vanvettigt trött. Så man orkar inte blogga då heller.

God natt!

(Och hoppas du får träffa precis så många trevliga medmänniskor som du har lust med imorgon, och vara precis så utåtriktad som du vill!)

Kaffe i handväskan

ska man väl inte ha

Nähä.

Men det har jag….

Det var ju inte urdrucket då jag måste ruuuusa. Men å så praktiskt med lilla portionstermosen, och lock har den oxå, och tredje vändan hem efter glömsaker kom jag ihåg det till och med…

Ha – jag hann med!!

Sätter mig ner, sätter termosen mellan knäna. Halar upp smink. För det hann jag ju inte heller…

Och plötsligt har termoseländet halkat lite snett och de vänliga medpassagerarna får fullt upp med att upplysa mig – som inget märkt (upptagen av eyeliner som jag är) beklaga mig och hala fram papperservetter.

Tur att det finns snälla medmänniskor….

Men locket då??!? undrar du kanske… Å det hade Mammamumrik så ordentligt lagt ner i handväskan….

Så nu lyckliggör jag mänskligheten med en svag men distinkt doft av kaffe var jag går….

Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, drälla, spilla, slabb, handväska, snäll, medmänniska

The Pölsa is Back!

Likt en annan Arnold. Usch.

Men hur gick det till ( ni nu undra.) Hon kan väl inte suttit på årsmöte en hel helg nu, för

• det är tisdagkväll
• det kan bara inte finnas hur många årsmöten i massor av dagar i sträck

(Ibland är jag så logisk att jag förvånar mig själv!)

Nej men Mumrikan har ett sånt där jobb att rätt många dagar går man upp 5.30, några kan man sova till 9 och vissa måste man gå upp kvart i 4. Det ska jag göra imorgon. Då blir jag alltid liksom förskottsutmattad.

Nu ska jag lägga fram det sista till imorgon, inklusive lappen där det står

• Ta medicin
• Drick kaffe!
• Gå ut med hunden o mys
• Ät yoghurt
• Ta väskorna
• och mobilen
• gå senast 4.40

Voj voj voj!

Läs även andra bloggares åsikter om pölsa, Arnold Swartzenegger, kaffe

Nej idag har jag inte missat bussen på hållplatsen!

På förekommen anledning vill jag tydliggöra att ovanstående inte hänt idag. Det har varit en normaldag i mammamumriks liv. Hon åker inte så ofta buss…

Mumrikan väcks av mobilen. Ååååh! 5.30. Upp och hoppa lilla loppa! I ett töcken hasar hon ner för trappan och in på toa. I med linser, ut i köket, sätt på vattenkokarn, ta tabletter, ladda minsta kaffepressen, dra på överdragsbyxor, kofta, jacka. Få med nötter, klicker, godispåse, visselpipa, leksak, vantar, dricktermos och – ja visst jag lilla valpen vill oxå med . (Tack tack! att jag la fram allt som ett snitslat spår igår kväll!) Vänd och häll lite varmvatten på torrfodret. På med selen o linan. Vänd och hitta nycklar (klockan är redan över sex. Suck) Jaja vi går nu, Vänd och ta leksaken och vantarna – nu glömda. Hjälp var är termosen? Nej nu går jag

Lek och utestund på fältet. Matte hänger till att börja med på staketet till kolloniområdet och vovven letar hundmaten som besynnerligt växer här o där i gräset där hans kompetenta matte gått. Hon har gröna fingrar hon! Sen leker och tränar vi – o träffar kompisar. Mobilen larmar igen. Dags att gå hem

Mammamumrik sitter i trappen och högläser ur läxboken för vildängel så hon kan göra sig iordning till skolan och göra läxa samtidigt. ”God day, my name is Mammamumrik and I´m the human equivallent of a Daisy-player” om ni förstår?

Mammamumrik rusar med frukosten nästan nedtuggad och snabbsminkad mot stationen. Under vägen dit hinner hon ringa några samtal (”Hej jag är sen till personalmötet”, ”Jaha”, ingen världsnyhet precis, ”Jo jag har en sak ja behöver ta upp, det är lite sent, vi ska ta beslut idag, men jag tror det är ganska enkelt. Såhär tänkte jag: xxxxx”, ”Ja då tar vi upp det på övrigt då, säger snälla arbetskamraten medgörligt”.)

Mammamumrik kommer mycket riktigt 7 minuter för sent. Mötet går bra. Mammamumrik har några minuter på sig att samråda med arbetskamraten om hur beslutet ska förberedas. Chansar på att hinna lite till. Himmel – nu är jag sen! Skyndar till t-banan.

Tar tåget åt fel håll av gammal vana, går av på nästa station – byter riktning. Åker åt rätt håll, men får byta två ggr pga felåket i början. Ringer sjukgymnasten ”jag ska till NN, skulle vara där nu, men är just nu två stationer bort.

Kommer fram, möts av leende sjukgymnast ”Nu är vi kvitt, eftersom jag var sen sist” Fortsätter undersökningen. Får massor med tips på nyttiga rörelser. Går därifrån. Gott om tid innan viktiga mötet där det som förberetts hela dagen ska beslutas. Gör ärenden, inhandlar ”lunch att ta med”

Får ett roligt sms.

Kommer fram till T-banan. Påminner sig att det går åka direkt till viktiga mötet med denna linje, onödigt gå av vid jobbet.

Äter mat, tur att det är lite folk så man kan bre ut sig. Har som vanligt spillt nästan halva drickan i kassen med mat… Suck. Varför tror jag att det just denna gång ska funka att bära dricka med plappersmugg i kasse, när det misslyckats 759 032, 5 gånger innan???? Man ska leva på hoppet!!!

Pratar i mobilen under tiden. Kul samtal det här, och snart är jag inte vrålhungrig mer. Pratar på och går av vid jobbet.

Upptäcker sitt misstag i biljetthallen. Vänder tillbaka. Väntar på tåg, pratar på. Åker ganska snart vidare (pust) Fortfarande helt ok med tid. Pratar på, skickar sms. Men va konstigt det ser ut här. Suck. NEJ, nu har jag åkt för långt! Kliver av vid nästa stopp. Byter färdriktning. Väntar på tåg

…… vid det här laget antar jag att ni fattat hur det har varit.

Men jag hann i tid och mötet gick bra. Och dan fortsatte. Med mer vims och ett återfall i ”välta kruk – sjukan” för valpen Men nu får den vara slut . Ska sova ända till 6,45 imorgn. Men ändå. God natt alla med-vimsar där ute. Sov gott!

Mondståndskamp!

Idag när Sudden o jag var på vårt vanliga ställe för att leka/träna och träffa alla hundkompisar som promenerar förbi (dvs deras mattar/hussar är ute på morgonpromenad och så lurpassar vi på dem. Sudden fångar in både hund och människa med sina mest oemotståndliga lekinviter. Så får båda jag och Sudden leka, dvs han brottas o fånar sig och jag får prata med nya intressanta människor varje dag. Hittills har vi bara träffat två sura/ilskan hundar – och ingen direkt ointressant hundägare (fast några är ju lite begiea). Alltså då, när det var tillfälligt tomt på hundar och jag stod och hängde på staketet till koloniområdet och sörplade kaffe, då såg jag nåt härligt: I en liten snödriva var det små hål i snön, nästan som rör rakt ner. Och i varje hål växte en tussilago. Som alltså smält snön runt sig.

Tussilago är så roliga ogräs. Luriga. Man ser dem och faller i trans. Inte många tänker på dem som ogräs. ”Dom små solarna” tänker man, helt svältfödd på blommor i mars. Ingen tänker på de enorma hästhovarna som dyker upp frammåt sommaren och tränger undan allt i sin närhet. Snacka om luriga växter

Läs även andra bloggares åsikter om tussilago, snödriva, ogräs, motståndskraft, kaffe, lek, hund