Ibland måste man frångå sina käpphästar

Jag brukar vägra kedjebrev. I alla former. Hur angelägna de än är

Min allmänt istadiga och gensträviga natur riktigt stegrar sig. När det ligger nått ”passiveagressive i undertexterna” (typ: Gör det här om du vill kunna fortsätta hävda att du är rättrådig, har en god människosyn, vill bli lycklig…) som det ofta gör  - då blir det så mycket värre.

Nu var det inte bara för att Fredrik Petterson håller sig mycket långt från såna slemmiga tilltag som jag gör ett undantag. Utan för att ibland måste man bryta med principerna

Till exempel nu, när Sverigedemokraterna till sist visar att de är just det många av oss menat – men haft svårt att leda i bevis eftersom de passat sig noga för att visa det offentligt.

Parollen ”Ett folk – ett land – en nation” har väldigt tydligt placerat dem i ett bestämt sällskap. Översätt till tyska bara, du är förflyttad till en annan tid.

Troligen tänker de att de nu har så fast mark under fötterna att de utan risk kan sluta hymla. Och visst ska man vara tacksam att de – om än inte fullt ut – nu är en aning ärligare. Även om den stora andelen lögner i deras argumentation gör en sådan kommentar ganska absurd…)

Därför, vill jag ha sagt att:

Om du vill hänga på gör så här:
1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna, och inte heller stödja eller rösta på någon som inte tydligt lovat att inte under några omständigheter göra sig beroende av dem.

2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.

3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom att använda bildkoden: <img src=”http://www.socialdemokraterna.se/knappar/d3b1b132e2aa4da5903d213a8d17d88b.png” alt=”” />

4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Jag kickar vidare till:

Lydia Morling, Jonas Alvunger, Lene Rasch, Immanuel Brändemo , Nike Ask Förster, Fröken Å, Lotta Abrahamsson, Birgitta Alvskogen, Kerstin Kokk, Karin Friberg, Anna-Lena Lodenius

Men ni är ju så himla många, alla ni med bra bloggar. Kan som vanligt inte välja alla, man skule ju bara välja fem (Ja det där var väl ungefär fem….)

Här kan du lyssna på en väldigt bra sång, inför bloggandet:
Fosterländsk musik

Och naturligtvis tack till Fredrik Petterson för ett alldeles utomodentligt förslag

Läs även andra bloggares åsikter om kedjebrev, främlingsfientlighet, nationalsocialism, nazism, motstånd

Septembernatt

Ja men lite bilmusk ska vi nog ha mitt i bedrövelsen

Och då, i Septembernatten, sent som nu och trött är man, då passar faktiskt lite sockersöta Doobiebrothers från slutet av 70-talet utmärkt. Sitter som en smäck helt enkelt när man susar fram i den svarta kvällen med daggvått gräs i dikena på bäda sidor.

Hör själv:

(Och det enda bra med att lille Valröss slutat blogga är väl att han troligtvis sagt upp bekanstskapen efter detta – anar att det inte precis är hans smak)

Jaha

Men vad är det som är fel då?

Tja på det har många jag känner en radda tvärsäkra svar

Dom gtälar och ord som gentrifiering, skattekraft, modernitet, lattesossar, kärnväljare, friskolor, kommunikation och vårdval yr genom luften

Jag tror det är både enklare än så. Och mycket svårare. Vi kan lägga oss ner och dö. Eller gå vidare. Att sitta kvar i trygga hörnet och vänta på att alla ska komma på hur bra man är eller härma nån annan för att de är poppis funkade inte på skolgården och funkar inte nu heller. Ändå tycker jag är precis dom alternativen mina välformulerade och – trodde jag iaf – begåvade kamrater grälar om

Inget dera hörrni!

Ja ni ser, dystert och ganska obegripligt. Kan dessvärre inte lova det blir bättre

Nä! Det vill man ju verkligen inte

ha. Brev från Sverigedemokraterna alltså. Sverige tillbaka däremot, det vill man ha. Från de där ängsliga, ynkliga unga männen. I Sverigedemokraterna alltså

Villken trevlig liten visa!

Man blir verkligen förtjust, ja rent av rörd över att det fortfarande finns så fina och väluppfostrade unga män i fosterlandet!

Utmärkt gossar!

Hälsar det överförtjusta ÖVERJAGET

Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-val, medborgarrätt, medborgarplikt, rösträtt, fosterland, svenskhet

I valet och kvalet, del två

Sen de mer materiella besluten väl tagits (iPhone beställd) går jag vidare till de stora:

Hur ska jag rösta?

Att det blir (s) är ju inget förvånande… för någon, tror jag.
Typ

Men sen då? Det finns flera bra att välja mellan. Men jag har bestämt mig:

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Börje Vestlund, rösta

Inte poesi – men en källa till stolthet! Och självprövning…

Psyk är som vanligt en inspirationskälla.
Till och med en sån här dag när han lagar bakfyllefrukost och jag har blixtont

För några dagar sedan introducerade han sökordspoesin i min begreppsvärld.

Mumrikans sökord är ju inte riktigt lika spännande som hans exempel (vem kunde till exempel tro att trevåningssängar och Portlack är så enormt intressanta!?. Dom förekommer nästan dagligen bland mina sökord) Men vad värre är. Ibland grubblar jag över den besvikelse folk måste känna när de söker på t.ex. ”bajs är gott” och hamnar här – i ett inlägg som handlar om skutthunden som valp. Jag har blivit noggrannare i mitt etiketterande sen dess, kan jag säga

Men idag, när jag kollade tänkte jag ändå att dagens sökord var helt ok allihop. Och att de som sökt på dem trots allt kanske funnit nåt av intresse här – för de här sakerna har jag faktiskt skrivit om. Allihop

black 3
städa med ånga 3
däven 2
sjöväderrapporten 1
karl johan svamp 1
barnarbete i hela världen 1
”alla kommer till himlen” 1
wordpress +länkning 1
vårstjärna 1
lazy 1

Men jag blir oxå lite betänksam. Jag behöver allt göra nåt åt mitt liv. Det är rukigt ordentligt alltihop. Och jag som är så vild… Aj aj. Ska bara få ordning på lederna så ska det nog bli andra bullar… Just nu är det bara att erkänna. Idag har mitt partyliv inskränkt sig till en stillsam hasning ut till grannarna och en grillkorv. Men det är ju, i såna här lägen, tur att dom är trevliga grannarna. Och bjuder på korv

Läs även andra bloggares åsikter om sökord, partyliv, grillkorv, tantvarning

När det underbara smyger sig på

Varje morgon går jag på det.

En bit in på morgonpromenaden, där jag lufsar fram i halvdvala, med huvudet fullt av lika delar trötthet och funderingar och samtidigt försöker hålla viss koll på studshunden är det nåt som fångar en skärva av min uppmärksamhet.

Först får jag inte riktigt grepp på vad det är, just som jag nästan märkt det försvinner det igen. Men bara ett ögonblick. Plötsligt är den där igen; Doften. Och bakom nästa krök står hon: Den lilla häggbusken, inklämd bland vanliga buskar. Några veckor nu på våren är hon all ljuvlighet personifierad. Och framåt sensommaren kommer jag räcka ut handen, ta några av hennes bär och känna den omisskännliga smaken; häggdoft, kärvhet och sötma i små runda svarta paket.

Läs även andra bloggares åsikter om hägg, morgonpromenad, försommar

Host, host

Mumrikan snorar. Hon snorar som aldrig förr. Eller i alla fall sen hon var en liten snorunge.

Det är tröttsamt. Men det är bra, tror hon. Det betyder att hennes imunförsvar börjar ta reson, tänker hon.

I åratal har hon levt med ett imunförsvar som får ÖVERJAGET att framstå som litet och ängsligt

Nåja, nu får hon väl ta och lugna sig lite!
Ap ap ap liksom. Liten och ängslig  – jag? MOI!!!

Men visst – lilla Imuna har kanske tagit i lite väl ambitiöst. Jag har försökt förklara att det där att slå vilt och urskiljningslöst inte funkar så bra. Men hon har lite svårt med följsamheten, lilla Imuna

Nåväl. ÖVERJAGET må vara om ”first name basis” med imunförsvaret. Det är inte jag. Reumatologan som har mig om hand och jag har bestämt oss för att ta till det grövre artilleriet. Här fläskas på med argsint medicin som inte alla dagar gjort Mumrikan så himla pigg och piffig. Men den hjälper. Det blir långsamt bättre.

Dock har det som bieffekt att Mumrikan är så förkyld hela tiden att omgivningen tror att hon fått, som man säger, ”pollen”.

Mumrikan brukar nämligen annars stå där som den sista furan kvarlämnad efter Gudrund framfart. Alla andra har fallit som käglor. Mumrikan köper näsdukar, uppeppningsmat, nödskriver färdigt pm och har ett sjå. Alla andra tror att Mumrikan är en tapper typ.

”Tänk att du jobbar och pysslar och diskar när alla är sjuka. Tappra hjältinna!” Mumrikan ler i mjugg. Hon är nästan aldrig sjuk. det är knepet

Men nu! OJ! OJ!OJ!

Och då kryper sanningen fram. Mumrikan är lite lite fläckvis transsexuell. Inte på riktigt (och nu hoppas jag att finaste Trollhare inte tar illa upp och tycker jag är flamsig. Men man kan knäppa sig med allt… hoppas jag…) I alla fall hävdar äldsta vildänglan det.

”När du blir sjuk mamma – då blir du en riktig karl!” Värsta pjåsket. Ett riktigt gnällmonster…

Men nåt bra blir det ju med det. Äntligen tillbaka hos bloggen. Kanske jag till och med börjar uppdatera på riktigt. Fast jag lovar inget

Host host

Precis så här faktiskt, bara långhårigare

Läs även andra bloggares åsikter om förkylning, immunförsvar, reumatism, psoriasisartrit, återkomst

Lömsk Vårstjärna

Ena dagen lär man sig nåt – t.ex. att skilja på Blåstjärna (Scilla) och Vårstjärna. Man lär sig oxå att Scilla – hon kommer inte förens om nån månad.

Andra dagen går man genom Tegnerlunden. Och vem står där och blinkar vänt mot en. Den lilla lömska Scilla!

Bevis:

Märk de hängande klockorna = Scilla

Läs även andra bloggares åsikter om Scilla, blåstjärna, vårstjärna

Vad gör du imorgon kväll?

…om precis ett dygn, närmare bestämt

Äldsta änglan tänker sitta i lådan mellan skogen och isen och spela kort i skenet av levande ljus. Insvepta i filtar – för temperaturen inne lär sjunka.

Vi tänker nämligen slå av strömmen. Earth Hour heter det. Du är oxå inbjuden!

Läs även andra bloggares åsikter om Earth Hour