Efter kongressen

 

Ibland undrar jag så här i efterkongressdiskussionen om det är högern vi vill åt. Eller om det är den ideologiska renheten och egna älsklingsåsikter som är viktigast

Jag kan ha missuppfattat allt, men naiv som jag är har jag nog tänkt att det var högern som var motståndaren. Men just nu pågår ett riktigt Fänrik Fjunande runt om. Mätande av skrivbord galore! Alltså inte så att de flesta håller på. Men för många. Jag märker att till och med folk som själva var där blir rätt förvirrade, vad var jag egentligen med om?

Varför? undrar man. Varför är det så viktigt att få rätt att töja besluten så de blir som man vill. Vilket kan betyda helt olika saker..

Några vill vara med och leda. Dom försöker naturligtvis bända i besluten så de liknar de egna åsikterna. Andra vill framförallt vara de renlärigaste. Då är det ganska vanligt att faktiskt töja besluten bort från sig Utmåla majoriteten som lättledd och kanske medlöpande och partiledningen som den sanna lärans värsta fiender. Kättare höll jag på att säga – för det låter misstänkt likt fundamentalism

Nå men hur var det då – jag var ju där…. Jag är inte nöjd med allt. Jajaja säger du – men var det höger eller vänster? Mitt mått på vänster/höger är, långråkigt nog, sig likt:

Om människor som redan har mycket gynnas är det höger.

Om människor som inte har så mycket, vare sig vi talar pengar, repekt eller livschanser gynnas är det vänster.

Är det en strävan att göra vänster så att även de många som har en hel del,  men oxå moralisk ryggrad kan förstå och gilla det,  då är det socialdemokrati. Blandekonomi, ni vet.

Jag tycker det kändes rätt dystert innan kongressen. Mest för att det inte riktigt höll ihop.  Jag känner mig gladare än på länge nu efteråt för att jag känner att vi kan vinna valet med de här besluten, utan att lämna platsen där jag bor och människorna här i sticket. Och HALLÅ det är en valvinst vi behöver. Det håller på att gå fullständigt åt fabders här ute i förorten. Här dår folk inte har så mycket. Barnen här lär sig mindre idag än för 3-4 år sedan. De unga är arbetslösa. Mammorna hålls hemma med en kombination av vård- och socialbidrag. Så jag tycker det vore bra att lägga ner gnabbandet rellativt snart. Medan några av oss minns hur det faktiskt var på kongressen. Och innan vi kvaddat bilden av partiet

Så kan vi lägga ner de där larviga ”Johoförjaghadeiallafallmesträtt”-gräln och ta oss iväg för att prata med andra istället, med dem politiken borde angå lika mycket som oss

Vi behöver alla – och vi har respekt nog att fråga dem om vi kan slå följe. Inte kommendera. Inga jäkla överhetsfasoner av typen ”Alla ska med”

 

 

Tanterna rules – once more

Just nu är det ju många som skriver om ärkehögern.

Också bland det jag sympatiserar med finns ju rätt mycket som är helt förutsägbart. Framförallt blir man ledsen och arg av det mesta.

Men ibland hittar man nåt som gör en rent och oblandat glad. Den här hittade jag hos finfina Fredrik Lundh Sammeli. Han är en riktig favorit, bland annat han har så väderkorn för braigheter

Fredrik hade i sin tur hittat den hos Mitt rosa liv

Men hörrnu lilla människa

*överjaget ruskar sig yrvaket*.

Nu måste jag genast kontakta facket. Hon där måste ju organiseras. En prydnad för kåren. Stiligt.

Läs även andra bloggares åsikter om tant, rakryggad, invandrare, sverigedemokrat

Ibland måste man frångå sina käpphästar

Jag brukar vägra kedjebrev. I alla former. Hur angelägna de än är

Min allmänt istadiga och gensträviga natur riktigt stegrar sig. När det ligger nått ”passiveagressive i undertexterna” (typ: Gör det här om du vill kunna fortsätta hävda att du är rättrådig, har en god människosyn, vill bli lycklig…) som det ofta gör  - då blir det så mycket värre.

Nu var det inte bara för att Fredrik Petterson håller sig mycket långt från såna slemmiga tilltag som jag gör ett undantag. Utan för att ibland måste man bryta med principerna

Till exempel nu, när Sverigedemokraterna till sist visar att de är just det många av oss menat – men haft svårt att leda i bevis eftersom de passat sig noga för att visa det offentligt.

Parollen ”Ett folk – ett land – en nation” har väldigt tydligt placerat dem i ett bestämt sällskap. Översätt till tyska bara, du är förflyttad till en annan tid.

Troligen tänker de att de nu har så fast mark under fötterna att de utan risk kan sluta hymla. Och visst ska man vara tacksam att de – om än inte fullt ut – nu är en aning ärligare. Även om den stora andelen lögner i deras argumentation gör en sådan kommentar ganska absurd…)

Därför, vill jag ha sagt att:

Om du vill hänga på gör så här:
1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna, och inte heller stödja eller rösta på någon som inte tydligt lovat att inte under några omständigheter göra sig beroende av dem.

2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.

3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom att använda bildkoden: <img src=”http://www.socialdemokraterna.se/knappar/d3b1b132e2aa4da5903d213a8d17d88b.png” alt=”” />

4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Jag kickar vidare till:

Lydia Morling, Jonas Alvunger, Lene Rasch, Immanuel Brändemo , Nike Ask Förster, Fröken Å, Lotta Abrahamsson, Birgitta Alvskogen, Kerstin Kokk, Karin Friberg, Anna-Lena Lodenius

Men ni är ju så himla många, alla ni med bra bloggar. Kan som vanligt inte välja alla, man skule ju bara välja fem (Ja det där var väl ungefär fem….)

Här kan du lyssna på en väldigt bra sång, inför bloggandet:
Fosterländsk musik

Och naturligtvis tack till Fredrik Petterson för ett alldeles utomodentligt förslag

Läs även andra bloggares åsikter om kedjebrev, främlingsfientlighet, nationalsocialism, nazism, motstånd

Haken med dualism

En sak jag allt oftare tänker på är att motstånd inte alltid är det bästa motmedlet.

Jag menar: Hur många gånger de senaste åren har inte jag, eller andra, tänkt:
”Nu går det för långt, här måste man bjuda motstånd”

Och om jag nu ställer frågan ”And  how did that work out for you” till mig själv, måste svaret bli

Apdåligt

Länge tänkte jag att det berodde på att motståndet varit dåligt, att våra protester varit halvhjärtade eller att partiet mitt, (s) om nån missat det, inte varit tillräckligt radikalt.

Och allt det där är i och för sig sant i många fall. Men är det det som är problemet??? Jag blir allt osäkrare.

För visst är det vanligt att männsikor säger att vi är för otydliga, att skillnaden är för liten mellan partierna och att (s) inte längre är ”riktiga” sossar.

MEN det är också så att det ofta sägs att det är jobbigt att politiker bara käbblar. Och varför är det inte åt vänster människor går om vi rört oss för mycket åt höger? 

Nu  tänker kanske någon att även jag, Mumrikan, håller samla ihop mig till en hedervärd reträtt för att sedan rätta in mig i ledet, åt höger. Näpp. 

Jag är oförbätterlig

Jag gillar fortfarande inte betyg ALLS, tycker att läxor borde förbjudas (hej hej major Björklund), vill att museibesök (och gärna annan kultur) ska vara GRATIS. Jag tycker att invandringen bör vara fri (vårt lands problem är att vi är för få – inte att det är trångt). Jag menar att rätt mycket av det viktiga i livet ska betalas med skatt, att det bör vara svårt att bedriva skattebetald verksamhet och kunna ta ut vinst (helt enkelt för att det inte ska gå att sänka kvalitén, för att den utvärderas) Jag tycker att alla som jobbar i verksamhet som är betald med skatt ska vara tvugna att visa att de använder pengarna effektivt och till det de var avsedda till – både i offentlig och ev. privat drift (och jag menar att det har varit, och är, alldeles för lite av utvärdering och kontroll. Att jobba för skattemedel är nått fint, och man ska ta allvarligt på sitt ansvar. Jag tycker att föräldraförsäkringen ska delas mellan föräldrarna. För att bara nämna några av mina oförbätterliga åsikter. Somligt av allt detta inser jag att jag knappast kommer få genomfört. Eftersom jag är demokrat. Men jag tycker så

Däremot blir jag allt tveksammare till att stå och vifta med stora nejskylten.

Jag tror inte det fungerar att protestera, om inte annat för att det inte fungerat hittills. Inte alls – eller hur?

Jag tror att det gäller att formulera vad vi vill. Peka på en annan möjlig framtid, en annan vardag, ett positivt alternativ.

Och ju säkrare jag blir på det, desto mer lägger jag märke till kraven på tydlighet, protest. Att det viktigaste är att visa att vi är emot.

Och det är jag. Intensivt.

Men jag fruktar att just den taktiken är just vad högern hoppas på.

Istället för att lägga krokben för dem vill jag springa snabbare

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, invandring, skatt, museer, konst, offentlig, privat, protest, politiker,

Moderaterna överraskar

Idag på världsmiljödagen könner jag att jag måste uppmärksamma en mycket överraskande nyhet i valrörelsen, som jag känner kommit lite i skymundan.

Jag vill helt enkelt hylla Moderaterna. Tänk att detta parti – vars bärande idé är egoism – så självuppoffrande valt att satsa stora kampanjinsatser på andra.

Jag tänker naturligtvis på den här affischen:

som kom upp i Stockholm samtidigt som Svenska Naturskyddsföreningen pubilcerade den utvärdering av parlamentrikernas miljöarbete i EU som, inte helt oväntat, placerade Moderatas förstanamn Gunnar Hökmark på  jumboplats

Budskapet måste ju tolkas:

Idag kan du rösta. Rösta på vem som helst -

av de andra

Det måste man ju beundra

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, miljö, Svenska Naturskyddsföreningen

Sambo med Oberon

Sen många veckor är jag sambo med Oberon, inser jag

Det har smugit sig på. Yngsta vildänglans klass studerar Shakespeare i engelskan. Och nu ska de spela upp ”A Midsummernights Dream”. På engelska. Och spela Beatles till.

”Ja men” – säger hon – när jag häpnar lite – vi går ju i SEXAN!”. Min lilla DAMP-tantsaspirant spelar trummor. Och Oberon.

Idag föreställning för stora delar av skolan. På fredag för oss föräldrar.

Så just nu är det kostym som gäller. Och håret. ”Kan du sätta upp det så det inte syns?” Jag tittar på hennes långa, mjukt lockiga nötbruna hår (som en angoraekorre – om ni förstår) och skakar på huvudet. Men finner på råd:

”Om den tråkigt moderata finansministern kan ha hästsvans kan Älvkungen absolut ha det”. Absolut en logik hon kan köpa. Och gogla Oberon, bilder får ni se. Den enda Oberon som är snaggad är strängt taget den här:

Läs även andra bloggares åsikter om Shakespeare, En Midsommarnatssdröm, Oberon, Anders Borg

Är 12 procent mycket?

Jag gillar inte opinionsmätningar. Framför allt inte när många säger att de inte ska rösta.

När ett parti förlorar och ett annat vinner tänker man ju att folk flyttar sig från det ena til det andra, men då många är osäkra är risken stor att det inte alls är så. Utan att det första partiet blivit hängigare och det andra partiet piggnat till lite. Det räcker att det senare partiet blivit morskare ocj fler av dess sympatisörer bestämt sig för att rösta, så kommer exakt lika många personer som fortfarande tänker rösta på det första partiet väga lättare som andel av helheten. 5 st är 50% av 10st, men bara 25% av 20 – om du förstår vad jag menar…

Det är klart att opinionsmätningar om EU-valet är extremt osäkra. Jag tänker inte jubla ens lite. Nä nä nä. Jag tänker köra rakt in i kaklet. MEN

Det retar mig rätt rejält att förra veckan då M ökade 5% då skrev tidnigarna saker som:

Nu rycker Reinfeldt

Moderaterna drar i från Socialdemokraterna i Expressens och Demoskops nya EU-valsmätning. (expressen)

Men den här veckan (då de minskar 12%) började kommentarerna med att det var ”Ett stort steg bakåt” och att

”Raset kan hänga samman med det förmodat låga valdeltagandet.”

Jorå – det kan det visst. Men varför kommer alla de förklaringarna nu – då det går åt ”fel” håll – dvs som Mumrikan vill?

Mutter Mutter

Läs även andra bloggares åsikter om Moderarraset, Demoskop, opinionsmätningar, moderaterna, socialdemokraterna

Ingen vanlig lunk

Det är valrörelse, hörrni.

Alla som känner Mumrikan torde anta att hon är ständigt förbannad och går omkring med nåt desperat i blicken.

För Mumrikan – som den DAMP-tant hon är behöver rutiner, överblickbarhet. Överrasknigar är inget för henne. Ej heller karuseller och berg- och dalbanor. Typ

Det är den ena sanningen om henne. Den andra är på nåt sätt precis tvärt om. Dvs. när det totala kaoset inträder. När ”normalisarna” blir blekgröna om nosen av centrifugaleffekten. När alla rutiner har försvunnit in i tapeten och besluten måste tas slag i slag och alla manualerna blir liggande olästa eftersom de är inaktuella. När inga spår i nysnön ger ledning hur skidleden fortsätter. Då är Mumrikan på strålande humör och kommer till sin allra bästa rätt.

Hur kommer det sig? Inte vet varken jag eller ÖVERJAGET (i sådana lägen kryper världens bästa ÖVERJAG in bakom mitt vänstra öra, klappar mig på kinden och viskar uppmuntrande saker till mig). Men vi vet att det är så.

Valrörelse – å det är en sån tid. Då vet man aldrig vad som ska hända från en dag till en annan. Man vet att det gäller att vara väl förberedd, ha bunkrat upp eftertänksamt med småkakor, valmanifest, boardskivor att klistra afficher på, kaffe, kampanjbord, häftstift, valstugor – ja allt möjligt som man kommer att behöva.

Man måste oxå ha planerat och funderat en massa.

När affischsöndagen infaller (vid ett EU-val tre veckor före valdagen) då tar man ett djupt andetag och dyker rakt in i valvågen.

Du kanske tror att detta är en vanlig majdag då allting tuffar på enligt plan. En onsdag före Kristi Himmelsfärd då de som jobbar på kontor går hem vid lunch. Ja ja det tror ni bara säger jag.

Här sitter jag på ett ytterst belamrat kontor och är spindeln i nätet. Det trycks knappar, hämtas fika till tormöten, soteras och distribueras material och rings väljare. Det sjuder.

Det här är en onsdag i Maj då vad som helst kan hända. Och om du lyfter blicken frå kalendern ser du Mumrikan när hon följer med valvågen genom Stockholm, hur hon forsar fram från Skärholmen till Rinkeby, från Hässelby till Farsta.

”Jobb som jobb”, tänker de kanske?

Ibland känner sig Mumrikan extra förvirrad. Inte riktigt på hugget. Läsare av denna blogg har möjligen uppfattat att det aktuella ”ibland” hållit i sig mycket länge…

Men det kan tydligen bli värre…

Den kris som nyss absolut bara var ett hjärnspöke, vilket hemsökte enstaka socialdemokratiska dysterkvistar, har nu härjat runt med oss ett antal månader.

I Stockholm – som absolut inte skulle drabbas – går nu varje dag 100 personer till arbetsförmedlingen för anmäla sig arbetslösa. Hälften av dem har, efter regeringens framgångsrika arbete att utrota den onödiga a-kassan (”det blir ju ingen kris och a-kassa – det är ju såååå 1974. Folk med lite driv klarar sig alltid, vet du”), ingen arbetslöshetsförsäkring.

Och värre lär det bli

Men så trista saker kan man ju inte hålla på att skriva om. Vi får allt lov att tänka lite på journalisternas psykosociala arbetsmiljö, eller hur?

Nä en riktigt, riktigt viktig nyhet senaste dagarna är att centerns ungdomsförbund beslutat att man vill legalisera sexköp. Möjligtvis följer liberala ungdomsförbundet efter.

Mumrikan känner sig som sagt rätt förvirrad av detta. Är det alltså högerns motoffensiv, sättet att kraftfullt motverka ungdomsarbetslösheten, nu när idén med poolskötare inte blev en hit?

Nästa fråga som inställer sig är om detta kommer att inräknas i de hushållsnära tjänsterna??? Eller inte?

Och tillslut kan Mumrikan förstå att det finns en marknad för att köpa (och sälja) såna tjänster som man tycker är trista; städning, poolskötning, matlagning, gräsklippning och vedhuggning t.ex. Men hon tänker att trevligheter som; plocka blommor, tända brasan, sex och äta maten, dom kanske man vill utföra själv?

Eller är det jag som är så där ovanlig nu igen?

(och nu inser jag att jag – den här gången – inte alls är överens med en av mina absoluta favoriter – Witchbitch. Men jaha, joho, liksom – så är det ju ibland. Läs vad hon tycker här – så får du lite att fundera på)

Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslagen, poolskötare, prostitution, a-kassa, hora, arbetslös, ungdomsarbetslöshet, jobbävning, hushållsnära

Det är inte för roligt nu!

Politiken, vädret och sår i lilla gullhundens tass.
Imorgon utmanar jag ödet och åker till landet – misstänker att det är KALLT (trots att snälla grannen satt på värme idag) och ganska lortigt efter vinterns härjningar. Men vi längtar dit – äldsta änglan och jag.

På söndag ska jag åka till bästaste lillasyrran och äta kakor. Det är lite roligt. Ganska mycket när man tänker efter. Men just nu är jag trött så jag ser i kors