Mitt eget land
Jag har ett eget land. Eller faktiskt flera. I bokstavlig mening:
Sen ganska många år har jag en kollonilott, en platt liten bit jord alldeles nära den stadsdel som är mitt hem. En plätt som jag hyr av Stockholms Stad för några hundralappar om året.
När vi möttes lotten och jag var det tydligt att hon varit älskad, men blivit försummad ett antal år. Kanske hade ägarinnan (jo det kändes som denna lott var en tant-lott redan innan jag fick hand om henne) blivit gammal och sjuk.
Det var tistlar och maskrosor överallt. Här och var tittade en eller annan förskrämd narciss, lupin eller vintergäck upp. Och längs kanterna växte hallon och krusbär av synnerligen förvildat slag
Då var jag en mycket upptagen småbarnsmamma. Jag flydde till mina land för att få några timmars ensamhet sedan barnen somnat. Och jag drömde om tider då de skulle vara större och jag ha mer tid.
Varje år slet jag upp kubikmeter (nej det är ingen överdrift!) efter kubikmeter med rotogräs. Dåvarande maken – som från börjat helt ärligt deklarerat att han var helt ointresserad av trädgårdsarbete, men förstod att jag behövde detta – medverkade med två saker: Han tog hand om hemmaskiftet de dagar jag behövde gå ner och en gång om året grävde han så det stod härliga till – djupgrävde två spadtag neråt och grävde samtidigt ner ansenliga mängder vanlig halm och halm som varit i boxarna på 4H-gården strax intill. Underligt nog har jordmängden inte ökat – kanske helt enkelt pga att jag grävt bort ansenliga mängder då jag rensat
Nu har rätt många år gått. Ogrästrycket i själva odlingsbäddarna är hanterligt, men överallt annars bara väller det upp… Nu måste nåt radikalt hända om det inte ska ta slut med orken. Vad har jag inte bestämt riktigt än. Men det lutar nog åt att till hösten bryta mot alla mina principer och jordfräsa hela alltet. Kanske vore det bäst att göra det nu – men jag mäktar inte med – mitt i sprutande valrörelse.
Så just nu lutar det åt pallkragar, mängder med täckduk på gångarna och halm. Och sen jordsäckar att kompletera jordmängden med Om jag får tag på grejorna och lyckas få dit allt med tanke på alla vrendskande leder. Och sen, när landen är klara ska man klara att nå ner till jorden för att så…
Åkertistel. Ful, ful, ful. Kolla rötterna Källa SLU
Läs även andra bloggares åsikter om pallkrage, ledvärk, täckodla
den 25 maj , 2009 den 14:03
Emellanåt inbillar jag mig att trädgårdsarbete faktiskt ligger för mig. Men så fort det viskas om ogräsrensning kryper jag tillbaka i fosterställning & försöker vagga mig lugn.
den 26 maj , 2009 den 11:15
Du är nog lite klen min vän. Men så är du ju oxå liten ännu. Du ska se att du blir stor och stark en dag.
den 16 september , 2009 den 00:36
Ser att du skrev detta på våren. Hur har det gått? Har du hunnit hålla ogräset stången? Jag hade den dåliga idéen att pröva au naturelle i mina rabatter den här sommaren. Var lite trött också. Sen hade sekatören råkat rosta och.. ja. Det blev en djungel. Jag ser inte ens vilka växter jag har, för alla bladen. Nästa år blir det hårdansning på våren. Redan slaktat lite. Men lite mer rosansning blir det till hösten.