Mitt eget land

Jag har ett eget land. Eller faktiskt flera. I bokstavlig mening:
Sen ganska många år har jag en kollonilott, en platt liten bit jord alldeles nära den stadsdel som är mitt hem. En plätt som jag hyr av Stockholms Stad för några hundralappar om året.

När vi möttes lotten och jag var det tydligt att hon varit älskad, men blivit försummad ett antal år. Kanske hade ägarinnan (jo det kändes som denna lott var en tant-lott redan innan jag fick hand om henne) blivit gammal och sjuk.

Det var tistlar och maskrosor överallt. Här och var tittade en eller annan förskrämd narciss, lupin eller vintergäck upp. Och längs kanterna växte hallon och krusbär av synnerligen förvildat slag

Då var jag en mycket upptagen småbarnsmamma. Jag flydde till mina land för att få några timmars ensamhet sedan barnen somnat. Och jag drömde om tider då de skulle vara större och jag ha mer tid.

Varje år slet jag upp kubikmeter (nej det är ingen överdrift!) efter kubikmeter med rotogräs. Dåvarande maken – som från börjat helt ärligt deklarerat att han var helt ointresserad av trädgårdsarbete, men förstod att jag behövde detta – medverkade med två saker: Han tog hand om hemmaskiftet de dagar jag behövde gå ner och en gång om året grävde han så det stod härliga till – djupgrävde två spadtag neråt och grävde samtidigt ner ansenliga mängder vanlig halm och halm som varit i boxarna på 4H-gården strax intill. Underligt nog har jordmängden inte ökat – kanske helt enkelt pga att jag grävt bort ansenliga mängder då jag rensat

Nu har rätt många år gått. Ogrästrycket i själva odlingsbäddarna är hanterligt, men överallt annars bara väller det upp… Nu måste nåt radikalt hända om det inte ska ta slut med orken. Vad har jag inte bestämt riktigt än. Men det lutar nog åt att till hösten bryta mot alla mina principer och jordfräsa hela alltet. Kanske vore det bäst att göra det nu – men jag mäktar inte med – mitt i sprutande valrörelse.

Så just nu lutar det åt pallkragar, mängder med täckduk på gångarna och halm. Och sen jordsäckar att kompletera jordmängden med Om jag får tag på grejorna och lyckas få dit allt med tanke på alla vrendskande leder. Och sen, när landen är klara ska man klara att nå ner till jorden för att så…

Åkertistel. Ful, ful, ful. Kolla rötterna Källa SLU

Läs även andra bloggares åsikter om pallkrage, ledvärk, täckodla

Att skilja på Scilla

Allt är inte som man tror, har jag upptäckt.

Det jag har i min rabatt är t.ex. inte Scilla, Blåstjärna. Nä det är Vårstjärna.

Jag har varit lite brydd. För jag har tyckt att de kommer så tidig nu för tiden. Jag minns Scillamattornas doft när jag släntrade hem i försommarskymningen. Men jag har trot att det var nån romantisk feltanke. Att jag ville minnas det bättre än det var. Så var det nu inte. Sån tur var.

Scillorna blommar om en dryg månad dom. Och doftar.

Dom som tittar fram nu är Vårstjärnor, en mer försikomen släkting. Som oxå doftar

Vårstjärna stammar från ryssland och har uppåtstående blommor. Så här:

Scilla däremot stammar från turkiet och hänger lite med klockorna. Så här:

Bra, så var det uppklarat!

Läs även andra bloggares åsikter om scilla, Blåstjärna, Vårstjärna, förveckling, uppklarat, ordning och reda

Ynkligt!

Persilja, basilika och gräslök in spe

Ja nog är de ganska fjuttiga, de små babykryddorna, där de står mitt emellan kuvösen de haft – under arbetsbänksbelysningen – och köksfönstrets hårda verklighet.
Flytten genomfördes häromdagen.

Jag hoppas att de ska trivas och frodas. Att dagsljuset ska räcka och att jag inte glömma att vattna och nära dem nu då de inte står där – mitt framför näsan, så mycket i vägen som möjligt så att jag ska komma ihåg att vattna ofta i den allra första, bräckligt äventyrliga, groddtiden.

Men det är nu
Endera månaden är grönska inte längre en ynklig, skör, liten spillra, ett nästan omöjligt undantag.

Grönskan finns där, långt nere under ytan. Som en väldig undergrävande verksamhet. En motståndsrörelse med oerhörda krafter. Den bidar sin tid.

Läs även andra bloggares åsikter om sådd, kryddor, gör motstånd mot vintern, vårvinter

Yes we can!

Första riktiga arbetsdagen för USAs nye president firar jag med lite konkret hoppfullhet.

I november likande de små krokuslökarna mest något större hasselnötter. En var så liten att den vid upprepade tillfällen trillade genom hålet ner i botten på krokusglaset. Att lirka ut den igen var ett äventyr varje gång.

Sen dess har de stått mörkt och kallt överst i kylskåpet. Många gånger har jag varit färdig att ge upp om dem och slänga alltihop. Men plötsligt började det skjuta ut rötter, och så småningom även groddar. Utan gräsmatta, utan jordkänner de lukten av vatten under sig och chansar att det ska gå.

I morse fick de komma ut ur kylan, in i köksvärmen. Och när de blommat färdigt ska de äntligen få landa i den pyttelilla gräsmattan utanför ytterdörren och börja det vanliga krokuslivet. Kanske klarar de det – men ibland är lökarna så hårt preparerade att de storknar av verkligheten. Jag satsar ändå på att det ska gå att överleva vårvintern – både för krokusarna och oss andra…

Yes we can!

Läs även andra bloggares åsikter om krokus, lökglas, hopp, spira, vårvinter, yes we can

Andlöst vackert

Ibland blir jag så nöjd med mig själv.
När det ser ut så här hemma; tex:

Det är ju lite fånigt. För vasen/lökglaset har jag varken designat eller köpt in till affären. Amaryllisen – tja den har väl Gud gjort, och någon trädgårdsmästare dragit upp.

Skit samma, jag är både stolt och nöjd!

Läs även andra bloggares åsikter om Amaryllis, lökglas, blomma, slå ut

Titta så det kan gå!#%°°!!!*#

Nu höll jag ju på att missa listan.

kolla fler listor på toothpastefordinner

Nej inte den – utan den andra, den från AtDeHyDi. Utmanad har Mumrikan blivit.

Inte märkte hon det. För länken försvann i myllret av länkar som hittar hit. Precis som jag bekymrat mig för. Kloka AtDeHyDi insåg dock problemet och kommenterade om det här hos mig. Det får nog den som vill att jag ser en länk göra, för det funkar ju inte annars.

Så här blir listan om jag fyller i, fallera

1. När gick du upp idag?
Vaknade av mig själv 8.47. Behövde gå upp senast 9, så det var toppen

2. Diamanter eller pärlor?
Pärlor, såna där buckliga sötvattenpärlor. Vanliga tycker jag är damigt torftiga, och diamanter är fult. Gillar knöliga bling bling. Och granater (alltså stenen, smällande dito ogillar jag. Mycket).

3. Senaste filmen du såg på bio?
Burn after reading

4. Favorit TV-program?
Boston Leagal, Greys Anathomy, House, The Closer, Numbers

5. Vad åt du till frukost?
Turkisk yoghurt med banan och hallon, the i baljor

6. Vad är ditt andra namn?
Ja vad var det nu. ….

7. Din favoritmat?
kronärtskocka, lättgrillad lever med vitlökssmör/citron/bladspenat, pastagratäng med stekt aubergine och turkisk ost, pölsa… och allt möjligt annat. Mat är underbart helt enkelt!!!

8. Vilken mat gillar du inte?
Bruna bönor, överkokt fisk, rågmjölsgröt med lingon

9. Favoritchips?
Paprikachips, pepparchips, engelska vinägerchips och gamla godingen sourcream and onion

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Tomas Anderson Wij ”Vi är värda så mycket bättre”.  Och ”LeMarcologi” med Peter LeMarc.Fast jag lyssnar nästan aldrig på CD, blandar själv

11. Vilken bil kör du?
En silverfärgad, med plats för mycket som jag köpt själv

12. Favoritmacka?
Smörrebröd med räkor eller rostbiff eller leverpastej eller mögelost och äggula. Grovt hembakat med stark ost, om jag måste välja. Fast jag äter sällan bröd

13. Mänskliga karaktärsdrag, du bara inte kan med?
Dominans och manipulation – som att gråta sig till saker. Passiv aggresivitet

14. Vilka är dina favoritkläder?
Manchesterjeans/leggings, korta kjolar, tunikor och ylletröjor i lager på lager

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Vart som helst där någon pysslar om mig, det finns saker att upptäcka och jag får god mat utan att behöva stressa med matlagningen

16. Favoritklädmärke?
Bryr mig sällan, men InWear då jag gjorde det.

17. Försvann?
Tja, vad har jag inte tappat?

18. Favorittid på dagen?
När som helst som jag får råda över efter eget huvud

19. Var är du född?
Akademiska sjukhuset

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Nej men nu blev det en sån där enligt filosofins regler själv-negerande utsaga: ”Favvortsport att se på.” Fast Curling kan vara lite vackert – om man bortser från tävlandet. Och en del kampsporter (de mindre brutala) är ju som dans

21. Coca Cola eller Pepsi?
Pepsi – helst med färsk lime och krossad is

22. Fotboll eller ishockey?
Va?? Hur menar du nu???

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Beror på situationen, vad som ska göras. Jag vill helst vara vid sidan om tiden i min egen takt

24. Pedikyr eller manikyr?
Ta hand om mig bara, men tro inte att jag ska orka akta naglarna

25. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Äh – dagens spännande nyhet har ju redan varit öerallt – men har du missat så kolla här

26. Vad ville du bli när du var liten?
Fri

27. Bästa barndomsminnet?
Sommarloven, ligga i sängen och lyssna på sommarlovsföljetong, julaftons morgon med ”Här är jag, var är du”.  Allt som innebar frihet från organiserade aktiviteter

28. Varit i Afrika ?
Jajjamensan. Norr, mitt på och syd. Flera gånger

29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej

30. Varit med om en bilolycka?
Ja

31. Favoritdag i veckan?
Ett tag var det måndag. Det beror på vad som ska göras numer. Men torsdag är ok

32. Favoritrestaurant?
Restaurang, heter den väl. Men jag gillar restauranger generellt

33. Favoritblommor?
Luktärt, Amaryllis, Ringblommor, Pelargon, Hibiskus, Julros, Pion….

34. Är du kär?

Nä

35. Favorit-snabbmatsrestaurant?
Max. Fast McDonalds för kaffe

36. Äger du en cykel?
Ja

37. Vem fick du senaste mailet från?
Om man räknar bort automater och jobbkontakter (ingendera mailar Mig – utan min funktion) så Margit – en god vän i hundvärlden

38. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort på?
Skulle helst bara ha betalkort. Tycker inte om att låna

39. Läggdags?
22.30 – 23.00 till vardags (går normalt upp 5.30 – fast inte imorgon – HURRA)

40. Senaste personen du delade en middag med?
Bästis på besök (igår)

41. Vad lyssnar du till just nu?
Tvättmaskinen och frysen som surrar

42. Favoritfärg?
Alla gröna (nästan) och Karl-Johans (se här)

43. Hur många tatueringar har du?
Ingen enda

44. Vad jobbar du med?
Att vända upp och ner på världen

45. Favoritträning?
Cirkelträning (Itrim), Gå och Aikido

46. Har du några djur?
Gullehund och Kattdam. Samt Silverfiskarna så klart

47. Vad önskar du dig?
Tålamod
.
48. Ringsignal på mobilen?
Bumbibjörnarna just nu

Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, lista, AtDeHyDi

Ibland så går det upp, ibland så går det ner

Ja så är det ju. Både i det stora och det lilla livet.

fast nu känns det väl mest som det går runt, runt, runt.

Några små rapporter

1. Jag ser inte så värst mycket. Tappade en lins häromdagen. Det var lite höstblåsigt, och jag fick in nåt skräp i ögat. Och då tänkte jag att ”äsch – det kan ju gå.” Och tog ut linsen. Vips blåste den iväg. Hade en gammal reservlins – men insåg att nu har jag reserver i bägge ögona (jag har hårda linser, inte några såna där mjuka man köper i storpack.) Glasögonen är också urgamla, så de funkar sådär. Ja, det var bara att lomma iväg till optikern och beställa nya linser. Där rök några tusenlappar. Hå hå
2. Det bakas bullar. Det vankas barnkalas om någon vecka och jag ska naturligtvis jobba mer än på länge just nu. Så så fort jag har en minut över har jag inte det. För det ska bakas.
3. Man borde skriva något klokt och genompolitiskt om världsekonomin. Men jag känner mig bara matt och har svårt att ens börja försöka förstå det som händer. Gör någon det egentligen?? Det får bli kortkort: Vinsterna privatiseras och förlusterna förstatligas. Här är det på plats med ett bibelcitat: ”Denna världens barn är listigare än rikets barn”. Kunde inte sagt det bättre själv.
4. Men som vi är i Tant Mittipricks hus (Där taket är golv och golvet tak och allt är precis tvärt om) kan man en morgon få höra en hög chef i världsbanken säga: En oavvislig punkt i räddningsprogrammen måste vara att skattebetalarna som nu får vara med och betala räddningen också måste få del av de framtida vinsterna. Men va! Allt är verkligen upp och ner..
5. Eller så ska man kommentera alla politiska förvecklingar och debatter i landet. Vem vinner, vem förlorar? Kan någon förklara hur det kan komma sig att människors förtroende för högern ökar mitt i denna röra? Sist det var kris klarade de inte att reda ut det själva. Nu gitter de inte ens be om hjälp. Hjälp!!! tänker jag matt
6. Jag har inte ens hunnit redovisa att jag faktiskt genomförde utmaning två – kollonilotten… Den är i alla fall grävd både på bredden och längden, jag har till och med gjort ett inlägg om det. Fast inte kommit ihåg att liksom formellt stämpla ut den, men hallå Majsan! härmed vill jag anmäla att jag faktiskt gjort det. Och sen för det – för det tredje – eller sjunde
7. Utmaning nr 3!! Hann jag inte ens tänka ut innan den liksom anmälde sig själv:                  GROVKÖKET. En obeskrivlig röra av tomma PET-flaskor, fulla PET-flaskor, hundmatsförråd, andra hundtillbehör, specerier i reserv och städpryttlar. Där hade jag nog inte tänkt röja just förra veckan. MEN om man inte skruvar på locket på 5L dunken med golvsåpa och sen råkar putta ner den från hyllan (där man ställt den lite på trekvart i stället för att ställa in den i den hylla där städprylarna ska stå) då man ska hämta nästa förpackning vetemjöl (bakningen ni vet). Då löser sig prioriterandet kemiskt – kan man säga. Inte har jag sorterat igenom varenda pryl. Men jag har i alla fall sorterat det som var genomdränkt med såpa (inklusive alla familjens bakförkläden, som av någon oförklarlig anledning hamnat på golvet där – numera nytvättade hela högen) Sorterat in alla Petflaskorna i kassar (tomma) och in under skåpet (fulla). Golvet är fritt från lort, utspilld såpa och hundmat. Och medan bullarna jäser ska jag röja hyllan där inne. Och i den andra hyllan (speceriförråd, skoputsdonsförvar och städskåp….vadå ovanlig kombo???) är det faktiskt riktigt god ordning…. Så jag anser mig nog klar med även den.
8. Så småningom återkommer jag med mer ordningssamma och mer uppstrukturerade inlägg i strikta ämnen som a) allmänt pjoller från mitt lilla liv – b) seriösa analyser av världsläget och c) hundens öden och äventyr. Kanske till och med riktiga utmaningar – inte bara de som – bokstavligen – faller över mig… Men just nu är mitt liv så här
9. Och om någon undrar: Jo tack!! jag mår riktigt bra faktiskt. Är bara lite yr av allt som far runt i höstvindarna, livet och världen i stort. Men trots allt – eller mitt i alltihopa mår jag förvånansvärt bra. Tycker människor är allmänt trevliga, eller har all anledning att var sura och tar inte åt mig så värst. Märkligt. Är milt lycklig över alla nya kontakter och otroliga människor jag stöter på här i bloggosfären – detta för mig nya land (Och skitstövlarna, dummhuvudena – jag dom behandlar jag som luft. Hur gick det till – när lärde jag mig det???) Tror bestämt det var år sedan sist jag gick omkring och trivdes med inget speciellt. Och jag är inte ens kär. Utan bara ganska nöjd :

Här känner jag att jag ÖVERJAGET – mig nödgad att ingripa: Först och främst – hon är inte ironiskt. Hon är nog faktiskt nöjd och tillfreds. Jag tror inte hon är sjuk heller. Inte så där tillkämpat gemytlig som man kunde befara när man läser det här. Nej faktiskt inte. Men hon håller nog inte heller på att bli en arrogant typ – hoppas jag. Ni vet en sån där som häver ur sig floskler till andra som känner annat. Och för Guds skull (jo hon vill verkligen, ni vet HON allts ursprung – ha detta sagt:) Påminna alltså för Guds skull inte den lilla människan om detta smått bisarra utbrott av nöjdhet när det inte längre är dylikt. Om nån dag eller så – eller nästa vecka. Eller om lagom till nästa mens. Eller då hon glömt ta medicinen. För man måste få ta sina pauser. Men endera dan dimper hon – platt fall- på nosen igen. Och blir sitt vanliga svartsynta morrande dinosaureijag. Eller en våt fläck. Eller inte, vad vet jag (jo jag är allt lite yr jag med) Men se så lilla människa – ”Allsång på skansen”???! Nån måtta får det väl ändå vara på glättigheten. Marsch ner med sig och baka bullar nu….

Läs även andra bloggares åsikter om gaspermeabla linser, DAMP-tantsutmaning, världsbanken, kris, världsekonomin, förstatliga, förlust, privatisera, vinst, högern, bullar, andra bullar

Jordgubbsplantorna och nåden

…hänger ihop på nåt mystiskt sätt

Så här är det:

På den tiden jag var gift brukade mitt snälla, starka men komplett trädgårdsointresserade make hjäpa mig med höstgrävningen (jo jag sa ju att han är snäll!!)

En gång hade han verkligen ansträngt sig och djupgrävt – som jag talat om att jag ville. Vänt jorden till två spadtag ner och lagt halm i botten. Det var bara det att det han trodde var ett lite bortglömt tilltuffsat land i halvträda i själva verket var det ganska nyanlaggda jordgubbslandet. Med plantor jag fått i gåva. (Jag sa att han var helt ointresserad av trädgård, va?) Genom idogt gävande lyckades jag återfinna ett par, tre. Resten var nogrannt nergrävda 80 cm i jorden av mannen som kanske inte gillade trädgårdsarbete, men inte tänkte slarva med vad han gjorde för mig. Inte bara snäll och stark utan därtill seriös, nogrann.

Landet har varit den riktigt bortglömda hörnan på den ganska försmådda kolonilotten. Jag har inte orkat bry mig. Men igår då jag var nere och grävde skulle jag ju faktiskt gräva allt. Så jag gick suckande till lottens bortre hörn. Där hade det hänt nåt förunderligt: Det hade poppat upp jordgubbsplantor ur jorden.  Efter säkert 10 år!

Så nu har jag grävt upp dem och planterat om dem i det nygrävda landet intill det fd fd jordgubbslandet.

Det är verkligen inte vad man kunde räkna med. Nej tvärt om – det är precis motsattsen till det rimliga. Det rimliga var ju att jordgubbarna sedan länge var borta och döda. Men dom dök alltså upp igen – mot alla ods.

Lite som nåd

Läs även andra bloggares åsikter om jordgubbar, nåd, djupgräva

Grävterapi

Dom senaste dagarna har jag bara rafsat runt lite planlöst på nätet

Mest beror det nog på att huvudet är så överfyllt av intryck just nu att jag liksom inte lyckas ta in mer.
Som den lille pojken på en av Gary Larsons ”The Far Side”-bilder. Han som sitter i klassrummet och räcker upp handen och säger till magistern ”May I be excused? My brain is full”

Det har varit en otroligt spännande och händelserik vecka. Lägg till det att oron för lilla valpens lilla tass surrar runt, runt i huvudet. Och att jag ju inte får gå några längre promenader med honom, nu när vila är anbefallen….

Och så blir jag så himla lättstörd då. Bara bryter ihop och tappar sugen precis totalt.

Som igår när jag kom hem – efter en riktigt lång dag. (Väldigt spännande och rätt härlig. Men riktigt låååång. Klockan var alltså nästan 22 då jag kom innanför dörren, och jag gick hemmifrån vid 6)

Då möts jag av följande:

Alla barn ligger, men:

• I köket har en skuldmedveten vildängla ställt ett trasigt vinglas – det olyckades då hon skulle ta en annan grej ur diskmaskinen (som jag inte hann tömma på morgonen. Nu har jag bara tre kvar (nej inget dyrt – men jag gillar dem och de går inte att komplettera…)
• Den uttråkade valpen har ätit sönder mina solglasögon. Som jag kostade på mig i våras. Inte jättedyra – men inte heller de bensinmacksreavarianter a 39:50 som jag vanligtvis köper – eftersom jag alltid tappar bort dem (nåja – jag tappade dem iaf inte)
• Överallt små högar av sand och hundhår… Valppäls på avveckling på avveckling och höst på ingång har visst den effekten på hemmet….
• Överallt små högar – lämningar av diverse barns diverse aktiviteter (men man ska ju vara glad att de gör sina läxor, eller hur?)
• I min säng – massor av stora smulor av hundgodis ”Men han har så tråkigt och jag ville bara muntra upp honnom lite”

Ibland blir jag bara så otroligt TRÖTT!!!!!

Men jag har ingen lust att bara älta

Så detta blir min ”veckans utmaning”. Imorgon ska jag banne mig INTE dammsuga och putsa hemmet – hur mycket det än behövs. Imorgon går jag ner till kollonilotten och GRÄVER!!! Här ska vändas uppländsk blålera. För jag behöver lite svart under naglarna, lite svettdroppar i pannan, lite fysisk utlevelse och lite vemod. I morgon ska min lott baske mig bli höstgrävd och trimmad. Och jag bli trött men nöjd

Läs även andra bloggares åsikter om grus, hundhår, smulor, oro, hektiskt, söndertuggat, höstgrävning

Underbarheter

Och när vi kom hem blev valpen tokig av lycka för äldsta vildänglan hade kommit hit en dag före de andra (jo då – noggrant överenskommet med först pappan och sen mig. Jag var mycket glad att han så valpigt kunde visa vad vi båda kände om att hon kommit, för på nåt sätt är det lättare att hantera att valpar gör så.

Sen åt vi räkor och sallad och jag fick kokta primörer från odlingarna

(Jag sådde dem med flit först i juli – annars hade jag fått dem först då de blivit gamla och träiga) Lättkokta med smör. Observera särskillt att de är i blandade färger. Gammelgammal sort

Läs även andra bloggares åsikter om primörer, morötter, vildängel