Storm i Björklunden…

Fin skolbild från Robem på Flickr

Äntligen har nån synat hans kort…

Mycket bra inlägg om lördagens radioprogram om skolministerns minst sagt lättsinniga förhållande till statistik finns bla hos två av de bästa skoltanter jag vet Anna-Karin och Johanna. Mer än så behöver inte sägas

Utom kanske:

Pilutta dig Jan!!

Nu blir det visst sänkt betyg i ordning och uppförande. Och Statistik (Lyssna bara till Statistikprofessorns kommentar till JBs kunskap på området…)

Läs även andra bloggares åsikter om skola, statistik, Jan Björklund

Välfärd och Farväl – hur hänger det ihop

Men nu har hon satt en sån där rubrik som gör en rent folkilsk av oro igen. Ska hon – så här flera år för sent – hoppa i Fredriks lilla farkost. Nu när till och med Göran Skytte haft vett att hoppa ur. (Och det vet jag från säkra källor. Om Badlands hyena och Witchbitch rapporterar samma sak – då måste det vara sant!!)

Men lilla Överjag. Stilla sig ett tag nu – även om det inte ligger för henne

Alltså när jag satt här och pillade navelludd slogs jag av att dessa två ord är varandras spegelbilder. (Har funderat lite över spegelbilder sedan jag mitt i natten lyssnade på vetenskapsradion om spegelneuroner, fast egentligen har det här ju inte alls med det att göra – bara att associationerna flyger och far i en DAMP-tants huvud)

Välfärd är ett så trist ord, tyckte Barbro Hedvall i DN för några dagar sedan. Och det har sen den utmärkta (och förhoppningsvis utvilade) Johanna Graf funderat vidare på. (Vem av damerna som är mest bersärk har jag inte riktigt avdömt ännu, det kan bli nödvändigt med målfoto)

I alla fall. Jag tycker att välfärd är ett vackert ord. ”Att fara väl”. Jag tänker att det inte är en händelse att ordet och företeelsen skapades av den mest utpräglade ”Inte bli som vi”-generationen i vår historia. Dvs föräldrar som tänkte att deras barn skulle ha fler livsval än de själva haft.

Ska man sätta sin unge i kanoten och sedan tryggt kunna vinka farväl – då är det viktigt att det finns välfärd. Om ungskrottet inte ska ta jobb på bruket, eller var man nu tog jobb på orten, utan studera eller flytta eller på annat sätt följa ”sina bästa stämningars längtan”. Då är det viktigt för det oroliga mamma- eller pappahjärtat att det finns välfärd. Att det finns någon sorts skyddsnät.

Det ironiska är att högern helt ostört fått måla upp en annan bild – hur tryggheten söver. Det är ju inte sant. Trygga människor orkar vara nyfikna. Stressade, ängsliga människor vill bara sova. Det är rent fysikaliskt sant.

Visst kan enstaka adrenalinvågor göra en stark och pigg. Den som alltid vet att det finns fast mark att landa på kan våga de mest våghalsiga toksprång. Så har överklassen alltid haft det. Man ändå landar mjukt i pappas checkbok och kontaktnät. Det finns fonder undanställda sen den dag man föddes.

Människor som alltid haft det så, som haft ett eget välfärdsbygge hela sitt liv, förstår naturligtvis inte vad den allmänna välfärden ska vara bra för. På dem kanske det har negativa effekter till och med – vad vet jag.

Säkert innebär det minskad intern kontroll. För enstaka ungar i överklassen – med tillräckligt stark integritet och egenart – använder ju det allmänna som en flyktväg. Så länge man är under föräldrarnas vingars beskydd är man ju inte riktigt fri (Den som står i skuld är inte fri, ni vet). Så nog är allmän välfärd ett vardagsproblem för överklassen.

Men för den som inte har en av föräldrarna sparad slant att falla tillbaka på blir en obefintlig välfärd inte en sporre. Utan en hämsko.

Allt blir ängsligare. Och sömnigare. Och försiktigare.

Välfärd är ett vackert ord, nära släkt med farväl. Det ger alla möjlighet att ge sig av mot sina drömmar, veckla ut ”sina bästa stämningars längtan” och med den som segel ta sikte på det okända.

Men signe sig lilla människa. Det där var ju riktigt klokt tänkt. Ja ja nu blir det ett schå. Nu måste vi sätta kanoterna i livets vatten, reda segel och damma av gamle Erik Gustav igen. Här har vi honom visst

(och lugna sig läsekretsen lilla – nog vet jag att hen skrev den då han blev liberal. Men det är en rasande skillnad på liberaler 1838 och 2008 kan jag säga. Se bara vad som hänt de senaste tio åren med folkpartiet så förstår läsekretsen säkert. Det fanns en tid – tro det eller ej ni som är små och kortlevda – då liberaler nästan ansågs vara bolsjeviker….

Men sen dess har mycket grumligt vatten runnit ut från tankesmedjorna må man säga…)

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

Erik Gustav Geijer

Läs även andra bloggares åsikter om välfärd, farväl, överklass, adrenalin, mod, checkhäfte, fonder, kontaktnät, skyddsnät, längtan, drömmar, vetenskapsradion, Göran Skytte, Barbro Hedvall, Johanna Graf, Witchbitch, Badlands hyena, Erik Gustav Geijer

Hjälp sökes!

Dessa är förutsättningarna:

• Det finnes en Macintosh
• Det finnes en DAMP-tant
• Det finnes en Word Press blogg

MEN

• Det finnes INGA bilder

Nu är jag inte som Tant Rasch eller Psyk eller Jonny Sharonne så att jag omedelbart kommer att börja och fixa och pyssla och pimpa bilder. Jag skulle vara så nöjd att få pryda bloggeriet med bilder som redan finns – eller som snällisar fixar (kanske). Men bilder vore kul. Johanna Graf tex. Och Kerstin Kokk. Och Johan Sjölander. Dom hittar så roliga bilder. Och det kan nog jag oxå. Fast man får ju fundera lite om man nu ska bibehålla åtminstone ett sken av mystik. Nu höll jag på att glömma Frk F – kråkornas mästare

Jag vill alltså få en brevkurs eller vad man kan säga. Men kom ihåg att jag har kort arbetsminne. Det måste vara enkelt och i små, konkreta steg. Jag är ju inte dum – men väldigt o-abstrakt. Eller som äldsta vildängel säger ”Jag är inte dum – jag har bara otur då jag tänker”

Jag kan bara så här lite blygt påminna om att jag snart fyller år oxå. Det är ju flera inlägg sedan de framgick.

Läs även andra bloggares åsikter om Macintosh, DAMP-tant, bilder, Jonny Sharonne, Psyk, Tant Rasch, Johanna graf, Kerstin Kokk, Johan Sjölander, otur, brevkurs, arbetsminne

Här är jag igen!

Nu har lilla ÖVERJAGET tillfälligt somnat i tvättkorgen. Det är hennes favoritställe, fullt av plikter och varmt o gott. Så jag kan ta mig en överblick över livet:

Majsan har klokt nog glömt regnstället hemma och slipper gå ut i regnet. Det är en riktigt klipsk liten juniortant det där! Ät lite glass med de små och spela spel istället tycker jag.

Tant Rasch bloggar så det är nästan omöjligt att hinna med i alla äventyr. Katthåren virvlar runt och dessutom försöker hon förleda oss att utvidga bloggrundorna (ytterligare nåt smart jag lärt av Majsan, att ha en runda, så man inte vimsar iväg på det villande havet antar jag. Hur gör man Majsan, kanske en egen bokmärkesmapp???) Dessutom vet jag från vanligtvis välunderrättad källa att hon trycker olika sorters tröjor.

Frk F är inte ett dugg bättre än Tant R och har oxå en nästan oemotståndlig blogg och viftar med – men jag är ståndaktig (ni får snart veta varför) Blev det grill eller regn i fredags?

Johanna Graf hon har lyckats kombinera oförblommerad reklam för Tommas Östros som underhållare på nästa fest och ett otroligt snyggt och vässat dråp av regeringen. Det är så oneliner att jag skulle kunna återge det. Men det tänker jag minsann inte göra! Bara Marsch pannkaka iväg till denna fantastiska kvinnas blogg http://www.johannagraf.blogspot.com/. Hon är en av mina bloggidoler. För att hon är så klok och rolig och man vet aldrig vad det kommer att handla om när man klickar sig dit. Och så är det snyggt. Den kvinnan kan verkligen både hitta de mest fantastiska bilder och få in dem i bloggen. Men så har hon oxå sina hårtofsar i små verktygslådor med fack. Jo ho. För det vet jag!!!

Hos ordsallad pågår naturligtvis folkfostran! Där vets det hut. Men nu har det börjat kommenteras om saker som tant verkligen inte förstår. Hur kom meccanot in i sammanhanget? Jag misstänker att Hr Nixon faktiskt har ett liv irl. Och att det är det som sipprar in i bloggen. Mystiskt!

Kerstin Kokk har köpt nya skitsnygga skor, men oxå tvättat, ätit hamburgare och jobbat allt för sent flera gånger i veckan. Samt funderat på vilka av de sjukdomar som grasserar på dagis hon är resistent mot. Och som vanligt publicerat en massa egna, snygga bilder från sitt liv.

Jaha. Det var ni det. Men jag då??. Det hinner jag verkligen inte berätta för snart väntar två av våra hund/mattekompisar på fältet här intill. Så det får ni veta senare. Kanske. Om jag kan hålla överjaget i schack

Läs även andra bloggares åsikter om Majsan -67, Tant Rasch, Frk F, Johanna Graf, Ordsallad, Kerstin Kokk