Sambo med Oberon

Sen många veckor är jag sambo med Oberon, inser jag

Det har smugit sig på. Yngsta vildänglans klass studerar Shakespeare i engelskan. Och nu ska de spela upp ”A Midsummernights Dream”. På engelska. Och spela Beatles till.

”Ja men” – säger hon – när jag häpnar lite – vi går ju i SEXAN!”. Min lilla DAMP-tantsaspirant spelar trummor. Och Oberon.

Idag föreställning för stora delar av skolan. På fredag för oss föräldrar.

Så just nu är det kostym som gäller. Och håret. ”Kan du sätta upp det så det inte syns?” Jag tittar på hennes långa, mjukt lockiga nötbruna hår (som en angoraekorre – om ni förstår) och skakar på huvudet. Men finner på råd:

”Om den tråkigt moderata finansministern kan ha hästsvans kan Älvkungen absolut ha det”. Absolut en logik hon kan köpa. Och gogla Oberon, bilder får ni se. Den enda Oberon som är snaggad är strängt taget den här:

Läs även andra bloggares åsikter om Shakespeare, En Midsommarnatssdröm, Oberon, Anders Borg

Facebook är hur bra som helst!

Kära läsekrets.

Ingen outning idag heller, jag följer dess råd och funderar lite till. Men för att ni inte ska bli för besvikna: Här följer ännu en av Mumrikans skamliga hemligheter…

Mumrikan tittar inte på ESC (alltså ”not doing the omoraliska schlagerfestival” – som det hette i hennes ungdom, då det fanns normer – som att man inte gick på kulturimperialistiska McDonalds. Villken lättnad då statliga Clock kom – en slags 70-talsföregångare till Max, har det slagit mig)

Det är inte så att hon har fisförnäma kulturella ”nej fy så folkligt”-anledningar. Hon är helt enkelt för rastlös. Herre Gud! sån tid det tar. Och i så evinnerligt många steg. Det är ännu värre än ishockey faktiskt… Man kan ju gå av på mitten för mindre.

Några gånger har hon försökt, faktiskt. En gång bjöd hon t.o.m. hem kamrater. Just det året höll Sverige på att få 0 – zero – rien points. (Forbes hette de viss, bandet???). När nåt land långt om länge kastade åt oss en tvåa stönades det av besvikelse i Mumrikans vardagsrum. Hos grannarna ovanpå, däremot, utbröt ljudliga glädjescener och ovationer

När vildänglorna är hemma kan hon inte undkomma. Men denna vecka är de hos sin ömme fader. Så Mumrikan slipper, slipper och SLIPPER.

Dock vill hon ju inte vara helt obildad och socialt inkompetent. Och det är då fb visar sin allra mest förtjusande sida. En stor andel av Mumrikans vänner, alla de där unga, lite hippa, människorna som lever i sociala media är djupt engagerade i detta – så klart. Och Mumrikan, som på nåt obegrpligt vis just i frågan om sociala media råkat bli liksom fläckvis modern, hon hänger vid deras – nej inte läppar, men – statusrader. Så slipper hon titta, men fattar iaf lite, lite grann på måndag, när alla pratar om det. Hon slipper se ut som om de diskuterade forechecking – eller andra såna där obegripliga tekniska sporttermer. Inge märker att hon är ett UFO

Facebook – värsta handikapphjälpmedlet!

Äsch - fel ESC (Electronic Stability Control)

Men NU blev det rätt (väl???)

Läs även andra bloggares åsikter om nationalteatern, ESC, Malena, sociala medier

Det är inte för roligt nu!

Politiken, vädret och sår i lilla gullhundens tass.
Imorgon utmanar jag ödet och åker till landet – misstänker att det är KALLT (trots att snälla grannen satt på värme idag) och ganska lortigt efter vinterns härjningar. Men vi längtar dit – äldsta änglan och jag.

På söndag ska jag åka till bästaste lillasyrran och äta kakor. Det är lite roligt. Ganska mycket när man tänker efter. Men just nu är jag trött så jag ser i kors

Jag glömde en

”När det börjar bli fullt i soppåsen kan man inte bara  lägga grejer ovanpå” -Så att de bildar ett litet berg som sticker upp, raskt transformerat till sop-skred.

Morr

Läs även andra bloggares åsikter om tjat, sopor, förtretligt

Samma samma

Det är inte att jag har bloggtorka direkt. Men det finns liksom inget att skriva om. Livet är ganska konstant:

• Det är kallt och ogästvänligt. Jag fryser och blir blöt, men går tack vare studshunden ut i det ändå, med regelbundenhet
• Jobbet är både bra och dåligt. Stressigt på ett långtråkigt sätt då det är som värst. Stressigt på ett spännande sätt då det är bättre. Möten med människor i den verkliga bemärkelsen då det är som bäst
• Jag harvar på med att ta tag i ADHDn. Inte vet jag om det kommer att ge nåt. Jag tvivlar på att dom som ska vara proffs egentligen har en susning. Men det kan å andra sidan bero på att de vet vad de gör, kanske
• Kampen mot grushögarna förs med skiftande framgång. Vi dansar jenka med varandra
• Jag hör mig själv använda hela repertoiren av utslitna föräldrarepliker, och funderar på om jag skulle kunna komma på nåt nytt, frächt och oväntat. Nåt som dessutom fungerade. Men så här långt tradar jag på med ”Om det blir en hög Oboj-pulver på diskbänken måste man torka upp den genast” ”Alla familjens väskor kan inte stå där på bänken där man ska kunna sitta och ta på kängor” ”Du måste lägga undan tv-kontrollen efter dig, så att hunden tuggar sönder den. Ännu mer”
• Högerregeringen genomför sin förkastliga politik, med förväntat resultat. Det är inte val på över ett år. Jag blir förbannad på daglig basis

Hå hå Ja ja

Hur kul inlägg blir det av sånt?

Läs även andra bloggares åsikter om snö, tjat., samma samma, harva på, långtråkigt

Hej igen!

Eldkvinnan väckte bloggen ur sin törnrosasömn

Tack rara lilla människa. Jag har gjort mitt yttersta, men min lilla människa har varit synnerligen svårpåmanad

Jag har helt enkelt haft fullt upp. Förhoppningsvis kommer ni att få en aning om med vad under rubriken ”Medan bloggen sover” längre fram

Men jag kan säga med en gång att jag till och från under bloggens komatösa tillstånd riktigt grubblat på vad som uppehåller mig. Här följer en kort lista på vad jag sysslat med

• Frusit
• Petat näsan
• Varit å lokal – helt förvirrad och malplacerad trots synnerligen trevligt sällskap och allmänt goda förutsättningar
• Ojat mig över ond fot
• Slagits med kniv (NEJ det är faktiskt inte alls så dramatiskt som det låter – jag misstänker att tydliggöranden må följa på denna punkt)
• Gosat med blandade vildänglar
• Gullat med gullehunden
• Fjäskat för kattdamen (och smugit mig till gos och gull där med – fast det skulle hon aldrig medge)
• Deltagit i ett flertal utredningar o dyl (ja ja – mer om även det senare)
• Ångat hemmet (jo det fortsätter i ny variant)
• Fått ordning på eftermiddagsdoserna
• Låtit tiden gå utan att driva på sig
• Masat sig upp för morgonpromenader med ovan nämnda gullehund
• Försökt få ordning på nya rutiner
• försökt se till att sova minst 7 timmar per natt
• Återhämtat mig efter pruttdagen
• Häpnat över hur mycket alla skriver (just nu 417 olästa inlägg i Googlereader – och jag gillar ju att läsa er. Hjälp, vad är det som händer??)
• På ett närmast ohyfsat sätt avvisat en god andel av dem som ringer. Inte bara intet ont anande telefonförsäljare – utan även människor jag verkligen tycker om – jag hinner inte med dem heller.
• Skjutit upp allt som inte oundgängligen måste hanteras.
• Lagt obskyrt mycket patiens
• Varit för upptagen för att hinna lyssna på spotify, läsa hundtidningar eller se mina inspelade favvodeckare

Det är ett snärj kan jag säga – timmarna räcker helt enkelt inte till! Jag tror att det är årstiden. Ni kan möjligtvis lagt märke till ytterst lågmälda antydningar till min tveksamhet till den aktuella tidsperioden, t.ex. här , här, här och här. För att inte tala om här, Jag uthärdar helt enkelt. Och det tar på krafterna, kan jag berätta.

Och nu måste jag strax släcka – 7 timmar till den snortidiga morgonpromenaden är alltför snart (betänk att jag är en svårväckt sort, måste upp ett tag innan jag förmår gå ut. Jag ska bara lägga lite patiens först. Och markera alla olästa inlägg i GR som lästa!)

Men vi ses. Om jag inte kommer bort. Man kan göra det mitt i värsta vårvintern.

Bildutmaning från den formidabla Frk F

Hon är tillbaka, och – som det verkar – i fin form. Skönt. Det har känns som vi DAMP-tantsdinosaurier är mer flockdjur än man visste. I stort sätt har vi alla stånkat, stönat eller moltystnat oss igenom den senaste tiden. Men det ska väl vända. Tror jag möjligen för det mesta.

Vanligtvis pålitliga källor som Valröss och ÖVERJAGET försäkrar det, och då måste även mitt vacklande håhå jaja-själ ta fasta på det.

Fröken frågar i en kommentar om jag gitter en utmaning som hon lagt i sitt senaste inlägg. 6:e bilden i den 6:e mappen ska man fska upp och göra ett inslag om.
Jamen det var ju bra – tänkte jag (för att inte tala om ÖVERJAGET). Då behöver jag ju inte komma på nåt själv, det är bara att följa instruktionen. Så praktiskt. Kunde man tro…

Det är dock ett problem med saken. Det has inga mappar… Det has bara en attans massa bilder i en enda mapp i biblioteket. Bilderna ligger iofs på rullar. Hälften av dem tillhör en eller annan vildängla. De går bort – det var ju mina bilder det handlade om. Nå om vi nu ponerer att jag tar den 6 bilden i den 6 e rullen som är min. Tja då kommer nästa problem:

Jag är en synnerligen fantasilös människa!

Mina bilder föreställer egentligen alltid samma saker: Mina barn eller Min hund eller Min katt (samt då och då – undantagsvis Mitt hem – Min låda mellan skogen och havet – Mina växter.

Överenskommelsen med vildänglarna lyder ju – inget på bloggen som vi inte accepterat. Så jag får fundera. Vi får se.

Men gitter det gör jag. Särskillt med Frk Fs påhitt

Läs även andra bloggares åsikter om bildutmaning, mappar

Drama i förorten

Fel katt, men precis så här var det

Oj oj oj sån dramatik här varit.

Eftersom jag ska upp om 6,5 timmar får det gå fort – men jag måste ja berätta. Debreifa liksom.
Jag kom hem ytterligt sent efter en väldigt blandad dag.
Några pissstunder. Några helt utmattande stunder. Men oxå några riktigt fina.
Bland annat överraskade jag en medmänniska (och mig själv) med äkta generositet. Jag avstod nåt. Han blev VÄLDIGT glad. Kändes bra.

Så hem kom jag alltså. Glada vildänglar (utom minstan – för hon sov.)
Och dom hade städat! Huset såg inte ut som ett bombnedslag. Helt sagolikt!
Glad hund (så klart – han tycker allt är BÄST! Särskilt gammalt kattbajs)

Men var är kisse? Inte hemma…
Jag hinner inte berätta nu – men kissen min har haft en tendens att ge sig av på lite större äventyr än hon mäktar senaste tiden.

Jag tar vovven och vi går ut och letar.

När jag kommer över vägen och tvärar fältet bakom ser jag en stor biffig kamphund (jag har inget generellt mot dem, en av vovvebästisarna är en sån – men hon är SNÄLL)

Den här var lös och en vettskrämd kanin kom farande. Nå husse kopplade hunden innan vi kom och de gick därifrån.

Väl framme där de varit (ropar, lockar hela tiden) hör jag ett mjau som egentligen är ett yyyyl. Omisskänligt för min katt.

Men var är hon??!?
Efter en bra stund inser jag att hon är ovanför. 7-8m upp i en tall. Uppjagad. Vettskrämd.
Efter mycket om och men tog hon sig ner ur trädet och lät sig nådigt bäras över stora vägen. Hon fick en hel påse av godaste mjukmaten, och nu sover hon hos mellanänglan.

Och jag måste oxå sova!
NU!!

Pruttdag!

Idag har jag varit ett osovet vrak. Vimsade omkring planlöst alldeles för sent igår. Morr morr

Dessutom hade jag föresatt mig att städa kontoret – ity det inte längre fanns någon plats att lägga saker på de tre borden och inga stolar (nästan) att sitta på – där låg oxå saker (Ja men borden var ju upptagna!)

Det är nu gjort. Men även om ni (och jag faktiskt) tycker att jag är outsägligt duktig blir jag inte glad för det. En dag av städning är en förstörd dag. Imorgon känner jag mig kanske lättad. Idag är jag bara sur!

Eftersom dagen ändå var förstörd passade jag på att betala räkningar och ringa en massa samtal/fixa saker som följer på det (fel på en räkning, avbeställa saker, returnera fel storlek) Det är jag faktiskt nöjd med. Fick två paket inlämnade på paketstället (vad säger man nu då det inte är posten. Utlämningsstället tar ju ett halvår att säga/skriva). Sen skulle jag ta bilen och köpa batterier till diverse saker som behövt nya batterier minst ett halvår (väckarklockan tex – vilket blev otroligt märkbart igår då jag glömt mobilen på jobbet (det var bland annat det jag vimsade runt med…) Och en defekt vara som skulle reklameras (ångmaskinen nämligen – därför inget testresultat – men det kommer nog imorgon (nu blev ni allt chockade och nyyfikna – men ni får tya er).

Men då förstår ni fick jag punka på bilen. Där stod er undertecknade i beckmörkret och frös. Byta däck kan jag faktiskt – det har jag brukat göra själv (fast i höstas lämnade jag in den. Rematikertanter måste inte göra sånt) Ändå var det väldigt uppskakande. Jag hatar överraskningar. Jag hatar att frysa. Jag hatar att bli smutsig – om jag inte räknat med det och anpassat klädsel/förväntningar och andra omständigheter. Jag såg ingenting. Och sen gör det faktiskt ont numera sånt där.

När däcket var bytt och den planerade turen iställd var jag så frustrerad att jag inte orkade äta. Jag satte mig och gjorde nåt jag dragit på mer än ett år – redde ut min halva av min och vildänglappapans ”barnekonomi”. Dan VAR ju redan förstörd. Nu har jag hävt i mig lite yoghurt och så tar jag ta den ytterst tålmodiga hunden ut på en ordentlig prommis.

Sen ska jag lägga mig så att den här pruttdagen får gå över någon gång…

Och imorgon kan jag inte följa min uttänkta plan. Allt blir upp och ner och ut och in. För då måste jag åka till däckstället på morgonen (gör jag det inte på en gång blir det aldrig gjort) BAJS faktiskt

Det är ansträngande

när livet sätter fart igen efter en lång ledighet. Förutom jobbet har jag faktiskt varit på 5 besök i vården denna vecka – för mig och vildänglarna. Nästa vecka har jag 4 bokade (om man räknar tandläkaren – men han ska sätta in en krona så det tycker jag räknas… (Ni kanske minns detta, nåväl, den vanliga lagningen höll inte). Och sen har jag under veckan dessutom hunnit träna, städa och tvätta.

Så egentligen skriver jag bara för att säga: Jag hade tänkt skriva nåt klokt, trevligt, spännande, världsomvälvande. Men jag är för sömnig. Gäsp!

Läs även andra bloggares åsikter om sömnig, sliten, nöjd