Att slippa sill

Det talas ibland om att ADHD inte bara är en svaghet, ett problem – det är också en begåvning

”Ja ja, klart man måste upprätthålla den förnumstiga hållningen för att stå ut” kan jag höra det lätt skelögda vilddjur, som förutom ÖVERJAGET befolkar mig – arma Mumrika, muttra. Den lilla arga varelsen är en skelögd och vildsint cyniker som då och då hävdar att varken jag eller ÖVERJAGET vet vårt eget bästa.Det enda som biter på detta särdeles svårartade monster är hard facts. Oomtvistliga fakat ur livet. Såna här till exempel:

I just denna stund sitter flera av mina vänner och utsätter sig för kval av värsta sort. Dom pinar i sig sill. Inte för att dom gillar det. Nej sannerligen inte. Men det är ju Valborgsmässoafton. Och då SKA man äta sill. Det vet ju alla.

”Jaha”. ”Joho”. ”Men än sen då”. Säger DAMP-tanten. Visst kan man äta sill. Om man vill. Idag och imorgon och i november. Och om man inte vill?

Ja då äter man nåt annat till lunch på Valborg. Själv ska jag äta hallon.

Jag har inget mot sill. Och färskpotatis är allt riktigt gott. Men hallon. Hallon är mer än gott, det är ljuvligt

Kalla det ”dålig impulskontroll”. Kalla det ”oförmåga att automatisera”. Jag får inte ont i magen av att inte följa traditioner. Jag gör det jag tycker om. På Valborg. På Julafton.

Ofta äter jag sill på Valborg, för att andra i min omgivning vill göra det. Det är helt ok. Jag har inga starka känslor inför sill. Det går ann. Särskillt den jag lägger in själv. Men om jag en viss Valborgsmässoafton, som den här, inte omges av människor som promt vill ha sill. Ja då slipper jag.

Som idag.

Och se. Det skelögda vilddjuret lommar av. Hårdfakta lugnar henne. Hon muttrar lite, men ser i själva verket riktigt lättad ut.

Hennes snälla storasyster ÖVERJAGET (jomen, så hänger det ihop. De flesta vilddjur i bröstet och monster under sängen är små ouppfostrade ÖVERJAG. Dom behöver ”Vänligt men bestämt levererade hårdfakta” och ”Insikter” samt ”En fast hand”. Får de bara de i regelbundna doser så kan det faktiskt bli folk av dem också). Nåväl; storasyster ÖVERJAGET tar henne i hand och leder iväg hene till det lilla bo i maggropen där hon borde sussa sött

Och ni andra som undrat över vilka fördelar man möjligtvis kan ha av ADHD. Nu vet ni: Man slipper sill. Om man vill

För egen del tänker jag även låta omgivningen slippa snapsar idag och imorgon. Att jag konsumerar dem, bara för att det är Valborg. Jag tycker vissa sorters snaps är ganska gott, men just idag kan jag gärna avstå. Precis som jag gott kan ge mina barn ”En vit jul”

Läs även andra bloggares åsikter om sill, snaps, traditioner, regelbrytare, Valborgsmässoafton, ”Vit jul”, ADHD

Host, host

Mumrikan snorar. Hon snorar som aldrig förr. Eller i alla fall sen hon var en liten snorunge.

Det är tröttsamt. Men det är bra, tror hon. Det betyder att hennes imunförsvar börjar ta reson, tänker hon.

I åratal har hon levt med ett imunförsvar som får ÖVERJAGET att framstå som litet och ängsligt

Nåja, nu får hon väl ta och lugna sig lite!
Ap ap ap liksom. Liten och ängslig  – jag? MOI!!!

Men visst – lilla Imuna har kanske tagit i lite väl ambitiöst. Jag har försökt förklara att det där att slå vilt och urskiljningslöst inte funkar så bra. Men hon har lite svårt med följsamheten, lilla Imuna

Nåväl. ÖVERJAGET må vara om ”first name basis” med imunförsvaret. Det är inte jag. Reumatologan som har mig om hand och jag har bestämt oss för att ta till det grövre artilleriet. Här fläskas på med argsint medicin som inte alla dagar gjort Mumrikan så himla pigg och piffig. Men den hjälper. Det blir långsamt bättre.

Dock har det som bieffekt att Mumrikan är så förkyld hela tiden att omgivningen tror att hon fått, som man säger, ”pollen”.

Mumrikan brukar nämligen annars stå där som den sista furan kvarlämnad efter Gudrund framfart. Alla andra har fallit som käglor. Mumrikan köper näsdukar, uppeppningsmat, nödskriver färdigt pm och har ett sjå. Alla andra tror att Mumrikan är en tapper typ.

”Tänk att du jobbar och pysslar och diskar när alla är sjuka. Tappra hjältinna!” Mumrikan ler i mjugg. Hon är nästan aldrig sjuk. det är knepet

Men nu! OJ! OJ!OJ!

Och då kryper sanningen fram. Mumrikan är lite lite fläckvis transsexuell. Inte på riktigt (och nu hoppas jag att finaste Trollhare inte tar illa upp och tycker jag är flamsig. Men man kan knäppa sig med allt… hoppas jag…) I alla fall hävdar äldsta vildänglan det.

”När du blir sjuk mamma – då blir du en riktig karl!” Värsta pjåsket. Ett riktigt gnällmonster…

Men nåt bra blir det ju med det. Äntligen tillbaka hos bloggen. Kanske jag till och med börjar uppdatera på riktigt. Fast jag lovar inget

Host host

Precis så här faktiskt, bara långhårigare

Läs även andra bloggares åsikter om förkylning, immunförsvar, reumatism, psoriasisartrit, återkomst

Lömsk Vårstjärna

Ena dagen lär man sig nåt – t.ex. att skilja på Blåstjärna (Scilla) och Vårstjärna. Man lär sig oxå att Scilla – hon kommer inte förens om nån månad.

Andra dagen går man genom Tegnerlunden. Och vem står där och blinkar vänt mot en. Den lilla lömska Scilla!

Bevis:

Märk de hängande klockorna = Scilla

Läs även andra bloggares åsikter om Scilla, blåstjärna, vårstjärna

Att skilja på Scilla

Allt är inte som man tror, har jag upptäckt.

Det jag har i min rabatt är t.ex. inte Scilla, Blåstjärna. Nä det är Vårstjärna.

Jag har varit lite brydd. För jag har tyckt att de kommer så tidig nu för tiden. Jag minns Scillamattornas doft när jag släntrade hem i försommarskymningen. Men jag har trot att det var nån romantisk feltanke. Att jag ville minnas det bättre än det var. Så var det nu inte. Sån tur var.

Scillorna blommar om en dryg månad dom. Och doftar.

Dom som tittar fram nu är Vårstjärnor, en mer försikomen släkting. Som oxå doftar

Vårstjärna stammar från ryssland och har uppåtstående blommor. Så här:

Scilla däremot stammar från turkiet och hänger lite med klockorna. Så här:

Bra, så var det uppklarat!

Läs även andra bloggares åsikter om scilla, Blåstjärna, Vårstjärna, förveckling, uppklarat, ordning och reda

Nu: Uppståndelse!

Kristus är uppstånden

Men kolla! She´s back!

Frk F hon är en kråka. Iaf är hon inte den lilla lilla gummans katt.

Hon kom tillbaka. Kolla bara här. Och hela hennes NPF-skatt som den lilla kråkan så strävsamt samlat ihop har hon samlat där.

Och i inlägget har hon minsan gömt ett påskägg – länken till en ny blogg. Fast den lägger jag inte här. Du får helt enkelt ge dig iväg på skattjakt.

Jag blir så glad, denna otroligt långdragna och ointressanta dag på jobbet

Läs även andra bloggares åsikter om Frk F, uppståndelse

Så tyst och tomt det blev

Jag har varit borta för länge – det inser jag då jag yrvaket började läsa lite hos mina bloggvänner. För mitt i bloggrollen gapar ett hål

Frk F has left the building. Det bara ökar ödsligt där den brukade vara. Ett ända ilsket inlägg finns där.

Den vackraste kråka jag vet har blivit jagad till skogs och kommer kanske likt den lilla lilla gummans katta aldrig mer igen.

Det är bra sorgerligt!

Jag hoppas att det endå får någon att tänka efter – tänka på att den som skriver också är en person. En person som förtjänar respekt och nån sorts eftertanke. Kanske rent av omtanke