När det underbara smyger sig på

Varje morgon går jag på det.

En bit in på morgonpromenaden, där jag lufsar fram i halvdvala, med huvudet fullt av lika delar trötthet och funderingar och samtidigt försöker hålla viss koll på studshunden är det nåt som fångar en skärva av min uppmärksamhet.

Först får jag inte riktigt grepp på vad det är, just som jag nästan märkt det försvinner det igen. Men bara ett ögonblick. Plötsligt är den där igen; Doften. Och bakom nästa krök står hon: Den lilla häggbusken, inklämd bland vanliga buskar. Några veckor nu på våren är hon all ljuvlighet personifierad. Och framåt sensommaren kommer jag räcka ut handen, ta några av hennes bär och känna den omisskännliga smaken; häggdoft, kärvhet och sötma i små runda svarta paket.

Läs även andra bloggares åsikter om hägg, morgonpromenad, försommar

Hej igen!

Eldkvinnan väckte bloggen ur sin törnrosasömn

Tack rara lilla människa. Jag har gjort mitt yttersta, men min lilla människa har varit synnerligen svårpåmanad

Jag har helt enkelt haft fullt upp. Förhoppningsvis kommer ni att få en aning om med vad under rubriken ”Medan bloggen sover” längre fram

Men jag kan säga med en gång att jag till och från under bloggens komatösa tillstånd riktigt grubblat på vad som uppehåller mig. Här följer en kort lista på vad jag sysslat med

• Frusit
• Petat näsan
• Varit å lokal – helt förvirrad och malplacerad trots synnerligen trevligt sällskap och allmänt goda förutsättningar
• Ojat mig över ond fot
• Slagits med kniv (NEJ det är faktiskt inte alls så dramatiskt som det låter – jag misstänker att tydliggöranden må följa på denna punkt)
• Gosat med blandade vildänglar
• Gullat med gullehunden
• Fjäskat för kattdamen (och smugit mig till gos och gull där med – fast det skulle hon aldrig medge)
• Deltagit i ett flertal utredningar o dyl (ja ja – mer om även det senare)
• Ångat hemmet (jo det fortsätter i ny variant)
• Fått ordning på eftermiddagsdoserna
• Låtit tiden gå utan att driva på sig
• Masat sig upp för morgonpromenader med ovan nämnda gullehund
• Försökt få ordning på nya rutiner
• försökt se till att sova minst 7 timmar per natt
• Återhämtat mig efter pruttdagen
• Häpnat över hur mycket alla skriver (just nu 417 olästa inlägg i Googlereader – och jag gillar ju att läsa er. Hjälp, vad är det som händer??)
• På ett närmast ohyfsat sätt avvisat en god andel av dem som ringer. Inte bara intet ont anande telefonförsäljare – utan även människor jag verkligen tycker om – jag hinner inte med dem heller.
• Skjutit upp allt som inte oundgängligen måste hanteras.
• Lagt obskyrt mycket patiens
• Varit för upptagen för att hinna lyssna på spotify, läsa hundtidningar eller se mina inspelade favvodeckare

Det är ett snärj kan jag säga – timmarna räcker helt enkelt inte till! Jag tror att det är årstiden. Ni kan möjligtvis lagt märke till ytterst lågmälda antydningar till min tveksamhet till den aktuella tidsperioden, t.ex. här , här, här och här. För att inte tala om här, Jag uthärdar helt enkelt. Och det tar på krafterna, kan jag berätta.

Och nu måste jag strax släcka – 7 timmar till den snortidiga morgonpromenaden är alltför snart (betänk att jag är en svårväckt sort, måste upp ett tag innan jag förmår gå ut. Jag ska bara lägga lite patiens först. Och markera alla olästa inlägg i GR som lästa!)

Men vi ses. Om jag inte kommer bort. Man kan göra det mitt i värsta vårvintern.

Bildutmaning från den formidabla Frk F

Hon är tillbaka, och – som det verkar – i fin form. Skönt. Det har känns som vi DAMP-tantsdinosaurier är mer flockdjur än man visste. I stort sätt har vi alla stånkat, stönat eller moltystnat oss igenom den senaste tiden. Men det ska väl vända. Tror jag möjligen för det mesta.

Vanligtvis pålitliga källor som Valröss och ÖVERJAGET försäkrar det, och då måste även mitt vacklande håhå jaja-själ ta fasta på det.

Fröken frågar i en kommentar om jag gitter en utmaning som hon lagt i sitt senaste inlägg. 6:e bilden i den 6:e mappen ska man fska upp och göra ett inslag om.
Jamen det var ju bra – tänkte jag (för att inte tala om ÖVERJAGET). Då behöver jag ju inte komma på nåt själv, det är bara att följa instruktionen. Så praktiskt. Kunde man tro…

Det är dock ett problem med saken. Det has inga mappar… Det has bara en attans massa bilder i en enda mapp i biblioteket. Bilderna ligger iofs på rullar. Hälften av dem tillhör en eller annan vildängla. De går bort – det var ju mina bilder det handlade om. Nå om vi nu ponerer att jag tar den 6 bilden i den 6 e rullen som är min. Tja då kommer nästa problem:

Jag är en synnerligen fantasilös människa!

Mina bilder föreställer egentligen alltid samma saker: Mina barn eller Min hund eller Min katt (samt då och då – undantagsvis Mitt hem – Min låda mellan skogen och havet – Mina växter.

Överenskommelsen med vildänglarna lyder ju – inget på bloggen som vi inte accepterat. Så jag får fundera. Vi får se.

Men gitter det gör jag. Särskillt med Frk Fs påhitt

Läs även andra bloggares åsikter om bildutmaning, mappar

Drama i förorten

Fel katt, men precis så här var det

Oj oj oj sån dramatik här varit.

Eftersom jag ska upp om 6,5 timmar får det gå fort – men jag måste ja berätta. Debreifa liksom.
Jag kom hem ytterligt sent efter en väldigt blandad dag.
Några pissstunder. Några helt utmattande stunder. Men oxå några riktigt fina.
Bland annat överraskade jag en medmänniska (och mig själv) med äkta generositet. Jag avstod nåt. Han blev VÄLDIGT glad. Kändes bra.

Så hem kom jag alltså. Glada vildänglar (utom minstan – för hon sov.)
Och dom hade städat! Huset såg inte ut som ett bombnedslag. Helt sagolikt!
Glad hund (så klart – han tycker allt är BÄST! Särskilt gammalt kattbajs)

Men var är kisse? Inte hemma…
Jag hinner inte berätta nu – men kissen min har haft en tendens att ge sig av på lite större äventyr än hon mäktar senaste tiden.

Jag tar vovven och vi går ut och letar.

När jag kommer över vägen och tvärar fältet bakom ser jag en stor biffig kamphund (jag har inget generellt mot dem, en av vovvebästisarna är en sån – men hon är SNÄLL)

Den här var lös och en vettskrämd kanin kom farande. Nå husse kopplade hunden innan vi kom och de gick därifrån.

Väl framme där de varit (ropar, lockar hela tiden) hör jag ett mjau som egentligen är ett yyyyl. Omisskänligt för min katt.

Men var är hon??!?
Efter en bra stund inser jag att hon är ovanför. 7-8m upp i en tall. Uppjagad. Vettskrämd.
Efter mycket om och men tog hon sig ner ur trädet och lät sig nådigt bäras över stora vägen. Hon fick en hel påse av godaste mjukmaten, och nu sover hon hos mellanänglan.

Och jag måste oxå sova!
NU!!

Pruttdag!

Idag har jag varit ett osovet vrak. Vimsade omkring planlöst alldeles för sent igår. Morr morr

Dessutom hade jag föresatt mig att städa kontoret – ity det inte längre fanns någon plats att lägga saker på de tre borden och inga stolar (nästan) att sitta på – där låg oxå saker (Ja men borden var ju upptagna!)

Det är nu gjort. Men även om ni (och jag faktiskt) tycker att jag är outsägligt duktig blir jag inte glad för det. En dag av städning är en förstörd dag. Imorgon känner jag mig kanske lättad. Idag är jag bara sur!

Eftersom dagen ändå var förstörd passade jag på att betala räkningar och ringa en massa samtal/fixa saker som följer på det (fel på en räkning, avbeställa saker, returnera fel storlek) Det är jag faktiskt nöjd med. Fick två paket inlämnade på paketstället (vad säger man nu då det inte är posten. Utlämningsstället tar ju ett halvår att säga/skriva). Sen skulle jag ta bilen och köpa batterier till diverse saker som behövt nya batterier minst ett halvår (väckarklockan tex – vilket blev otroligt märkbart igår då jag glömt mobilen på jobbet (det var bland annat det jag vimsade runt med…) Och en defekt vara som skulle reklameras (ångmaskinen nämligen – därför inget testresultat – men det kommer nog imorgon (nu blev ni allt chockade och nyyfikna – men ni får tya er).

Men då förstår ni fick jag punka på bilen. Där stod er undertecknade i beckmörkret och frös. Byta däck kan jag faktiskt – det har jag brukat göra själv (fast i höstas lämnade jag in den. Rematikertanter måste inte göra sånt) Ändå var det väldigt uppskakande. Jag hatar överraskningar. Jag hatar att frysa. Jag hatar att bli smutsig – om jag inte räknat med det och anpassat klädsel/förväntningar och andra omständigheter. Jag såg ingenting. Och sen gör det faktiskt ont numera sånt där.

När däcket var bytt och den planerade turen iställd var jag så frustrerad att jag inte orkade äta. Jag satte mig och gjorde nåt jag dragit på mer än ett år – redde ut min halva av min och vildänglappapans ”barnekonomi”. Dan VAR ju redan förstörd. Nu har jag hävt i mig lite yoghurt och så tar jag ta den ytterst tålmodiga hunden ut på en ordentlig prommis.

Sen ska jag lägga mig så att den här pruttdagen får gå över någon gång…

Och imorgon kan jag inte följa min uttänkta plan. Allt blir upp och ner och ut och in. För då måste jag åka till däckstället på morgonen (gör jag det inte på en gång blir det aldrig gjort) BAJS faktiskt

Här händer inte mycket inte

• Jag hostar lite
• Jag har sett allt jag hade inspelat (när hände det senast???) och är hänvisad till vad som är på tv. Tittar i realtid. Ovant!
• Jag hostar mera
• Jag tänker på ditt och datt
• Jag gläds åt att vildänglan var här och sallskapade med mig och gullehunden
• Jag dricker en klunk av mitt kallnande the
• Jag hostar
• Jag funderar på det jag vill – och det jag måste – göra om några dagar då jag frisknat till
• Jag läser lite i en bok jag hittade under soffan vid bokhyllorna (”Känslomässigt udda” av Kate Atkinson)
• Hostar
• Kollar mailen – inget nytt

Nu börjar det bli tröttsamt det här!

Läs även andra bloggares åsikter om Hosta, tv i realtid, Känslomässigt udda, ditt, datt, tröttsamt

38° C!

Låg och snorade och huttrade ett tag.
Den synnerligen älskliga äldsta vildänglan – som var på ett flyktigt besök – tog resolut tag i den snoriga hög som är jag:

1. Nu har jag tagit tempen (se ovan)
2. Tagit ett hett bad
3. Tagit två av mina specialpiller mot alla sorters förkylningar, inhandlade i det stora landet i väster (nä inte Norge) där vanliga människor inte kan vara hemma från jobbet och på regelbunden basis knaprar i sig multi-kombo-piller mot nästäppa/hosta/feber/huvudvärk
4. Pillat i mig värdens absolut bästa comfortfood: snabbmakaroner-köttbullar-smör-ketchup-vitpeppar (jag hade tänkt ta en bild – men jag orkade inte tänka ut nåt poetiskt, som Psyk brukar göra) Sen, när jag svalt stoltheten och bestämt mig för att ändå ta en bild orkade jag inte vänta nog länge – utan åt upp alltihop:

"Efter"

Och det bamhärtiga barnet tog gullehunden på kissrunda.

Så nu kan jag ligga här och försmäkta hela kvällen – endast för avbrott av en sista kort runda.

Läs även andra bloggares åsikter om feber, comfortfood, snabbmakaroner, urbota, klen

Dog with a mission

"Operation avisning"

Så mycket frost, så lite tunga…
Det är inte alla i familjen som ogillar vårvintern.

Läs även andra bloggares åsikter om frost, isglass

Tvärvägra!

I dag gick jag i baklås.

Jag hade tänkt vara hemma och jobba, göra lite ärenden och städa. Men det räkte med en blick ut genom rutan på hällregnet så bestämde jag att

NEJ!

Jag kände hur orken bara rann ur mig. Så jag har legat i sängen i princip hela dagen och tittat inspelade avsnitt av diverse favoritserier:

• Ugly Betty
• CSI
• Numbers
• Criminal Minds

Och så har jag ätit hembakat bröd med fikonmarmelad och getost eller hemagjord leverpastej och ättiksgurka. Och druckit baljor med the.

Lite slött har jag konstaterat att ”alla andra”, dvs ett antal något yngre, eller jämnåriga vänner under dagen i skift betat av diverse luciatåg.

Tänk att i nästan 15 år var lucia en hektisk tid då linnen skulle fixas och lampor/batterier i ljuskronor kollas och i förekommande fall bytas. Rätt många år var det ohyggliga mängder – med tre ”lucia-aktiva” vildänglor. Jag kan inte säga att det känns sorgligt att den tiden är förbi (och det trodde jag nog det skulle göra) Men det känns väldigt definitivt och påtagligt.

Jag har tänkt lite lojt att ”bara det slutar regna ska jag” göra de där ärendena, städa, ringa en hundkompis och linka ut, ta itu, jobba.

Men NÄ! Det slutade inte och jag kom inte igång. Tycker jag

Men när jag tänker efter har jag:

• Fixat med en av vildänglornas kassa mobil – vi får äntligen en ny efter sju sorger och åtta bedrövelser. Hurra. Äntligen en människa som vågar göra en reklamation på reklamationsavdelningen.
• Letat rätt på min ADHD-utredning som jag hade förlagt (höjden av DAMP-tanteri – eller hur ; -)
• Ringt för att få tag i ett annat diagnos-relaterat papper som ÄR borta
• Fixat flera saker för jobbet (och eftersom jag jobbat från tidig morgon och halva natten i stort sett varje dag förra veckan är det helt ok)
• Damsugit stora delar av huset och skurat kök och hall
• Tagit hand om flera stora säckar hundmat och några små (Frolic mm som vi har som godis) Samt ett stort rådjursskrov som skulle brytas i mindre bitar och frysas in.

Nu när jag skriver om det får jag liksom syn på att jag fått en massa saker gjorda. Fast jag har gjort dem lite bakom ryggen på mig själv, så att jag inte märker av det så värst. Det är ganska skönt att göra så, dela upp det i små bitar som man nästan hinner bli klar med innan man fattat att man börjat. Men det kräver att jag  verkligen påminner mig om vad jag gjort för att inte få hyperdåligt samvete för att jag är så lat och förskräcklig.

Jag känner i hela kroppen att jag verkligen är så lycklig att jag haft tur och lite skicklighet att hitta ett jobb som tillåter sådana här dagar undantagsvis. Inte när som helst – för där är många ”måstedagar” då jag i princip måste jobba även om jag är sjuk. Men just det, och de många långdagarna, gör att jag faktiskt kan vara hemma ibland – om jag ändå bara skulle fnulat runt på kontoret. Egentligen tror jag inge normalt funtad arbetskamrat/arbetsgivare skulle protestera – jag jobbar klart över 40 timmar/vecka – men jag skulle inte kunna göra det med lätt hjärta om jag inte kände mig säker på att jag utan tvekan jobbat in dan flera ggr om. Fria jobb under eget ansvar kan vara ruggiga när man ”lider av iver”, men jag tycker att jag lärt mig balansera det rätt bra.

Annars är känslan att man är lat, så fort man inte varit strängt upptagen och haft andan i halsen varje vaken minut ett av de pris man får betala för att vara ”välfungernade” enligt min erfarenhet. Det kräver att man liksom är tokhårt uppdragen (som en mekanisk docka) van att vara sin egen slavdrivare, verksamhetspolis.

Nu har jag ätit en god middag med några av dem jag gillar bäst. Lilla hunden har legat under matbordet och beslutsamt gnagt sig igenom en stor bit skrov som jag inte ”kunde” dela på. Kattdamen har nådigt slickat i sig gelen från kattmaten. Möjligtvis äter hon själva maten under natten. Men rätt ofta lämnar hon den och knaprar hellre på den torrmat som hon oxå alltid har.

Sen har vi glufsat i oss stora mängder choklad, titta på Simsons (både DVD och tv). Morfarn har fått se nyheterna. Minsta änglan och mormorn har tappert rastat hund i hällregn. Nu avslutar änglan dagen med mera Simsons, denna gång spel på PS2.

Det regnar fortfarande, men jag sitter i köket och lyssnar till diskmaskinen, som någon annan fyllt på och satt igång. Hunden traskar lydigt efter katten vart hon går, får regelbundet stryk och åthutningar av högst densamma, och gläfser på henne för att beveka henne att sällskapa. Det lyckas inte idag heller. Nu kommer de farande ner för trapporna, förbi köket där jag sitter och ut i vardagsrumnmet till änglan och mormorn.

En på det hela taget bra dag alltså. Särskillt de där smörgåsarna. Och att änglan kom. Och dom andra…

Snööö. Det vill jag oxå ha!

Det snöar hos Frk F

Små flingor som dalar ner så fint. ”Ja hon har ju en massa specialgrejs, inga standardlösningar, så det får jag väl finna mig i” – tänkte jag.

Men sen var jag inne hos Carlsson. Hon har samma fina standradjultema som jag. (Bra smak Carlsson!!) Men hon har oxå snö… Den trillar ner så fint.

Hm då var det något som klickade till inne i huvudet, ett kugghjul som började spinna … Vänta nu – det var nåt som flimrade förbi i meddelandena från worldpress häromdan. Nåt om snö i hettan.

Börjar rota runt i kontrollpanelen. Jag vill oxå ha snö! Om så bara på bloggen.

HA! Nu snöar det.

Det kan behövas. För ute är det bara mörkt, blött och rått. Kallt men inte kallt nog.

Alla som snällt ställer upp och går ut med gullehunden när jag nu inte kan stå ordentligt på bena blir tvugna att ta in honom i duschen oxå. För han har med sig lera i massor in. Det är ett grått damm i hela undervåningen, trots att jag svabbar alla golven flera gånger i veckan. Och högar av grus i duschen. Suck stön

Men i bloggen faller en stilla snö och det är fint! Tack för ert utmärkta föredömme kära kollegor – jag lägger liksom inte märke till små skriftliga meddelanden som fladdrar förbi.