Efter kongressen
Ibland undrar jag så här i efterkongressdiskussionen om det är högern vi vill åt. Eller om det är den ideologiska renheten och egna älsklingsåsikter som är viktigast
Jag kan ha missuppfattat allt, men naiv som jag är har jag nog tänkt att det var högern som var motståndaren. Men just nu pågår ett riktigt Fänrik Fjunande runt om. Mätande av skrivbord galore! Alltså inte så att de flesta håller på. Men för många. Jag märker att till och med folk som själva var där blir rätt förvirrade, vad var jag egentligen med om?
Varför? undrar man. Varför är det så viktigt att få rätt att töja besluten så de blir som man vill. Vilket kan betyda helt olika saker..
Några vill vara med och leda. Dom försöker naturligtvis bända i besluten så de liknar de egna åsikterna. Andra vill framförallt vara de renlärigaste. Då är det ganska vanligt att faktiskt töja besluten bort från sig Utmåla majoriteten som lättledd och kanske medlöpande och partiledningen som den sanna lärans värsta fiender. Kättare höll jag på att säga – för det låter misstänkt likt fundamentalism
Nå men hur var det då – jag var ju där…. Jag är inte nöjd med allt. Jajaja säger du – men var det höger eller vänster? Mitt mått på vänster/höger är, långråkigt nog, sig likt:
Om människor som redan har mycket gynnas är det höger.
Om människor som inte har så mycket, vare sig vi talar pengar, repekt eller livschanser gynnas är det vänster.
Är det en strävan att göra vänster så att även de många som har en hel del, men oxå moralisk ryggrad kan förstå och gilla det, då är det socialdemokrati. Blandekonomi, ni vet.
Jag tycker det kändes rätt dystert innan kongressen. Mest för att det inte riktigt höll ihop. Jag känner mig gladare än på länge nu efteråt för att jag känner att vi kan vinna valet med de här besluten, utan att lämna platsen där jag bor och människorna här i sticket. Och HALLÅ det är en valvinst vi behöver. Det håller på att gå fullständigt åt fabders här ute i förorten. Här dår folk inte har så mycket. Barnen här lär sig mindre idag än för 3-4 år sedan. De unga är arbetslösa. Mammorna hålls hemma med en kombination av vård- och socialbidrag. Så jag tycker det vore bra att lägga ner gnabbandet rellativt snart. Medan några av oss minns hur det faktiskt var på kongressen. Och innan vi kvaddat bilden av partiet
Så kan vi lägga ner de där larviga ”Johoförjaghadeiallafallmesträtt”-gräln och ta oss iväg för att prata med andra istället, med dem politiken borde angå lika mycket som oss
Vi behöver alla – och vi har respekt nog att fråga dem om vi kan slå följe. Inte kommendera. Inga jäkla överhetsfasoner av typen ”Alla ska med”
