Pruttdag!

Idag har jag varit ett osovet vrak. Vimsade omkring planlöst alldeles för sent igår. Morr morr

Dessutom hade jag föresatt mig att städa kontoret – ity det inte längre fanns någon plats att lägga saker på de tre borden och inga stolar (nästan) att sitta på – där låg oxå saker (Ja men borden var ju upptagna!)

Det är nu gjort. Men även om ni (och jag faktiskt) tycker att jag är outsägligt duktig blir jag inte glad för det. En dag av städning är en förstörd dag. Imorgon känner jag mig kanske lättad. Idag är jag bara sur!

Eftersom dagen ändå var förstörd passade jag på att betala räkningar och ringa en massa samtal/fixa saker som följer på det (fel på en räkning, avbeställa saker, returnera fel storlek) Det är jag faktiskt nöjd med. Fick två paket inlämnade på paketstället (vad säger man nu då det inte är posten. Utlämningsstället tar ju ett halvår att säga/skriva). Sen skulle jag ta bilen och köpa batterier till diverse saker som behövt nya batterier minst ett halvår (väckarklockan tex – vilket blev otroligt märkbart igår då jag glömt mobilen på jobbet (det var bland annat det jag vimsade runt med…) Och en defekt vara som skulle reklameras (ångmaskinen nämligen – därför inget testresultat – men det kommer nog imorgon (nu blev ni allt chockade och nyyfikna – men ni får tya er).

Men då förstår ni fick jag punka på bilen. Där stod er undertecknade i beckmörkret och frös. Byta däck kan jag faktiskt – det har jag brukat göra själv (fast i höstas lämnade jag in den. Rematikertanter måste inte göra sånt) Ändå var det väldigt uppskakande. Jag hatar överraskningar. Jag hatar att frysa. Jag hatar att bli smutsig – om jag inte räknat med det och anpassat klädsel/förväntningar och andra omständigheter. Jag såg ingenting. Och sen gör det faktiskt ont numera sånt där.

När däcket var bytt och den planerade turen iställd var jag så frustrerad att jag inte orkade äta. Jag satte mig och gjorde nåt jag dragit på mer än ett år – redde ut min halva av min och vildänglappapans ”barnekonomi”. Dan VAR ju redan förstörd. Nu har jag hävt i mig lite yoghurt och så tar jag ta den ytterst tålmodiga hunden ut på en ordentlig prommis.

Sen ska jag lägga mig så att den här pruttdagen får gå över någon gång…

Och imorgon kan jag inte följa min uttänkta plan. Allt blir upp och ner och ut och in. För då måste jag åka till däckstället på morgonen (gör jag det inte på en gång blir det aldrig gjort) BAJS faktiskt

Fjupp regerar!

Från initierade källor bekräftas att fjupp numer tagit sig in bland de tre främsta sökorden. Bajs har däremot tappat mark

sökord

Det är ju så populärt nuförtiden, har jag lagt märke till hos flera av mina idoler, att redogöra för villka sökord människor har använt för att hitta en. Och ens blogg

Som tidigare meddelats har en massa folk hittat hit genom att söka på ”äta bajs”

Man kan oxå konstatera att folk oftare hittar hit genom att söka på ”hunnerna” än på ”Mammamumrik”. Kanske lite tråkigt för mig. Men jag får trösta mig med att det torde vara desto mer glädjande för arbetsterapeuterna – det strävsamma släkte som mitt inlägg om anfallande hunner syftade på.

Nu kanske hon skulle kunna vara så god att veta hut och påpeka att den trevliga mansperson som var här i syfte att vägleda och bedöma den lilla människan verkligen inte var framfusig utan tvärt om mycket mild och vänlig i sin framtoning. Riktigt artig – arme man.

Jag har minsann talat med kollegan som hade Atilla till sin lott. Hon hade ett schå kan jag säga. Ingen dans på rosor inte.

Ja men se – det lilla överjaget har alltså piggnat till igen. Välkommen fram! Var har det varit? Det har varit så tyst och tomt utan henne
Jaså. Jag trode hon och Psyk (som annars verkar vara en trevlig människa får man säga) var så överens om att städtanter kan man gott vara av med. Och efter migränen for hon ju fram som ett Jehu!! Verkade verkligen inte behöva något Överjag. Så jag drog mig tillbaka. Har sorterat hennes bortatappade saker

Va! Har Överjaget dem??!? VAR?? Ge hit!!

App app app. Dom har jag för mig. Dom är alfabetiserade och inlagda i katalogen.

Dem kan hon verkligen inte få. Då blandar hon ju ihop dem och tappar dem igen förstår sig. Dom tar jag allt hand om. Här ska inte trasslas och tappas och spillas!

Nåväl. Sedan drog jag mig tillbaka än mer och tog lillsemester med silverfiskarna. De förbereder föresten en protestaktion. Dom tycker inte att de får nog uppskattning. Inte räknar hon dem heller. Dom kräver sin rätt och tycker dessutom det varit knalt här i hemmet sedan hon först hade biverkningarna av migränen och näst därpå fick hjälp utifrån av ett flertal goda vänner.

Ska förresten fortsätta att ränna här??? Hur skulle det se ut om alla gjorde så??!? Rusade in och städade hos Mumrikan.

Vad ska jag då leva av… Har hon tänkt på det!! Nä just det. Nåväl Silverfiskarna är nu på visit hos älgarna och lär sig demonstrera. Sen ska hon få se på andra bullar. Eller fiskar. Eller Älgar

Jaha. Där fick alltså jag. Här gäller uppenbarligen att barrikadera sig. Men innan jag gör det måste jag i alla fall publicera sökordslistan för en alldeles vanlig dag i maj. För den är söt. Och passar väldigt bra om man vill hitta Mammamumrik:

• exempel på överjaget
• under badkar
• adhd valpar
• valp som äter liljekonvalj
• bromsten

Förutom att det – sån tur var – är maskrosor och inte liljekonvaljer valpegullet tuggar i sig. Oxå.

Läs även andra bloggares åsikter om sökord, överjaget, vänner, bajs, städa, silverfiskar, hunner, arbetsterapeuter, valp

Etiskt dilemma

Kära läsare. Här sitter jag bittida om söndagen och funderar. Jag ska nämligen gå till jobbet strax. Men just nu är jag försänkt i grubbel. Och det gäller er! Och nu talar jag inte om de som halkar in på bloggen på grund av ert vetenskapliga (?) intresse för bajs. Nej ni andra. Jag har nämligen upptäckt ett störande mönster i ert besökande av denna min blogg. Ni är här på vardagarna….

Ja en sen då, tänker du kanske, jag har faktiskt ett liv. Jag har bättre för mig att göra än att sitta och blogga på helgen. Utmärkt! tycker jag, men undrar om jag faktiskt lockar bort er från era otroligt viktiga arbeten. Tänk om jag, försåtligt, bidrar till så väl betydande samhällsekonomiska förluster som personliga tragedier… Ja usch. Mitt samvete plågar mig.

Samtdigt måste jag erkänna att grubblet inte bara, eller ens huvudsakligen beror på detta. Utan på dilemmat huruvida jag skulle ta upp denna fråga eller inte. Detta av två skäl:

På Tant Raschs sida pågår just nu en tråd om en ”How evil are you”-quiz. Några av tanterna får höga poäng. Jag lyckas inte ens komma upp i 30% ond. Och nu visar jag alltså även här hur otroligt moralistisk och etiskt ömhudad jag är.

Dessutom vill jag ju faktiskt att ni ska läsa. Om jag med detta skrämmer bort er från min lilla blogg, var ska då Mumrikan vila sitt huvud och mumrika sig??

Så egentligen är jag bara dubbelmoralistisk! Jag vill få påpeka att jag minsann är rättrådig och bekymrar mig för detta, men vill samtidigt helst att ni fortsätter läsa närhelst ni kommer åt.

Så det är väl som undersökningen hos Tant Rasch påpekade. Onskan lurar bakom min beskedliga fasad. Och det är den värsta sorten!

(Till detta kan man lägga att jag bara lovar och lovar; bilder, länkar. Jo tjosan. Inte har jag lärt mig det… Samma gamla tråkiga texttunga blogg…

Men hur kommer bajs-läsarna in då – undrar ni kanske. Eller var det ännu ett bevis för min skamlöshet – ville jag bara få upp söktalen? Hm… Nej så här: Bajs-människorna dom har faktiskt mest trillat in på helger, villket gjorde att jag inte såg veckodags-/helgmönstret de första veckorna. För då var alltså de här. I horder… Man kan undra vad som är den värsta hobbyn. Bajs. Eller städning (min vanligaste fritidssyssla känns det som)

Läs även andra bloggares åsikter om moral, etik, ond, dubbelmoral, bajs

Bajs är gott!

Det tycker i alla fall tok-hunden min! När jag orkar håller jag efter honom då vi är ute. Men lätt är det inte. Det finns många katter här. Så Sudden sniffar och nosar och smaskar. Gääää. Dubbel-gääää när söta lilla valpen lyckats gör det i smyg och sedan entusiastiskt kommer på inkallning och snälla matte bestämmer sig att utdela Bästa Belöningen, alltså sticker fram nosen för att nådigt låta sig pussas. Och så känner man stanken av välmognat kattbajs. GÄÄÄÄÄ

Nu har det allt lugnat sig betydligt på senare tid.

Men så går snäll-matte och köper färskmat. Lite Klass (ett märke) men oxå lokalt producerat (känns alltid bra för en miljömedveten matte) Lite lamm och lite vom. För torkad vom ääääälskar gullevalpen. Och ur miljösynpunkt måste det ju vara bra att köpa sånt inte människor äter, resonerar mammamumriken. Dessutom har hon allt läst på ”Aktiv Hund” att vom är sååå naturligt för hundar. För just det äääälskar vilda hunddjur, det är såå nyttigt att få i sig.

Sagt och gjort. Två ”korvar” a la Bruna Bönor inhandlas. Bajskorvar kommer de hädanefter att kallas. För så luktar vom. Inte så konstigt om mumrikan hade tänkt efter. Fast hon tänkte väl att de var tvättade och att lukten då försvann. Dilemmat är att valpen naturligtvis äääälskar det. Så vad gör man? Köper denna nyttiga, närproducerade och jämförelsevis billiga hundmat. Eller ger efter för det ”civiliserade” i sig och förvägrar tok-hunden det han gillar allra mest??

Läs även andra bloggares åsikter om Bajs, puss, valp, katt, färskmat, närproducerat