I valet och kvalet

Kan knappt tro att det är sant, men nu blir det ta mig tusan en

Som jag har väntat och hoppats. Jag tror ju att den är ett idealiskt DAMP-Tantshjälpmedel.

Men naturligtvis uppstår genast frågor

• vit eller svart
• vilken almanack ska jag använda: den inbygda eller google. Det blir ju ett stök, eftersom jag har allt i Notes. Men trots att IBM 2007 lovade att det skulle komma synk redan 2008 funkar ju inte det
• Ska jag köpa nu och använda sommaren till att leka till mig kunskap (brukar funka bäst för mig) eller vänta på den nya versionen
• Vilka apps är viktigast ur ett DAMP-tantsprspektiv (Tänk; instinktivt över utantillinlärda komandon, många påminnelser, få steg, enkelt. Inget arbetsminne hos innehavarinnan helt enkelt)

Tankar någon?

Läs även andra bloggares åsikter om iPhone, apps, synka, IBM Notes, ivärldsproblem

Sambo med Oberon

Sen många veckor är jag sambo med Oberon, inser jag

Det har smugit sig på. Yngsta vildänglans klass studerar Shakespeare i engelskan. Och nu ska de spela upp ”A Midsummernights Dream”. På engelska. Och spela Beatles till.

”Ja men” – säger hon – när jag häpnar lite – vi går ju i SEXAN!”. Min lilla DAMP-tantsaspirant spelar trummor. Och Oberon.

Idag föreställning för stora delar av skolan. På fredag för oss föräldrar.

Så just nu är det kostym som gäller. Och håret. ”Kan du sätta upp det så det inte syns?” Jag tittar på hennes långa, mjukt lockiga nötbruna hår (som en angoraekorre – om ni förstår) och skakar på huvudet. Men finner på råd:

”Om den tråkigt moderata finansministern kan ha hästsvans kan Älvkungen absolut ha det”. Absolut en logik hon kan köpa. Och gogla Oberon, bilder får ni se. Den enda Oberon som är snaggad är strängt taget den här:

Läs även andra bloggares åsikter om Shakespeare, En Midsommarnatssdröm, Oberon, Anders Borg

Snyggaste blomman

Den absolut finaste blomman är den här:

Dels för att den är snygg. Dels för att en bukett med den, mandelblom, gullviva och blommande blåbärsris och hundloka är den första riktiga sommarbuketten. Så det så.

Och så gillar jag humlor

Nu är det sommar. Bara så ni vet!

Läs även andra bloggares åsikter om humleblomster, gullviva, mandelblom, sommarbuket

Mitt eget land

Jag har ett eget land. Eller faktiskt flera. I bokstavlig mening:
Sen ganska många år har jag en kollonilott, en platt liten bit jord alldeles nära den stadsdel som är mitt hem. En plätt som jag hyr av Stockholms Stad för några hundralappar om året.

När vi möttes lotten och jag var det tydligt att hon varit älskad, men blivit försummad ett antal år. Kanske hade ägarinnan (jo det kändes som denna lott var en tant-lott redan innan jag fick hand om henne) blivit gammal och sjuk.

Det var tistlar och maskrosor överallt. Här och var tittade en eller annan förskrämd narciss, lupin eller vintergäck upp. Och längs kanterna växte hallon och krusbär av synnerligen förvildat slag

Då var jag en mycket upptagen småbarnsmamma. Jag flydde till mina land för att få några timmars ensamhet sedan barnen somnat. Och jag drömde om tider då de skulle vara större och jag ha mer tid.

Varje år slet jag upp kubikmeter (nej det är ingen överdrift!) efter kubikmeter med rotogräs. Dåvarande maken – som från börjat helt ärligt deklarerat att han var helt ointresserad av trädgårdsarbete, men förstod att jag behövde detta – medverkade med två saker: Han tog hand om hemmaskiftet de dagar jag behövde gå ner och en gång om året grävde han så det stod härliga till – djupgrävde två spadtag neråt och grävde samtidigt ner ansenliga mängder vanlig halm och halm som varit i boxarna på 4H-gården strax intill. Underligt nog har jordmängden inte ökat – kanske helt enkelt pga att jag grävt bort ansenliga mängder då jag rensat

Nu har rätt många år gått. Ogrästrycket i själva odlingsbäddarna är hanterligt, men överallt annars bara väller det upp… Nu måste nåt radikalt hända om det inte ska ta slut med orken. Vad har jag inte bestämt riktigt än. Men det lutar nog åt att till hösten bryta mot alla mina principer och jordfräsa hela alltet. Kanske vore det bäst att göra det nu – men jag mäktar inte med – mitt i sprutande valrörelse.

Så just nu lutar det åt pallkragar, mängder med täckduk på gångarna och halm. Och sen jordsäckar att kompletera jordmängden med Om jag får tag på grejorna och lyckas få dit allt med tanke på alla vrendskande leder. Och sen, när landen är klara ska man klara att nå ner till jorden för att så…

Åkertistel. Ful, ful, ful. Kolla rötterna Källa SLU

Läs även andra bloggares åsikter om pallkrage, ledvärk, täckodla

Inte poesi – men en källa till stolthet! Och självprövning…

Psyk är som vanligt en inspirationskälla.
Till och med en sån här dag när han lagar bakfyllefrukost och jag har blixtont

För några dagar sedan introducerade han sökordspoesin i min begreppsvärld.

Mumrikans sökord är ju inte riktigt lika spännande som hans exempel (vem kunde till exempel tro att trevåningssängar och Portlack är så enormt intressanta!?. Dom förekommer nästan dagligen bland mina sökord) Men vad värre är. Ibland grubblar jag över den besvikelse folk måste känna när de söker på t.ex. ”bajs är gott” och hamnar här – i ett inlägg som handlar om skutthunden som valp. Jag har blivit noggrannare i mitt etiketterande sen dess, kan jag säga

Men idag, när jag kollade tänkte jag ändå att dagens sökord var helt ok allihop. Och att de som sökt på dem trots allt kanske funnit nåt av intresse här – för de här sakerna har jag faktiskt skrivit om. Allihop

black 3
städa med ånga 3
däven 2
sjöväderrapporten 1
karl johan svamp 1
barnarbete i hela världen 1
”alla kommer till himlen” 1
wordpress +länkning 1
vårstjärna 1
lazy 1

Men jag blir oxå lite betänksam. Jag behöver allt göra nåt åt mitt liv. Det är rukigt ordentligt alltihop. Och jag som är så vild… Aj aj. Ska bara få ordning på lederna så ska det nog bli andra bullar… Just nu är det bara att erkänna. Idag har mitt partyliv inskränkt sig till en stillsam hasning ut till grannarna och en grillkorv. Men det är ju, i såna här lägen, tur att dom är trevliga grannarna. Och bjuder på korv

Läs även andra bloggares åsikter om sökord, partyliv, grillkorv, tantvarning

Den där kroppen

Som en del av er minns har Mumrikan fått reuamtism.

Medicinen hjälper allt fortfarande, fast det har varit lite krångel, medicinbyte och sen har hon varit sjuk och fått göra uppehåll. Inte har det gått att träna heller, först vrickade hon sig hit och dit, och sen som sagt sjuk.

Det är inte så lätt att förstå sig på en kropp fullproppad med medicin. Hur förstår man t.ex. att man är redigt sjuk om man hela tiden är liksom marinerad i magnecyl (eller rättare sagt ett yngre syskon till M, betydligt mer potent) Man får aldrig nån vidare feber, eller ont. Man bara snorar, hostar och hackar. Och så blir man matt och illamående…

Och nu, då Mumrikan inte får äta den ena medicinen fär hon så ont. I fingrarna, och nu har hon minsann gått och fått ett lindrigt ryggskott. Lindrigt förresten, lagom lindrigt känns det.

Man hoppas att det går över. Man hoppas att det ska funka med medicinen den här gången (eftersom DEN, medicinen alltså, uppenbarligen funkar på reumatismen)

ja det var egentligen bara det, att få:

• Gnälla lite
• Fiska efter lite ”ömk”
• Sätta press på sig själv så att hon kommer igång med träningen igen

Och nu är det natt. Det märks tydligt; den lilla människans ögon går rakt i kors. Nej inte rakt! I kors

Läs även andra bloggares åsikter om artrit, Orudis

Helpdesken – Hallå!

Kära outsägligt tålmodiga läsekrets – nu är det dags igen:

Mumrikan har av sin teve och bredbandsleverantör (Com Hem) att nu blir det andra bullar. Nu måste hon byta abonemang.

Jo jo. Men nu är det så att jag har minsan fyra mottagare hemma.
I två rum bara tv, och i ett tredje en tv, men två hårddiskdvd för inspelning. Och det är nog minimum av vad som behövs.

Så mycket har jag förstått att då kan man inte skaffa en box och sen är det frid och fröjd. Man måste ha fyra???

Är det modernt, frågar jag mig surt? Kan man inte ha en ”router” som med bredband. Eller vad tusan gör jag nu???

Hjälp!

snart inte ens detta i Mumrikbo?

Mumrikans egen helpdesk

Ah – nu har det hänt igen

Bo påminde mig om att man måste ställa in sommartid själv på WordPress.

Vad skulle jag göra utan er?!

Är 12 procent mycket?

Jag gillar inte opinionsmätningar. Framför allt inte när många säger att de inte ska rösta.

När ett parti förlorar och ett annat vinner tänker man ju att folk flyttar sig från det ena til det andra, men då många är osäkra är risken stor att det inte alls är så. Utan att det första partiet blivit hängigare och det andra partiet piggnat till lite. Det räcker att det senare partiet blivit morskare ocj fler av dess sympatisörer bestämt sig för att rösta, så kommer exakt lika många personer som fortfarande tänker rösta på det första partiet väga lättare som andel av helheten. 5 st är 50% av 10st, men bara 25% av 20 – om du förstår vad jag menar…

Det är klart att opinionsmätningar om EU-valet är extremt osäkra. Jag tänker inte jubla ens lite. Nä nä nä. Jag tänker köra rakt in i kaklet. MEN

Det retar mig rätt rejält att förra veckan då M ökade 5% då skrev tidnigarna saker som:

Nu rycker Reinfeldt

Moderaterna drar i från Socialdemokraterna i Expressens och Demoskops nya EU-valsmätning. (expressen)

Men den här veckan (då de minskar 12%) började kommentarerna med att det var ”Ett stort steg bakåt” och att

”Raset kan hänga samman med det förmodat låga valdeltagandet.”

Jorå – det kan det visst. Men varför kommer alla de förklaringarna nu – då det går åt ”fel” håll – dvs som Mumrikan vill?

Mutter Mutter

Läs även andra bloggares åsikter om Moderarraset, Demoskop, opinionsmätningar, moderaterna, socialdemokraterna

Ingen vanlig lunk

Det är valrörelse, hörrni.

Alla som känner Mumrikan torde anta att hon är ständigt förbannad och går omkring med nåt desperat i blicken.

För Mumrikan – som den DAMP-tant hon är behöver rutiner, överblickbarhet. Överrasknigar är inget för henne. Ej heller karuseller och berg- och dalbanor. Typ

Det är den ena sanningen om henne. Den andra är på nåt sätt precis tvärt om. Dvs. när det totala kaoset inträder. När ”normalisarna” blir blekgröna om nosen av centrifugaleffekten. När alla rutiner har försvunnit in i tapeten och besluten måste tas slag i slag och alla manualerna blir liggande olästa eftersom de är inaktuella. När inga spår i nysnön ger ledning hur skidleden fortsätter. Då är Mumrikan på strålande humör och kommer till sin allra bästa rätt.

Hur kommer det sig? Inte vet varken jag eller ÖVERJAGET (i sådana lägen kryper världens bästa ÖVERJAG in bakom mitt vänstra öra, klappar mig på kinden och viskar uppmuntrande saker till mig). Men vi vet att det är så.

Valrörelse – å det är en sån tid. Då vet man aldrig vad som ska hända från en dag till en annan. Man vet att det gäller att vara väl förberedd, ha bunkrat upp eftertänksamt med småkakor, valmanifest, boardskivor att klistra afficher på, kaffe, kampanjbord, häftstift, valstugor – ja allt möjligt som man kommer att behöva.

Man måste oxå ha planerat och funderat en massa.

När affischsöndagen infaller (vid ett EU-val tre veckor före valdagen) då tar man ett djupt andetag och dyker rakt in i valvågen.

Du kanske tror att detta är en vanlig majdag då allting tuffar på enligt plan. En onsdag före Kristi Himmelsfärd då de som jobbar på kontor går hem vid lunch. Ja ja det tror ni bara säger jag.

Här sitter jag på ett ytterst belamrat kontor och är spindeln i nätet. Det trycks knappar, hämtas fika till tormöten, soteras och distribueras material och rings väljare. Det sjuder.

Det här är en onsdag i Maj då vad som helst kan hända. Och om du lyfter blicken frå kalendern ser du Mumrikan när hon följer med valvågen genom Stockholm, hur hon forsar fram från Skärholmen till Rinkeby, från Hässelby till Farsta.