Tomater är ruskiga små ting. Den insikten drabbade mig häromkvällen då jag - bara för att det såg så gott och lite gulligt ut med bebiskvisttomater - stoppade en i munnen, ungefär som smågodis. Kvällen var nästan slut, disken VAR slut och jag skulle torka av den pyttelilla arbetsbänken.
Där stod tomaterna i sitt lilla tråg. Inbjudande. Inställsamma!
För det var egentligen små lömska nidingar som låg där och lurpassade på mig
Karius och Bactus skrämde man små barn med i den i dimma höljda forntid då Mammamumrik var barn (60-talet kallas det visst). Dom är inget jämfört med dagens bebistomater.
Ge hit ett hederligt 5-öres tefat med gott om frizzzz-pulver, säger jag bara. Men undvik tomater!
Det gjorde inte jag - mitt spån, min äventyrerska!
Jag tog en liten söt tomat, stoppade den i munnen, och bet till. Lustfyllt!
Det skulle jag inte ha gjort, visade det sig
För oj, va konstigt det plötsligt kändes i munnen. Som om nått var löst. Nåt hårt… Nåt som skrapade mot tandköttet i överkäken, kändes det som.
Och visst var det så. Jag hade bitit av hela framsidan av tanden bakom “huggtanden” på vänstersidan. Bara sådär… Mitt i midsommarhelgen.
Sån tur var är tanden rotfylld, så den började inte tok-värka.
Och ännu mer tur: Mammamumriks snälla tandläkare hade en vecka kvar innan semester. Så nu har jag varit där. Och den lilla plaststaty han satt fast på min stendödatand ser precis ut som min gamla. Bara lite nyare…
Läs även andra bloggares åsikter om tomat, Karius och Bactus, tand, tandläkare

Senaste kommentarer