Idag ni!
Mitt i min ”Jag hinner inte med bloggen” kommer nåt STORT att hända.
Idag – eller möjligen imorgon – kommer bloggen att passera 10.000 besök
OJ!!
Jag tänker på allt bloggen fört med sig och känner mig sömnig men väldigt, väldigt tillfreds.
Nu förstår jag inte hur jag klarade mig utan er. Och det är ingen vänlig, artighetsfras. Det menar jag…
Senare, vid köksbordet
tänker jag:
Med bloggar är det tvärt om
På stort avstånd från varandra
Färdas vi i flock
Fast vi knappast är följsamma
snarare gensträviga och kanske skygga
DAMP-tantshjorden och mina andra ligor
vandrar sida vid sida – utan att nödvändigtvis störa varandra
Kanske just därför
Med mycket luft emellan är det lättare att vara blyg och ändå se varandra i ögonen
Läs även andra bloggares åsikter om DAMP-tanter, flock, hjord
Diamonds are a Tants best friend
Googlade just DAMP-tanter
och fick frågan
Menade du diamanter?
Jepp! Absolut!
….. men – är inte det samma sak….
Ovanliga, glimrande, skapat genom överjordiskt (underjordiskt) tryck, tät massa, hårdare än allt. Tar sig igenom det omedgörligaste motstånd.
Dyrbara
Läs även andra bloggares åsikter om DAMP-tanter, diamanter, google
mammamumriks hall of fame!
Igår gjorde jag bort mig nu igen… Inte helt nödvändigt att gå in på detaljer här. Men vet ni va. Det gjorde inget. För just som jag riktigt började bli kallsvettig att jag är så DUM (Och det var ju egentligen inget riktigt katastrofalt som hänt, med det blev – tyckte jag – så übertydligt att jag verkligen inte har koll på nåt) då fick jag smaka på andra bullar. DAMP-tantsbullar. För då bullrade det in – virtuellt – en och annan frustande DAMP-lady dinosaur och flabbade Äh DET LILLA, Tycker du det var att göra bort sig???
Plötsligt kändes det så mycket bättre. Så alla ni DAMP-tanter (och andra klamptåliga varelser). Jag – som alltid varit så attans sammanbitet duktig och klarat mig SÅÅÅ bra på egen hand – känner mig plötsligt riktigt känslosam och pjollrig. Glad att ni finns. Jag har liksom aldrig riktigt orkat med den där ”Förstående” hjälpsamma medkänslan som lägger huvudet på sned och säger saker av typ ”Hur tänkte du nu?” eller ”Vad säger det där om din ? eller ”Hur upplever du din situation?”. Men jag kan gärna ha er klampande i den del av mitt liv jag delar här!
Läs även andra bloggares åsikter om DAMP-tanter, medkänsla, tacksamhet
Häpp!
Nu är jag här igen
Jag har betalat de flesta räkningar (några lyckades jag naturligtvis glömma hemma. Tror det blev rätt. Men naturligtvis lyckades jagnästan göra några fatala fel av typ; betala 22450 för något som kostar 224,50 (nej det hade inte gått, för pengarna hade så klart inte räckt, men hyran o annat smått o gott hade naturligtvis oxå blivit obetald i så fall – hujeda mig) och betala ett barns bokpaket till ett annat barns bokklubb (sånt kan bli dyrt). Men de två grejorna upptäkte jag i alla fall i tid.
Nu befinner jag mig i en kombo av eufori, gnagande oro (att jag ska glömma de räkningar som blev kvar hemma/ att något trots allt blev fel) och posttraumatisk chock…. Som vanligt med andra ord. Har oxå lyckats preliminärplanera sommaren med exet och (tror vi) hittat en tidsfördelning som kan göra alla nöjda…
Nu ska jag gå hem under den alldeles illblå himlen och laga lax till mig o vildänglarna. Och försöka suggerera mig själv ut ur detta darriga chocktillstånd, så att jag förmår ta itu med resten av räkningarna o ekonomiböket innan helgen är slut
Läs även andra bloggares åsikter om räkningar, DAMP-tanter, vildänglar, sommar, planera
Får jag be om stöööörsssta mööööjliiiiga tyyyyyystnad…
…… dags att betala räkningar. Ett rktigt äventyr. Oddsen är hyfsade denna gång, dock. Har fått med mig nästan alla från det intressanta arkivet i trappen, och dosan är oxå här… och den har batteri. Så låt oss hoppas…
….vi hörs alltså när det är klart.. För nu är här STÄNGT
Läs även andra bloggares åsikter om räkningar, äventyr, DAMP-tanter
