Moderaterna överraskar

Idag på världsmiljödagen könner jag att jag måste uppmärksamma en mycket överraskande nyhet i valrörelsen, som jag känner kommit lite i skymundan.

Jag vill helt enkelt hylla Moderaterna. Tänk att detta parti – vars bärande idé är egoism – så självuppoffrande valt att satsa stora kampanjinsatser på andra.

Jag tänker naturligtvis på den här affischen:

som kom upp i Stockholm samtidigt som Svenska Naturskyddsföreningen pubilcerade den utvärdering av parlamentrikernas miljöarbete i EU som, inte helt oväntat, placerade Moderatas förstanamn Gunnar Hökmark på  jumboplats

Budskapet måste ju tolkas:

Idag kan du rösta. Rösta på vem som helst -

av de andra

Det måste man ju beundra

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, miljö, Svenska Naturskyddsföreningen

Vad gör du imorgon kväll?

…om precis ett dygn, närmare bestämt

Äldsta änglan tänker sitta i lådan mellan skogen och isen och spela kort i skenet av levande ljus. Insvepta i filtar – för temperaturen inne lär sjunka.

Vi tänker nämligen slå av strömmen. Earth Hour heter det. Du är oxå inbjuden!

Läs även andra bloggares åsikter om Earth Hour

Smart som en spigg!!

Ensam, ganska korkad spigg

Jag blev så glad av det amerikanska valet. Inte bara att Barrak Obama blev vald. Utan oxå sättet han blev vald på. Att valrörelsen faktiskt blev en folkrörelse. En rörelse av många människor som hjälps åt att få något gjort.

Inte blev allt bra i valet. I några folkomröstningar togs riktigt dumma beslut om äktenskap till exempel. Men ändå kan jag inte låta bli att jubla inombords över att demokratin i all sin skröplighet än en gång har visat sin milda oövervinnerlighet. Att folkviljan vann över konstiga registreringslagar, superkomplicerade valformuleär (här talar vi inte om att lägga en vit, en blå och en gul i olika kuvert inte…) och dåliga röstningsmaskiner.

Och nu kommer också vetenskapliga bevis för att besluten blir bättre ju fler som lägger sig i!

För imorse hörde jag om en ny forskningsupptäkt i vetenskapsradion. Det är numera bevisat att ensam spigg inte är stark. Matematikern David Sumpter i Uppsala har studerat spiggars val av ledare. Med hjälp av matematiska modeller visade David Sumpter och hans kollegor från universitetet i Leeds att ju fler fiskarna var desto oftare valde de en bra ledare.

Även om valet kan bli fel ibland blir det rätt i en majoritet av fallen.

Så leve demokratin – gör som spiggen. Lägg dig i. För ju fler som gör det – desto bättre blir det!!

Glada, kloka spiggar i stim (Foto: Jolyon Faria, University of Leeds)

Läs även andra bloggares åsikter om spigg, val, ledare, demokrati

Bipp bipp BippoQueer!

Psyk tycker jag har koll. Oj oj oj. Nu blir jag ju alldeles till mig. Se kommentar här

Och så hänvisade han till sin andra blogg.

När jag tänker på att han hinner vara så där galet underbar, så genomklok på två bloggar. Då tänker jag på det välkända djungelordspråket:

”Jag förstår inte hur någon hinner med att vara otrogen. Själv har jag fullt schå att hinna med att vara trogen”

Men så är det. Obegripligt men sant. Han hinner han. Och hög kvalitet är det oxå på båda ställena.

Men jag, jag hinner baske mig knappt läsa. Och inte har jag pillat in honom i version två i bloggrollen. (Över huvud taget borde jag uppdatera den. Den är så inaktuell att jag ibland tänkt att det hade varit bättre om rolleländet lyckats i sitt rymningsförsök för några veckor sedan. Jag har mina skäl – helt enkelt att jag ska glömma någon när jag lägger till – att någon av er jag läser ska bli en glömsak, och bli ledsen och känna sig borttappad)

Så jag tänkte att jag åtminstone skulle leta upp Bippqueer-sidan och läsa lite (ja jo TYPISKT att jag inte kom ihåg att den så klart ligger på http://bippoqueer.wordpress.com/)

Och då fick jag frågan:

Menade du Bipower?

Jamen jaaa. Det gjorde jag nog. Alltså med kraft från flera källor. Det skulle definitivt kunna vara en del av svaret på min undran hur du får till det. Bra för omgivningen. Miljövänlig. (Men så klart inte skötselfri och inte med oändliga energiresurser. Så glöm inte att det krävs lite reconditioning, service och påfyllning då och då)

Som jag sitter på ett möte där det berättas vad borgarnas massiva skattesänkningar leder till (brutalt ökande väntetider inom allmänspsykiatrin och barnmedicin (där alla NPF-barnen väntar och väntar på att bli utredda) till exempel ) kan jag inte låta bli att hänvisa dig till inlägget ”Deklaration” på Bippoqueer

(Och nu måste jag sluta berätta om mitt googlande – annars kommer någon vänlig själ börja oroa sig för att jag är lite klen och läser in hemliga koder i allt möjligt…. Jag lovar – jaga bara leker. Det är sånt man har en ADHD-hjärna till)

Läs även andra bloggares åsikter om Psykbryt, Bippoqeer, Bipower

47 nyanser av grönt…

Varje gång jag hamnar i skogen (denna gång en klok och trevlig garnnes förtjänst) kommer jag på hur rolig, smart och bra Gud är. Och världens bästa kolorist

Alla sorters grönt – från bärfisens illgröna ryggskjöldskant över mossornas vit-, lime- och mossgröna och asplövens baksidors silvergröna till gammalgranarnas mörkt blågröna…

Eller ta alla de bruna nyanserna på Karl-Johanshattar i olika utvecklingsstadier. Jag kan fantisera om att äga en färgmätare (finns det såna) och gå runt och spara in dem för att sedan färgsätta en hel bostad med dem. Kanske komplettera med några gröna och benvita nyanser från Karl-Johansben (ursäkta den oavsiktliga ordvitsen)

Snyggt är vad det vore

Läs även andra bloggares åsikter om skog, Gud, nyanser

”Min” skog

Någon annans skog – från Fotoakuten

Snorig som ett snigelspår eller inte – skogspromenaden/svamputflykten skulle genomföras. Med barn, alla egna tider och passa och en pappa (evigt skogssällskap) som blir allt mer engagerad med åren gäller det att vara bestämd.

Alltså satte jag mig käpprak upp i sängen i morse (Hmmmm, nåja, i stort sett, lilla hon) fixade frukost, packade matsäck och valpens grejor och gav mig iväg.

Den obehagliga tanken var hela tiden närvarande, som en lös tand – hittar vi den? Skogen alltså. Finns den kvar?

Min skog, skogen jag ”gått” i innan jag kunde gå, med pappa som ständigt sällskap – och många andra till och från, men alltid han) är avverkningsmogen. Bit för bit försvinner. Förra året gick det hjälpligt att hitta ”våra ställen”.

Och jag har inte några romantiska föreställningar om att skogen kan finnas som rekreationsyta för oss stadsbor. Jag vet att den är ett levebröd. Att den måste skördas. ”Min” skog har nog snarast fått stå för länge, så här är det inte gallring som gäller utan totalavverkning med endast fröträn sparade.

Och i år hade det hänt. Vi gick i 45 min och kände inte igen någonting. Allt verkar borta. (Med reservation att hela vägsystemet också lagts om – så ett litet hopp närs att vi missat rätt skogsväg att ta in på med 150 meter. Fast jag tror innerst inne inte det.) Bara det. Hur kan allt vara sig så olikt att man inte ens vet om man kom rätt.

När vi irrat omkring i 45 minuter kom hällregnet, så då vi återvänt till bilen var vi genomblöta…

På väg hem i alldeles för stora lånekläder funderade jag på vad jag gör nu…?..:

Återvänder så länge någon bit av samma skogsområde ännu står – för att åtminstone ta vara på tiden jag har? Eller låta bli för att slippa sakna…? Varför, varför, varför tog jag inte bilder förra året? Varför lånade jag inte en GPS så jag kunde veta att jag ÄR DÄR, även om det inte syns….? (Att jag glömde kameran i bilen idag var kanske bara bra med tanke på hällregnet….)

Men det är också sant att trots att svamparna ännu inte riktigt kommit igång riktigt efter torkan kom jag hem med tre perfekta små Karl-Johan, som stack upp ur mossan som små stenar (Stensopp – jojo – självklart att den heter så) Som jag alltså fann – trots att min svampradar idag stördes av så mycket annat. För den där platsen och jag – vi gillar varandra. (Nu orkar jag inte kravla efter kameran febrig o dann – men kanske får ni se dem imorgon….)

Men lilla människan min! (Nu klampar ÖVERJAGET riktigt ömsint tvärs över täcket och slår sig ner på skärmens överkant. Dinglar med benen och ser eftertänksam ut mitt i sin vanliga beskäftighet. Tar riktigt sats)

Livet är hela tiden på väg. Vidare, vidare. Ibland är det härligt – ibland förfärligt. Man måste få sörja det man mister, självklart. (Förbud mot sorg – kommando för tapperhet – lär knappast hjälpa – även om man kunde önska det). Men tillslut må man ändå inse: Det är som det är. Vad hon än tycker om det.

Ta nu lite varmt the och några hallon ska hon se att det känns bättre. Och snyt sig, för Guds skull ! (Jo just på den punkten är Gud orubblig – man måste få vara dyster och man måste få sörja (till och med då man är förkyld) men om man snyter sig då och då känns det bättre. Så det bör man göra. Regelbundet. Snorig blir man bara onödigt ämlig)

Läs även andra bloggares åsikter om skog, svamp, mossa, avverkning, snor, sorg, vemod, tidens gång, pappa, Gud, hallon, Karl-Johan, Stensopp

Kan kvinnor tänka????

och framför allt: kan de begripa sig på matte? I mitt nuvarande tillstånd är jag eventuellt ett bevis för att så icke är fallet. Eventuellt klartänkta och hågade kan ju alltid följa den debatt som pågår hos nonicoclolasos

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, matte, olikheter mellan könen

Den mystiska land- och sjöväderrapporten

Jag har tänkt på en sak. det är något djupt besynnerligt med land- och sjöväderrapporten. Vädret är kanske inte mitt favoritprogram – främst för att jag ju inte lever livet riktigt så – sitter dagen innan och planerar livet efter de förutsagda förutsättningarna.

Även på detta område vaknar eder Mammamumrik lika förvånad varje dag. ”Det är väder idag igen” Om det nu är en dag då jag lägger märke till sådant. Vissa dagar är jag alldeles för upptagen av andra saker. Då händer det att jag går ut barfota i minusgrader för att hämta tidningen, eller bararmad för att handla. Det är inte trevligt 4711 gången heller. Men skam den som ger sig.

Men jag tycker ändå att land- och sjöväderrapporten är ok. Eller så är jag för lat att stänga av. När jag ändå har den på – brukar jag tänka – kan jag ju alltid höra hur vädret ska bli. Men det är där det slår slint. Det är som att hjärnan regelmässigt slår av radion och på någon intressant tanke strax innan ”Östra Svealand”. Det slår aldrig fel! Inte ens då jag verkligen bestämt mig för att vara uppmärksam. Så nu vet jag till exempel att på Gotland ska det idag vara upp till 11 grader varmt, och hos Tant Rasch ca 5. I förrgår var det varmast i Sverige i Stockholm och regnade mindre en 10 mm överallt i landet. Belgien var varmast i Europa, om jag mins rätt. Men hur det skulle bli här idag har jag ingen aning om.

Fast jag vet ju hur det blev, och det är ju dessutom – till skillnad från prognoser, som även på detta område ofta slår fel – obestridliga fakta

Läs även andra bloggares åsikter om land- och sjöväderrapport, väder, prognos, Östra Svealand, mystik

Fram för folkuppfostran – leve SSFNVDMFOOSF!

Jag har en riktig svaghet för olika former av uppfostran. Kanske någon slags olycklig kärlek, eftersom jag själv är så svåruppfostrad. Eller lätt. Det beror alldeles på hur man ser det. Jag är oerhört receptiv för uppfostran. men eftersom arbetsminnet inte är lika som andras så sitter effekten i – ett vääääldigt kort tag. Jag är ryckvis regelmaniker, men jag glömmer reglerna alldeles efter jag lärt mig dem. Kan bli ganska komiskt.

Då kan man ju inte annat än älska institutet för vardagsnära upplevelsers nya folkuppfostringsprojekt, i regi av SSFNVDMFOOSF som vi innemänniskor (dvs medlemmar) säger – alltså Svenska Sällskapet för Nykterhet Vissa Dagar men framförallt Obeveklig och Sträng Folkuppfostran

Naturligtvis får du bäst koll på detta omistliga projekt hos ordsallad själv, eller som hemsidan heter ”Institutet för vardagsnära upplevelser” (kunde dock inte få länken att heta så, är ju nybörjarlänkare, det är därför jag länkar frenetiskt sedan igår…) (JO det kunde jag ju faktiskt, man skulle spara en gång extra!! Eller hade jag kanske glömt att spara? Nu har jag ju faktiskt uppfostrat mig själv oxå på kuppen (och folkuppfostrat er – det misstaget behöver ni inte göra själva hädanefter) så gå nu genast och titta på de två inläggen i ämnet. jag tänker minsann inte babbla på om något som ingengören/geniet/mannen bakom gott kan få berätta om själv.

Särskillt smakfullt tycker jag hans grepp att börja med att anstöta sig själv är. Bra karl retar sig själv!!

Tyvärr har inte alla folkuppfostrare samma friska attityd. det blev jag påmind om alldeles nyss. Jag råkade gå genom en sån där typisk undergång (”ÅH ÄNTLIGEN!” – det uttråkade och understimulerade ÖVERJAGET ålar sig upp ur min byxficka där hon legat och sovit ”HAMMAGEDDON!! HURRA!!!”. ”Nej ÖVERJAGT lilla, jag pratar om en miljonprogramstypisk gångväg. I planskilljd korsning med bilväg, du vet”. ”ASCH EN SÅDAN. LIVET ÄR EN LÅNG RÄCKA AV MISSRÄKNINGAR OCH BESVIKELSER. GLÖM INTE DET LILLA HON!!”)

Jag befann mig alltså i en sådan. En som på de många år då jag då och då, med ojämna mellanrum, vandrat genom den aldrig varit klottrad. Klotter är i detta land uppenbarligen främst en hobby för ungdommar i den övre medelklassen, synes det mig. Så även här, tänker jag, ty en av Florence Nightingales revolutionära kusiner verkade ha varit framme. ”Här bor arbetarklass! Inga rån, Inga inbrott” stod det. På andra sidan stod något lika översittarmässigt – som jag naturligtvis lyckats glömma, skönt men förargligt. Jag får gå tillbaka och kolla. Det kändes inte som någon av de som bor där skulle uttrycka sig så beskäftigt. Utan det var väl någon som vet bättre som varit framme.

Kanske drar ni er till minnes att vi Mumrikar genuint ogillar sådant. Min äldre släkting Snusmumriken hade ju i sin ungdom en välkänd schism med den sk ”Parkvakten”. Tyvärr var denna text inte skriven på skyltar som man rituellt kan bränna upp. Utan jag får leta fram en högtryckstvätt ur förråden. Känns på något sätt inte lika festligt…

Nu kanske någon undra vad det är som är så illa med det? Är det inte bra att man låter bli att råna folk?

Men alltså. JO! Reformist som jag är har jag dock svårt att se poängen med att råna folk i mer välbärgade områden heller. Våld är fel, helt enkelt. Och särskillt för människor i underläge är det ju sant att brott inte lönar sig. Vi vet av statistiken att de som vandrar på miljonprogrammets gångvägar döms hårdare av rättsystemet än ”bättre bemedlade”. Så om man vill något annat än låta klatschig och verka tuff borde man väll folkuppfostra i villaförorterna i stället. Prata med erea egna i stället för att folkuppfostra någon annan.

Var en riktig man – som ordsallad – anstöt dig själv!

Läs även andra bloggares åsikter om Folkuppfostran, SSFNVDMFOOSF, ordsallad, arbetsminne, rån, inbrott, revolutionär, reformist, Snusmumriken, Parkvakten,

SvD har löst integrationgåtan.

Åh äntligen. Att jag inte har förstått; mitt ärkenöt! Men idag såg jag äntligen ljuset, i form av en mångsidig artikel i SvD kultur: Segregationen beror på naturen. Om det inte var så förbannat mycket gräs mellan Rinkeby och Bromsten, eller för den delen ute på Årstafältet, DÅ skulle harmonin och jämställdheten breda ut sig. Det är gräsfälten – inget annat – som håller människor åtskilda. Och tesen bevisas också av ett äkta Rinkeby-par och en Bromstensbo håller med. Eller gör de det? ”Folk umgås för lite mellan gränserna” Jepp – vem håller inte med om det. Men att det är så, beror det på grönområdena??

I artikeln beskrivs grönområdena genomgående som ”blåsiga, på i södra och västra ytterstaden. Och det är klart: i april tenderar det att vara blåsigt ute (”Vårvindar friska, leka och viska, lunderna kring, likt älskande par” ni vet – Nej usch sånt snusk kan vi verkligen inte ha! Bygg, för tusan bygg!!)

Men är det blåsigare där än i innerstan – säg runt fd ”Skatteskrapan”? Och hur är det till exempel på Norra Järva? Hur ser integrationen ut mellan Husby och Kista? Om tesen stämmer är de burgna bostadsrätts- och villaägarna i Kista ständigt på kafferep i de 2:or i Husby där det regnar in och innomhustemperaturen inte kan hållas dräglig om vintern.

Alltihop handlar förstås om något annat: Bygg igen de grönytor som medvetet sparades när miljonprogrammet byggdes. Iden var att bygga tätt och spara mycket grönt runt. Och när man frågar de som bor i områdena är det en kvalite som många uppmärksammar och gillar. Precis som trafiksepareringen – ett annat favorithatobjekt för proffsen. Faktum är att unga miljonprogrammare som inga andra unga svenskar gillar och omhuldar grönytorna. Men varför bry sig om dem?

Nu vill proffsen och innerstadseliten vara djärva. Som vanligt på någon annans bekostnad. Att det också skulle minska trycket att bygga nya bostäder i deras egna kvarter är naturligtvis inte fel ur deras perspektiv. Kanske börjar de bli desperata, men att påstå något så larvigt som att segregationen beror på gräsmattorna där vi förortsbor så snart vårvindarna lagt sig något ska springa, fika, spela cricket, fotboll, brännboll, odla och bara vifta på tårna i gräset. Eller att otryggheten här beror på att trafiken är separerad. Det är faktiskt löjligt.

Vill man på riktigt utrota främlingsskap, otrygghet och skillnaden mellan människors livsmöjligheter. Då måste man göra mycket mer än att plocka fram grävskopor och ägna sig åt den sociala ingengörskonst samma grupper av proffstyckare i vanliga fall rynkar på näsan åt

Då måste man ta itu med klassklyftor, maktfrågor och djupt rotade orättvisor. Och då kommer eliten att få maka åt sig på betydligt fler plan än vad gäller stadsplaneringen.

Läs även andra bloggares åsikter om segregation, SvD, Rinkeby, Bromsten, Årstafältet, grönområden, grönytor, gräsmattor, bygga, otrygghet, trafikseparering, proffstyckare, social ingenjörskonst, främlingsskap, otrygghet, klassklyftor, makt, orättvisor