Problemet med “ring P1″

Att ogilla ring P1 verkar vara ganska vanligt. Nästan lika självklart som att ogilla Staffan Westerberg och “Vilse i pannkakan”

Det senare har jag riktigt svårt att förstå. SW verkar ju vara en riktigt rar människa. Jag mins en skolutflykt till hans teater. Själva föreställningen har jag bara en diffus, mörk, trevlig och lite besynnerlig känsla ifrån, så det ar nog en bra kulturupplevelse. Satte myror i huvudet. Det var resan dit och tillbaka (till dagis??, lågstadiet??) som satte traumatiska minnen i mig för evigt. Gråvitt senvinterljus. Blött och kallt och väntan på bussen….

Att många sjuttitalister hävdar att de fått men för livet av “Vilse i pannkakkan” visar bara vilken bortklemad och överbeskyddad generation dom är.

Annat är det med oss 60-talister - vi utsattes för ocensurerade avsnitt ur “Bröderna Grimms samlade sagor” och “Den lilla sotarpojken” då fröken läste högt för oss. Där kan man tala om men för livet! Och stora upplevelser iofs, men iaf……

Men alltså: “Ring P1″. Jag blir så frustrerad av det programmet.

Inte på åsikterna.

Och många programledare är jättebra, sätter emot lite lagom, ger ett visst motstånd oavsett vad inringaren tycker. Proffsigt. Sen finns är några jäteorutinerade. Men det måste man ju få vara - om man ska lära sig. Och så finns de dom som borde kunna bättre, men som använder programmet för att torgföra sina egna åsikter. Typexemplet är Kjell-Albin Abrahamsson, som låter de som har hans åsikter bre ut sig i “finsoffan”, riktigt vräka sig. Och är direkt otrevlig med dem han inte delar åsikt med.

Visst tycker somliga som ringer in riktigt tokiga saker - enligt min åsikt. Men det här är en demokrati, och folk får väl tycka vad de vill. Nej det som gör mig otroligt frustrerad är att bara gå där och ta emot åsikter. Inte kunna lägga mig i. Jag blir såååå frustrerad.

Kanske är det bara nyttigt för mig. Jag borde lyssna så mycket på “Ring P1″ som blodtrycket tillåter. Så att min impuls att delta i varje diskussion slipades ner lite, rundades av. Eller så är det tvärt om; jag borde sky “Ring P1″ som pesten för att vara rädd om denna min egenskap.

Hur som helst: Jag har varit sån här i snart 50 år. Risken att de skulle gå över av lite radiolyssning är nog, dessvärre eller dessbättre, nästan obefintlig

Läs även andra bloggares åsikter om Ring P1, diskussion, demokrati, Staffan Westerberg, Staffan Westerberg, “Vilse i pannkakan”

Tant har blivit bortskämd!

Mammamumriken är trött. Inte kom hon i säng då hon - allt för sent - loggade ut heller. Inte då! Nej mitt i natten planterade hon om blommor. Dom hade blivit stående för länge och var på väg att döden dö. Inget gör tanten så skamsen som då hon skaffat saker och sedan låter dem förfalla. Men i alla fall. Dumt var det.

Och så har hon blivit bortskämd tanten. Med den mystiska webbens interaktiva sida. Att ni kommenterar och så. Jag som trodde att jag inte brydde mig om någon läste. Det löjliga är att det gör ni ju…. Deffinitivt tillräckligt många för att jag nästan känner mig som att det bland alla träffar finns den där lilla hängivna skaran jag hoppades på. Ansvaret känns dock tungt. Jag menar, vad tycker ni är kul?? Så när det inte kommer kommentarer på ett dygn blir jag orolig. Trots att det är ganska gott om besök. Tänk om de har tråkigt oroar jag mig…

Är det:

• Recept
• Tantens tankar om allt möjligt
• Sanna bilder ur tantens liv (får dock bli verbala - jag har inte tänkt presentera familjebilderna här)
• Påhopp på regeringen eller andra delar av högern (specificera)
• Praktiska tips

eller nåt helt annat

Eller behöver jag helt enkelt lära mig illustrera bloggen?

Just som jag skriver detta inser jag att inlägget kan generera problem… Ni kanske har bättre för er än att ha åsikter om min nybörjarblogg. Eller tycker att överaskningar är roligare än det man bestämt…. Och jag som är så gensträvig. Som minst hälften av gångerna jag ber om, och får, råd gör precis tvärt om. Ischlo pischlo som Kenny Starfighter brukar säga. Vad gör jag om ni inte tycker om sånt jag gillar att skriva om. Tycker jag egentligen om demokrati. Eller blottas här en läskig despot som gömmer sig i garderoben… Vi får väl an se

Och eftersom jag inte kan göra så där stiliga omröstningar (L om du som genom ett under läser detta kan du väl berätta hur man gör - om det inte är toksvårt) så får ni helt enkelt skriva en kommentar med vad ni tycker. Kom helst inte på att det ger er helt fria händer att komma på egna kategorier.

Men bara om ni vill. Pliktbesök är strängeligen förbjudna på denna blogg. Pliktkommentarer oxå. Denna blogg är tillängnad vardagslusten. Någon ordning får det allt vara…

Läs även andra bloggares åsikter om Säng, blommor, plantera, interaktiv, kommentar, hängiven, ansvar, tråkigt, recept, tankar, sanna bilder, regeringen, högern, tips, överraskning, Kenny Starfighter, gillar, demokrati, despot, garderoben, omröstning, tycker, plikt, lust, vardag, ordning

Allhärskare!

Tant Rasch har hystat över en alldeles glödande utmaning! Vad vill jag förbjuda?

Det hela började med Mymlan som ville förbjuda lögner (Och jag minns när gullebarnet spände ögonen i mig efter att ha sett “Bambi” och sa bestämt som bara en treåring kan “Men du kan inte dö innan jag blir stor, visst?? Och mina löften till mig själv: “Bara sanningar till ungen” sin kos på snabba vingar)

Sen hade Frk F velat förbjuda djurförsäljning i djuraffärer och på internet. Det håller jag verkligen med om! Skönt att det finns affärer som bara säljer djurprylar o djurfoder, inga djur. Har lyckats hitta två här på rimligt avstånd. Lovade mig själv på stående fot att inte sätta foten i den läskiga jättelika zooaffären bredvid coopan igen

Tant Rasch själv då. Jag hon slog till med att man borde förbjuda regeringen, hela alliansen som idé (eller som man hellre borde kalla dem “the alians” (här måste jag dock erkänna att det var en moderat som bjöd på den - har grämt mig sedan dess över att jag inte kom på det själv) Men där blir jag riktigt darrig i hel mitt reformistiska hjärta. Nog för att tanken att vara allhärskare är lockande - men hur förskräckligt jag än tycker att det är, det dom gör, är det här med demokrati. Jag är liksom väldigt seriös där.

Samtidigt känns det ju som att moderaterna gör precis det. Dom definierar om vad man får tycka. “Hur ska välfärden betalas” säger de strängt och spänner ögonen i oss. “Med skatt” säger jag dödsföraktande. Det är rationellast, effektivast, billigast och dessutom det överlägsna alternativet för den som gillar valfrihet. Helt enkelt för att en tokstor del av medborgarna vill ha det så. “Men”, säger moderaten gravallvarligt då “Det går ju inte, det förstår du väl Det låter sig bara inte göras.”

Men HA! nu kom jag ju plötsligt på vad jag vill förbjuda: att smita från sitt ansvar. Moderater som försöker låtsas som om de inte kan fortsätta betala sjukvård och skolmat med skatt fullt ut. Alla som nu försöker låtsas att det är någon annans fel att vi har en borgerlig regering - några måtte väl för Guds skull ha röstat på dem. Allra värst de som försöker låtsas att en röst på borgarna var ungefär som att prova ett nytt diskmedel - man måste ju ha lite omväxling. Eller för all del sossar som försöker skylla hela valförlusten på Göran Persson - jag menar vi andra är rätt många, hade vi varit tillräckligt bra borde inte han enbart kunnat störta landet i fördärvet.

Eller alla som just nu vill att idrottarna ska bojkotta Peking- OS. Visst skulle en OS-bojkott var förödmjukande för regimen. Men sen då?? Det riktigt stora problemet är ju att via alla tjänar på den kinesiska samhällsordningen där fackliga och mänskliga rättigheter kränks i varje stund. Vi vill inte betala 2 eller 3 gånger mer för alla de produkter unga kineser som sover i sovsalar och arbetar varje vaken timme producerar.

Så lätt att peka finger och kräva att någon annan ska ta ansvar - så svårt att ta de själv.

Problemet med att förbjuda att jag o ni andra smiter från ansvar är ju att vi erbjuds att slippa ta ansvar. Det är ju förbjudet - inte nåt jag själv måste bestämma mig från att avstå.

Oj, det var alltså en utmaning. Sen finns det en sak till jag vill förbjuda. Kedjebrev och allt som liknar dem. Alltså jag har inget emot att få dem. Men jag är skeptisk till att skicka dem vidare. Förut har jag alltid skyllt på att jag var tvungen, det funkar ju så. Bort det! Här ska tas ansvar. Så den som själv vill kan känna sig utmanad.

Förresten - när jag ändå håller på vill jag nog förbjuda lite till: strumpbyxor som halkar ner i grenen, reklam för sms-lån (för att den är både omoralisk och FUL), omställningen till sommartid (vem vill sova en timma mindre?), att min syrra har influensa och avskaffandena av enhetstaxan i SLs kollektivtrafik, gratisentré på museerna o SVUXA

Läs även andra bloggares åsikter om borgare, demokrati, djur, enhetstaxan, fackliga rättigheter, förbud, fri entré, alliansen