Den där kroppen
Som en del av er minns har Mumrikan fått reuamtism.
Medicinen hjälper allt fortfarande, fast det har varit lite krångel, medicinbyte och sen har hon varit sjuk och fått göra uppehåll. Inte har det gått att träna heller, först vrickade hon sig hit och dit, och sen som sagt sjuk.
Det är inte så lätt att förstå sig på en kropp fullproppad med medicin. Hur förstår man t.ex. att man är redigt sjuk om man hela tiden är liksom marinerad i magnecyl (eller rättare sagt ett yngre syskon till M, betydligt mer potent) Man får aldrig nån vidare feber, eller ont. Man bara snorar, hostar och hackar. Och så blir man matt och illamående…
Och nu, då Mumrikan inte får äta den ena medicinen fär hon så ont. I fingrarna, och nu har hon minsann gått och fått ett lindrigt ryggskott. Lindrigt förresten, lagom lindrigt känns det.
Man hoppas att det går över. Man hoppas att det ska funka med medicinen den här gången (eftersom DEN, medicinen alltså, uppenbarligen funkar på reumatismen)
ja det var egentligen bara det, att få:
- Gnälla lite
- Fiska efter lite ”ömk”
- Sätta press på sig själv så att hon kommer igång med träningen igen
Och nu är det natt. Det märks tydligt; den lilla människans ögon går rakt i kors. Nej inte rakt! I kors
