Efter kongressen

 

Ibland undrar jag så här i efterkongressdiskussionen om det är högern vi vill åt. Eller om det är den ideologiska renheten och egna älsklingsåsikter som är viktigast

Jag kan ha missuppfattat allt, men naiv som jag är har jag nog tänkt att det var högern som var motståndaren. Men just nu pågår ett riktigt Fänrik Fjunande runt om. Mätande av skrivbord galore! Alltså inte så att de flesta håller på. Men för många. Jag märker att till och med folk som själva var där blir rätt förvirrade, vad var jag egentligen med om?

Varför? undrar man. Varför är det så viktigt att få rätt att töja besluten så de blir som man vill. Vilket kan betyda helt olika saker..

Några vill vara med och leda. Dom försöker naturligtvis bända i besluten så de liknar de egna åsikterna. Andra vill framförallt vara de renlärigaste. Då är det ganska vanligt att faktiskt töja besluten bort från sig Utmåla majoriteten som lättledd och kanske medlöpande och partiledningen som den sanna lärans värsta fiender. Kättare höll jag på att säga – för det låter misstänkt likt fundamentalism

Nå men hur var det då – jag var ju där…. Jag är inte nöjd med allt. Jajaja säger du – men var det höger eller vänster? Mitt mått på vänster/höger är, långråkigt nog, sig likt:

Om människor som redan har mycket gynnas är det höger.

Om människor som inte har så mycket, vare sig vi talar pengar, repekt eller livschanser gynnas är det vänster.

Är det en strävan att göra vänster så att även de många som har en hel del,  men oxå moralisk ryggrad kan förstå och gilla det,  då är det socialdemokrati. Blandekonomi, ni vet.

Jag tycker det kändes rätt dystert innan kongressen. Mest för att det inte riktigt höll ihop.  Jag känner mig gladare än på länge nu efteråt för att jag känner att vi kan vinna valet med de här besluten, utan att lämna platsen där jag bor och människorna här i sticket. Och HALLÅ det är en valvinst vi behöver. Det håller på att gå fullständigt åt fabders här ute i förorten. Här dår folk inte har så mycket. Barnen här lär sig mindre idag än för 3-4 år sedan. De unga är arbetslösa. Mammorna hålls hemma med en kombination av vård- och socialbidrag. Så jag tycker det vore bra att lägga ner gnabbandet rellativt snart. Medan några av oss minns hur det faktiskt var på kongressen. Och innan vi kvaddat bilden av partiet

Så kan vi lägga ner de där larviga ”Johoförjaghadeiallafallmesträtt”-gräln och ta oss iväg för att prata med andra istället, med dem politiken borde angå lika mycket som oss

Vi behöver alla – och vi har respekt nog att fråga dem om vi kan slå följe. Inte kommendera. Inga jäkla överhetsfasoner av typen ”Alla ska med”

 

 

Tanterna rules – once more

Just nu är det ju många som skriver om ärkehögern.

Också bland det jag sympatiserar med finns ju rätt mycket som är helt förutsägbart. Framförallt blir man ledsen och arg av det mesta.

Men ibland hittar man nåt som gör en rent och oblandat glad. Den här hittade jag hos finfina Fredrik Lundh Sammeli. Han är en riktig favorit, bland annat han har så väderkorn för braigheter

Fredrik hade i sin tur hittat den hos Mitt rosa liv

Men hörrnu lilla människa

*överjaget ruskar sig yrvaket*.

Nu måste jag genast kontakta facket. Hon där måste ju organiseras. En prydnad för kåren. Stiligt.

Läs även andra bloggares åsikter om tant, rakryggad, invandrare, sverigedemokrat

Ibland måste man frångå sina käpphästar

Jag brukar vägra kedjebrev. I alla former. Hur angelägna de än är

Min allmänt istadiga och gensträviga natur riktigt stegrar sig. När det ligger nått ”passiveagressive i undertexterna” (typ: Gör det här om du vill kunna fortsätta hävda att du är rättrådig, har en god människosyn, vill bli lycklig…) som det ofta gör  - då blir det så mycket värre.

Nu var det inte bara för att Fredrik Petterson håller sig mycket långt från såna slemmiga tilltag som jag gör ett undantag. Utan för att ibland måste man bryta med principerna

Till exempel nu, när Sverigedemokraterna till sist visar att de är just det många av oss menat – men haft svårt att leda i bevis eftersom de passat sig noga för att visa det offentligt.

Parollen ”Ett folk – ett land – en nation” har väldigt tydligt placerat dem i ett bestämt sällskap. Översätt till tyska bara, du är förflyttad till en annan tid.

Troligen tänker de att de nu har så fast mark under fötterna att de utan risk kan sluta hymla. Och visst ska man vara tacksam att de – om än inte fullt ut – nu är en aning ärligare. Även om den stora andelen lögner i deras argumentation gör en sådan kommentar ganska absurd…)

Därför, vill jag ha sagt att:

Om du vill hänga på gör så här:
1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna, och inte heller stödja eller rösta på någon som inte tydligt lovat att inte under några omständigheter göra sig beroende av dem.

2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.

3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom att använda bildkoden: <img src=”http://www.socialdemokraterna.se/knappar/d3b1b132e2aa4da5903d213a8d17d88b.png” alt=”” />

4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Jag kickar vidare till:

Lydia Morling, Jonas Alvunger, Lene Rasch, Immanuel Brändemo , Nike Ask Förster, Fröken Å, Lotta Abrahamsson, Birgitta Alvskogen, Kerstin Kokk, Karin Friberg, Anna-Lena Lodenius

Men ni är ju så himla många, alla ni med bra bloggar. Kan som vanligt inte välja alla, man skule ju bara välja fem (Ja det där var väl ungefär fem….)

Här kan du lyssna på en väldigt bra sång, inför bloggandet:
Fosterländsk musik

Och naturligtvis tack till Fredrik Petterson för ett alldeles utomodentligt förslag

Läs även andra bloggares åsikter om kedjebrev, främlingsfientlighet, nationalsocialism, nazism, motstånd

Haken med dualism

En sak jag allt oftare tänker på är att motstånd inte alltid är det bästa motmedlet.

Jag menar: Hur många gånger de senaste åren har inte jag, eller andra, tänkt:
”Nu går det för långt, här måste man bjuda motstånd”

Och om jag nu ställer frågan ”And  how did that work out for you” till mig själv, måste svaret bli

Apdåligt

Länge tänkte jag att det berodde på att motståndet varit dåligt, att våra protester varit halvhjärtade eller att partiet mitt, (s) om nån missat det, inte varit tillräckligt radikalt.

Och allt det där är i och för sig sant i många fall. Men är det det som är problemet??? Jag blir allt osäkrare.

För visst är det vanligt att männsikor säger att vi är för otydliga, att skillnaden är för liten mellan partierna och att (s) inte längre är ”riktiga” sossar.

MEN det är också så att det ofta sägs att det är jobbigt att politiker bara käbblar. Och varför är det inte åt vänster människor går om vi rört oss för mycket åt höger? 

Nu  tänker kanske någon att även jag, Mumrikan, håller samla ihop mig till en hedervärd reträtt för att sedan rätta in mig i ledet, åt höger. Näpp. 

Jag är oförbätterlig

Jag gillar fortfarande inte betyg ALLS, tycker att läxor borde förbjudas (hej hej major Björklund), vill att museibesök (och gärna annan kultur) ska vara GRATIS. Jag tycker att invandringen bör vara fri (vårt lands problem är att vi är för få – inte att det är trångt). Jag menar att rätt mycket av det viktiga i livet ska betalas med skatt, att det bör vara svårt att bedriva skattebetald verksamhet och kunna ta ut vinst (helt enkelt för att det inte ska gå att sänka kvalitén, för att den utvärderas) Jag tycker att alla som jobbar i verksamhet som är betald med skatt ska vara tvugna att visa att de använder pengarna effektivt och till det de var avsedda till – både i offentlig och ev. privat drift (och jag menar att det har varit, och är, alldeles för lite av utvärdering och kontroll. Att jobba för skattemedel är nått fint, och man ska ta allvarligt på sitt ansvar. Jag tycker att föräldraförsäkringen ska delas mellan föräldrarna. För att bara nämna några av mina oförbätterliga åsikter. Somligt av allt detta inser jag att jag knappast kommer få genomfört. Eftersom jag är demokrat. Men jag tycker så

Däremot blir jag allt tveksammare till att stå och vifta med stora nejskylten.

Jag tror inte det fungerar att protestera, om inte annat för att det inte fungerat hittills. Inte alls – eller hur?

Jag tror att det gäller att formulera vad vi vill. Peka på en annan möjlig framtid, en annan vardag, ett positivt alternativ.

Och ju säkrare jag blir på det, desto mer lägger jag märke till kraven på tydlighet, protest. Att det viktigaste är att visa att vi är emot.

Och det är jag. Intensivt.

Men jag fruktar att just den taktiken är just vad högern hoppas på.

Istället för att lägga krokben för dem vill jag springa snabbare

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, invandring, skatt, museer, konst, offentlig, privat, protest, politiker,

TV-trassel, veckans i-världs problem.

I åratal har hon anat att dagen skulle komma.

Nu måste det ske! Den lilla människan har inte längre något val – hon måste digitaliseras!

Först var det bara vaga rykten, nästan sagoliknande berättelser. Men med åren har det blivit allt mer tydligt det faktiskt fanns nån sorts verklighetsbakgrund till det hela – om än mycket oklart vilken. Från både när och fjärran kom rapporter att den analoga eran var över.

Det digitala svepte fram som en mäktig våg. Faktum är att den lilla lådan i skogsbrynet först kom att överskjöljas (oj vad konstigt det ordet såg ut!) Men med hjälp av närstående och tydliga skriftliga instruktioner klarades det av och lådan guppar nu fint i det digitala havet. Mumrikbo kom så småningom att vara som en ö – på alla sidor omfluten av digitalitet.

Men nu är den tiden förbi. Och denna gången har hon klarat sig själv. Finemang!

Dock upphör modernitet och framåtskridande i allmänhet, och detta fenomen i synnerhet, inte att fascinera. Läs här nedan vad den idoga Mumrikan ägnat timmar åt att knåpa ihop. Frågan är om någon på det forum som drabbats av detta mångordiga nödrop (eller för all del någon här) förmår komma igenom hela textmassan – och i så fall:

Hur gör man? (Varför skrev hon inte bara så, förresten? Eller ännu kortare; HJÄLP!)

Hej
Med insikt om att jag förmodligen kan minst av alla här om det tekniska – och har skämigt låga kvalitetskrav på många områden som ni specialkunniga månar om) dristar jag mig ändå att starta en tråd. Har sökt runt här nån timme och lärt mig mycket intressant, men inte riktigt funnit vad jag söker

Jag är en tonårsmorsa med ganska snäva (men inte alltför ovanliga, tror jag) tv-vanor:

1.Här behövs många mottagare för att inte leva i ständiga ”vem har haft tillgång till tv/spel mest kravaller.
Detta har gjort att jag i det längsta drog mig för att byta upp mig från analog tv. När man måste byta på många ställen är det ju både en kostnadsfråga (investering och abonemang) och en tidsfråga (flera saker att installera)

2. Vi spelar in rätt mycket. 4 flickor/kvinnor, alla med sina olika favvoserier, och olika skäl att inte kunna/hinna/vilja se dem då de sänds genererar säkert 20 timmar inspelad tv i veckan (och då är jag en sträng mamma och jagar tjejerna med att inte spela in mer än de sen tittar på och raderar samma vecka.) Vissa tider tittar vi rätt ”jämt” och kvoten av inspelat material/ledig kapacitet hålls jämn. Andra perioder (flickorna är hos pappa, mamman jobbar som en dåre osv) fylls förråden på. Åter andra (sommarlov/semester eller då någon är sjuk) töms de. Det vore ju oxå trevligt att kunna spara mera av det vi verkligen gillar.Helst på ett enklare sätt än tidsödande dvd-bränning Särskilt tjejerna älskar att se saker om och om igen.

Nå – en vacker dag hände det – Com Hem meddelade att nu MÅSTE vi byta. Men det fanns generösa erbjudanden nu när de sista analoga kabelnäten skulle bort. Inte skulle det bli dyrare. (En sanning med viss modifikation visade det sig om man A) såg till tiden då de tidsbundna rabatterna försvann och cool.gif tog hänsyn till att vi hittills levt med vad som motsvarar 4 tuners (1 tv med två dvd-hd (80 gb styck) och 2 tv med vanliga dvd

Eftersom vi inte kan byta från Com Hem (Com Hem kontrollerar kabelnätet i vårt kvarter och Viasat blev ännu dyrare) gällde det ju att – med hjälp av deras säljare – försöka hitta det vettigaste alternativet.

Jag beskrev situationen som ovan och fick rådet (antagligen eftersom den pågående kampanjen gällde vissa digitalboxar men inte HDTV-box har jag senare insett (jag har inte heller hdtv färdiga tv-aparater) att skaffa 1 Samsung P770Z 80GB och två syskonboxar utan inspelning.

Lite huvudet under armen hade jag väl – för jag halverade ju min HD-kapacitet – men jag var nog mest fokuserad på att jag köpte den största kapacitet de hade. Jag fick oxå svaret att man INTE fick köpa två inspelningsbara till kampanjpris – den andra skulle kosta mellan 2 och 3 tusen.

Dessutom hade jag sett att maskinen hade en USB-utgång och jag tänkte nog att jag borde kunna skaffa nåt monster till extern HD och tanka ner på den (måste nog erkänna att tanken på att ha ett begränsat utrymme att slaska ner inspelningar på – och kunna styra upp vad som hamnade i ”biblioteket” och sparades lockade. Då och då blir jag galen av alla underliga saker (kvarliggande veckoinspelningar tex) som spammar ihop så att man inte hittar nåt.

Jag hade koll på på att P770Zan hade två tuners och både av försäljaren – och i vad jag kunnat läsa mig till – fick jag upplysningen att jag skulle kunna spela in två saker samtidigt

Det var en hel del strul, kort som inte hade skickats ut och så. Lägg därtill resten av livet (barn som ska på kollo/semester med pappa/intensivjobb inför semester/ogräs att rensa/dammråttor att jaga så har ni hela bilden. Först nu – 5 veckor och 5,6 telefonsamtal – säkert sammanlagt 7 timmar i telefonkö till förhöjd taxa – senare är alla boxar inkopplade. Och jag är inte nöjd

Boxarna var både lättinstalerade och begripliga, där kan jag inte klaga
Snarare är det väl så att jag som lätt dyslektisk och inte särskillt teknikfixerad tycker att informationen är väl förenklad.

De 80GB visade sig innebära 29 timmars inspelningstid! Alltså ca 12 filmer eller knappt 30 avsnitt blandade tv-serier. Lite undrande blir jag då varför ett av de viktigaste säljargeumenten från Samsung är: ”Dessutom får du ett eget bibliotek där du enkelt kan överblicka och namnge dina inspelningar. (En av fyra meningar i presentationen av apparaten) Ack vad jag saknar den forntid då braskande lappar ”översatte” GB till timmar (XXGB – upp till XX timmars inspening!!!) Visst vet jag att det töjdes på sanningen – ibland innebar det en bildkvalitet som till och med jag ansåg undermålig (och jag erkänner mig – med rodnande kinder – skyldig till att ha bara näst bästa kvalitet som inspelningsstandard på HD-DVDerna)

Mitt hopp stod nu till USB-överföring. Innan jag gick och köpte hårddisk sökte jag mig hit och blev förvirrad. Jag har läst vissa trådar där det verkar beskrivas att man kan tanka över (dom handlar ffa om föregångaren (som dessutom hade 160GB hårddisk…) Har nåt ändrats (tex i kodning) till denna? Går det att tanka ner eller inte?

Dessutom lyckas jag iaf ännu inte programera mer än en inspelning samtidigt. Apparaten hävdar att det är fullt. Kan man kanske spela in två olika saker – men bara programera en inspelning? Eller är jag bara korkad? GAAAH

Om någon vänlig själ orkat läsa sig igenom detta och kan sträcka ute en hjälpande hand och ge mig råd om vad jag ska göra vore jag innerligt tacksam

Jag ska tillägga att jag då jag väl kommit fram fått bra hjälp av Com Hems support (säljavd däremot verkar något förvirrad). Men dom kan ju inte ändra på verkligheten. Eftersom jag var borta då den sista felande länken i systemet levererades och därför inte insåg problemen inom två veckor efter leverans kan jag heller inte byta en av de vanliga inspelningsbara digitalboxarna till en med HD (för nu verkar man kunna göra det. Morr!

Och veckans stora gåta är väl: Varför har Com Hems senaste box 80GB , när den gamla hade 160? Är det bara för att kränga fler HDTV-boxar?

Läs även andra bloggares åsikter om digital, analog, HDTV, digitalbox, extern hårddisk, Com Hem

Moderaterna överraskar

Idag på världsmiljödagen könner jag att jag måste uppmärksamma en mycket överraskande nyhet i valrörelsen, som jag känner kommit lite i skymundan.

Jag vill helt enkelt hylla Moderaterna. Tänk att detta parti – vars bärande idé är egoism – så självuppoffrande valt att satsa stora kampanjinsatser på andra.

Jag tänker naturligtvis på den här affischen:

som kom upp i Stockholm samtidigt som Svenska Naturskyddsföreningen pubilcerade den utvärdering av parlamentrikernas miljöarbete i EU som, inte helt oväntat, placerade Moderatas förstanamn Gunnar Hökmark på  jumboplats

Budskapet måste ju tolkas:

Idag kan du rösta. Rösta på vem som helst -

av de andra

Det måste man ju beundra

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, miljö, Svenska Naturskyddsföreningen

I valet och kvalet, del två

Sen de mer materiella besluten väl tagits (iPhone beställd) går jag vidare till de stora:

Hur ska jag rösta?

Att det blir (s) är ju inget förvånande… för någon, tror jag.
Typ

Men sen då? Det finns flera bra att välja mellan. Men jag har bestämt mig:

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Börje Vestlund, rösta

Är 12 procent mycket?

Jag gillar inte opinionsmätningar. Framför allt inte när många säger att de inte ska rösta.

När ett parti förlorar och ett annat vinner tänker man ju att folk flyttar sig från det ena til det andra, men då många är osäkra är risken stor att det inte alls är så. Utan att det första partiet blivit hängigare och det andra partiet piggnat till lite. Det räcker att det senare partiet blivit morskare ocj fler av dess sympatisörer bestämt sig för att rösta, så kommer exakt lika många personer som fortfarande tänker rösta på det första partiet väga lättare som andel av helheten. 5 st är 50% av 10st, men bara 25% av 20 – om du förstår vad jag menar…

Det är klart att opinionsmätningar om EU-valet är extremt osäkra. Jag tänker inte jubla ens lite. Nä nä nä. Jag tänker köra rakt in i kaklet. MEN

Det retar mig rätt rejält att förra veckan då M ökade 5% då skrev tidnigarna saker som:

Nu rycker Reinfeldt

Moderaterna drar i från Socialdemokraterna i Expressens och Demoskops nya EU-valsmätning. (expressen)

Men den här veckan (då de minskar 12%) började kommentarerna med att det var ”Ett stort steg bakåt” och att

”Raset kan hänga samman med det förmodat låga valdeltagandet.”

Jorå – det kan det visst. Men varför kommer alla de förklaringarna nu – då det går åt ”fel” håll – dvs som Mumrikan vill?

Mutter Mutter

Läs även andra bloggares åsikter om Moderarraset, Demoskop, opinionsmätningar, moderaterna, socialdemokraterna

Ingen vanlig lunk

Det är valrörelse, hörrni.

Alla som känner Mumrikan torde anta att hon är ständigt förbannad och går omkring med nåt desperat i blicken.

För Mumrikan – som den DAMP-tant hon är behöver rutiner, överblickbarhet. Överrasknigar är inget för henne. Ej heller karuseller och berg- och dalbanor. Typ

Det är den ena sanningen om henne. Den andra är på nåt sätt precis tvärt om. Dvs. när det totala kaoset inträder. När ”normalisarna” blir blekgröna om nosen av centrifugaleffekten. När alla rutiner har försvunnit in i tapeten och besluten måste tas slag i slag och alla manualerna blir liggande olästa eftersom de är inaktuella. När inga spår i nysnön ger ledning hur skidleden fortsätter. Då är Mumrikan på strålande humör och kommer till sin allra bästa rätt.

Hur kommer det sig? Inte vet varken jag eller ÖVERJAGET (i sådana lägen kryper världens bästa ÖVERJAG in bakom mitt vänstra öra, klappar mig på kinden och viskar uppmuntrande saker till mig). Men vi vet att det är så.

Valrörelse – å det är en sån tid. Då vet man aldrig vad som ska hända från en dag till en annan. Man vet att det gäller att vara väl förberedd, ha bunkrat upp eftertänksamt med småkakor, valmanifest, boardskivor att klistra afficher på, kaffe, kampanjbord, häftstift, valstugor – ja allt möjligt som man kommer att behöva.

Man måste oxå ha planerat och funderat en massa.

När affischsöndagen infaller (vid ett EU-val tre veckor före valdagen) då tar man ett djupt andetag och dyker rakt in i valvågen.

Du kanske tror att detta är en vanlig majdag då allting tuffar på enligt plan. En onsdag före Kristi Himmelsfärd då de som jobbar på kontor går hem vid lunch. Ja ja det tror ni bara säger jag.

Här sitter jag på ett ytterst belamrat kontor och är spindeln i nätet. Det trycks knappar, hämtas fika till tormöten, soteras och distribueras material och rings väljare. Det sjuder.

Det här är en onsdag i Maj då vad som helst kan hända. Och om du lyfter blicken frå kalendern ser du Mumrikan när hon följer med valvågen genom Stockholm, hur hon forsar fram från Skärholmen till Rinkeby, från Hässelby till Farsta.

Facebook är hur bra som helst!

Kära läsekrets.

Ingen outning idag heller, jag följer dess råd och funderar lite till. Men för att ni inte ska bli för besvikna: Här följer ännu en av Mumrikans skamliga hemligheter…

Mumrikan tittar inte på ESC (alltså ”not doing the omoraliska schlagerfestival” – som det hette i hennes ungdom, då det fanns normer – som att man inte gick på kulturimperialistiska McDonalds. Villken lättnad då statliga Clock kom – en slags 70-talsföregångare till Max, har det slagit mig)

Det är inte så att hon har fisförnäma kulturella ”nej fy så folkligt”-anledningar. Hon är helt enkelt för rastlös. Herre Gud! sån tid det tar. Och i så evinnerligt många steg. Det är ännu värre än ishockey faktiskt… Man kan ju gå av på mitten för mindre.

Några gånger har hon försökt, faktiskt. En gång bjöd hon t.o.m. hem kamrater. Just det året höll Sverige på att få 0 – zero – rien points. (Forbes hette de viss, bandet???). När nåt land långt om länge kastade åt oss en tvåa stönades det av besvikelse i Mumrikans vardagsrum. Hos grannarna ovanpå, däremot, utbröt ljudliga glädjescener och ovationer

När vildänglorna är hemma kan hon inte undkomma. Men denna vecka är de hos sin ömme fader. Så Mumrikan slipper, slipper och SLIPPER.

Dock vill hon ju inte vara helt obildad och socialt inkompetent. Och det är då fb visar sin allra mest förtjusande sida. En stor andel av Mumrikans vänner, alla de där unga, lite hippa, människorna som lever i sociala media är djupt engagerade i detta – så klart. Och Mumrikan, som på nåt obegrpligt vis just i frågan om sociala media råkat bli liksom fläckvis modern, hon hänger vid deras – nej inte läppar, men – statusrader. Så slipper hon titta, men fattar iaf lite, lite grann på måndag, när alla pratar om det. Hon slipper se ut som om de diskuterade forechecking – eller andra såna där obegripliga tekniska sporttermer. Inge märker att hon är ett UFO

Facebook – värsta handikapphjälpmedlet!

Äsch - fel ESC (Electronic Stability Control)

Men NU blev det rätt (väl???)

Läs även andra bloggares åsikter om nationalteatern, ESC, Malena, sociala medier