Men allt det andra då?

Läser på förstasidan i en jätterubrik att regeringen är beredd att betala för bröllopet.

Alla vet vi genast vilket bröllop som avses. Jag förutsätter att det inte är t.ex Åsa och Alexandras, eller något av de andra bröllop som nu äntligen planeras om riksdagen till slut kan få ur sig en lag om rättvisa runt äktenskap

som om något sådant som rättvisa runt äktenskap överhuvudtaget kan tänkas existera

muttrar ÖVERJAGET yrvaket.

blir det inte alltid över- och underordning?!? Och föresten vill jag oxå gifta mig. Basta!

Nä gå och lägg dig! Jag har inte tid att avledas just nu!

Med tanke på allt de människor som älskar varandra och hittills varit förbjudna att gifta sig fått stå ut med tycker jag egentligen att det kunde vara på sin plats om staten betalade åtminstone delar av kalasen.

Men så är det förstås inte.

Det är kungabröllopet det handlar om. (Eller egentligen drottningbröllopet om man tänker efter.) Och jag är inte särskilt upprörd. Har man monarki får man allt räkna med den utgiften då och då. Och jag tänker inte tramsa om att alla vi som betalar borde bli bjudna. Jag propsar inte på en natt på hjärtintensiven heller – för rättvisans skull. Jag betalar gärna och hoppas att jag aldrig behöver komma dit. Gemensamma utgifter måste alla solidariskt betala. Majoriteten bestämmer. Och majoriteten tycker uppenbarligen att detta är en utmärkt utgift. Det får jag finna mig i – demokrat som jag är.

Men

Jag kan inte låta bli att fundera på två saker i sammanhanget

• Kan det vara så att hovet absolut inte vill att bröllopet i fråga inte ska äga rum just då formerna runt äktenskaps instiftande kanske just har ändrats på ett tumultartat sätt – eller i alla fall är i stöpsleven? Ska ärkebiskopen faktiskt juridiskt binda de två huvudpersonerna vid varandra – eller ”bara” välsigna det som redan skett? Kanske är det lugnast om formerna hunnit sätta sig något innan detta mega-bröllop går av stapeln?Inte vet jag – och det är ju lite fult att spekulera om vad som rör sig i människors huvuden. Om jag tänkt helt fel ber jag redan i förväg om ursäkt för att jag varit insinuant. Men tanken slog mig då många verkar grubbla över denna – med kungliga mått mätt – oerhört långa förlovning
• Det här kan allianspartierna med blott ett dygns betänketid lova att betala. Men allt det andra, det mycket mer avgörande på lång sikt. Som företagsstöd, rekonstruktionspengar till SAAB och alla andra företag som nu måste ta nya tag. Det går inte. Det är lätt att tycka att någon annan bör ta ansvar. Men staten kunde haft råd med rätt många bröllopsfester OCH andra saker. Om borgarna inte valt att sänka skatten. Mest för dom som redan har mestLäs även andra bloggares åsikter om kungligt bröllop, könsneutrala äktenskap, företagsstöd, SAAB

Plötsligt blir man påmind

Det finns det som är underbart!

Snygga prylar, bra musik, texter att vara tacksam för, titlar som är god teologi

Smakligt. Djupt tillfredställande. Som Semla med varm mjölk och kanel (helst sån där specialsemla – med mandelmassan blandad i grädden)

Tror du mig inte? Kolla kolla:

Läs även andra bloggares åsikter om The Flower Kings

Jag kan vara lydig oxå

i alla fall punktuellt – eller som man populärkulturellt säger: fläckvis. Under rätt omständigheter.

Och vad annat kan man göra än att ge efter när två så absoluta och absolut olika storheter som Valröss och Anna-Karin medelst en gemensam kniptångsmanöver resolut kommer till samma ordination:
matmutor och andra trevligheter.

Om dom två är eniga har inte ens en DAMP-tant i attackmode någon chans. (Och just nu är det inte mycket med attackmode-et här)

Så imorgon till frukost rostar jag kolhydratfritt bröd och lägger på starkost och hallonmamelad. Samt steker ägg och bräcker serranoskinka till. Samt GI-fuskar med ett glas Tropicana red ruby (jepp – inte bara kolhydrat- utan oxå koldioxid förkalstligt. Jag vet. Jag är en usling helt enkelt) Därtill te. Hm Sir Williams, tänker jag mig

Semla får inhandlas om eftermiddagen, tror jag bestämt.

Så får det bli!

Läs även andra bloggares åsikter om vila, politisk kupp. konsensus. hallonmarmelad

Är livet ett strategispel?

En av orsakerna att jag inte bloggar så flitigt är faktiskt krisen.

Det är det ju helt utmattande deprimerande att tänka på vad den gör med människors liv både väldigt nära och långt borta. En siffra som fastnat i skallen är att Citibank nu ska avskeda 50.000 personer.

Jag är verkligen ingen anhängare av globala storbanker som aggressivt marknadsför skuldsättning. MEN tänk er 50.000 pers. Och bankpersonal är faktiskt ofta ganska lågavlönade människor med taskiga arbetsvillkor. Det är bara direktörerna som har groteska förmåner.

Detroit – bilstaden – hur är livet där? (Och nej – jag är inte särskilt förtjust i den amerikanska bilindustrin heller.) Men här talar vi om en hel stad med ganska låg status redan innan. En stad som bland annat rymmer den kyrka Aretha Franklin varit medlem i sedan barnsben. Hennes pappa var en av pastorerna som jobbade med Martin Luther King och var en frontfigur i medborgarrättsrörelsen. Aretha har åren igenom valt bort glamourklustren och stannat kvar i hemstaden. Hur har människorna i hennes kyrka, den svarta arbetarklassen i industristaden Detroit, det just nu?

Varje gång jag tänker på det här blir jag faktiskt helt matt. Märker att jag undviker nyhetsmedia mer än vanligt. Blir alldeles grå då jag trots allt nås av dem.

Så – med reservationen att jag verkligen inte följt med som jag borde (till mitt försvar måste sägas att jag varken lyssnat på Maud och Borg ELLER dom i ”mitt lag” (såssarna alltså) känns i alla fall en sak särskillt svår:

Det känns som att regeringen – eller åtminstone ”ledande företrädare” (Maud, Sven-Otto, Anders och Fredrik typ) har fastnat i sina principer.

Principer är bra: ÖVERJAGET är mitt vittne att jag hyllar principfasthet

Ja hujeda mig att hon gör den lilla människan. Som en terrier på speed

Men nöden har ingen lag. Man måste orka vara praktisk när det oerhörda händer.

Jag kan förstå logiken i att näringslivsministern i ett litet land som förhandlar med GM måste vara katig. Jag kan till och med hylla det. MEN när går det över styr? När blir människors liv bara bondeoffer i ett jättelikt spel?

Varför kan regeringen satsa 1500 miljarder på garantier till bankerna (till och med april i år!) men vägrar lägga 5 miljarder på SAAB? Är det sant att näringsministern blockerat att GM lånat pengar för att rädda SAAB? Jag förstår inte logiken i det i så fall.

Det känns som att nån bestämt sig att ”Nä det här är för besvärligt, nu skiter vi i det här och bygger vindsnurror istället”

Eller är det så enkelt att det handlar om igenkännandets makt? Det är djupt mänskligt och helt naturligt att lättare kunna engagera sig i den man tycker sig lik. Är bankvärldens kontor och siffror en mer bekant miljö än verkstadsindustrin? Snälla – säg att det inte är så!

Jag tänker på vad jag hörde någon säga: ”I en del länder rådde plansocialism. Det är tack och lov över. Men i det här landet råder plankapitalism”

Om jag orkade skämta om det skulle jag säga att ”Titta – min bloggtorka är oxå regeringens fel!”

Nä här behövs lite Aretha

Läs även andra bloggares åsikter om Maud Olofsson, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin, kris, SAAB, bankgarantier

Ynkedom!

Jag vill ju att det ska vara kul att läsa bloggen.
Lite fräck, lite rolig vill jag vara.
Men nähä. Inte får jag som jag vill.
Idag ska jag gå på fest. Var det tänkt. Och äldsta vildänglan har lovat komma hit och sällskapa vovven. Och solen skiner.

Men jag sitter här och ugglar med min dumma fot som i o f s inte gör lika akut ont, men som ska vila några dagar. Och visst kan jag åka dit och sitta på en stol och umgås. Men jag vet inte om jag vill. Jag vill inte vara skröplig och få – helt uppriktig, det vet jag ju – omtanke. Jag vill inte sitta där och vara synd om. Och jag vet inte om jag orkar spotta upp mig och vara fräck och fräsig, som jag brukar.

Skittrist och ömkligt

Jag har i alla fall fått ny, biffigare bromsmedicin, som förhoppningsvis ska bryta den nedåtgående spiralen.

Man ska inte bära falskt vittnesbörd!

Ett av de tio budorden
Det åttonde har Wikipedia just upplyst mig om

(Jo jag är pastor – men oxå DAMP-tant. Så jag kan dom – inte ordagrant. Men jag kan förklara dem ALLIHOPA. Be mig bara inte numrera dem)¨

Så jag borde veta bättre

Jag har nämligen – visserligen utan avsikt – frekvent brutit detta bud. Här i bloggen.

Nu är det inte en av mina nästa som drabbats, det är möjligen en förmildrande omständighet. Men den entitet som drabbats är ständigt närvarande hos mig – också mitt i sommaren

Vi talar alltså om den – i mitt tycke – så förhatliga

vårvintern

Den har ju fått bära ansvar för min synnerligen avoga inställning till i stort sätt allt. Min insinktiva folkskygghet – som ju är extra svårhanterlig eftersom den verkligen är helt avvikande, helt oförenlig med min grundläggande personlighet som jag uppfattar den.

Men nu verkar det allt mer uppenbart att den är – åtminstone delvis – oskyldig.

Nä det heter SKOV

Visserligen har jag ju haft mer ont, varit mer stel. Tillochmed pratat med andra om det, formulerat för mig själv att jag inte längre kände mig lika bra som då jag började med medicinen. Men jag ville inte förstå. Jag vill inte ha en diagnos till, en till faktor att förstå mig på, räkna in i livets omständigheter, anpassa mig till

VILL INTE, VILL INTE, VILL INTE, VILL INTE

En fördel med att vara erfaren DAMP-tant är att jag – lite utan att riktigt veta hur jag gör – kan sätta på autoavledning. Använda mitt dåliga fokus i eget syfte. Och det har jag gjort. Nu igen.

Det där innebär bland annat att jag kan bortse från smärta. Till en viss gräns.

Igår nådde jag den. Igår morse kunde jag nästan inte stödja på foten. Dvs foten lydde inte när jag bestämde mig för att gå. Jäkligt eländigt faktiskt (not till Psyk – detta är ett tillfälle när man enlig mig kanske inte ska, men får/kan använda begreppet)

Så idag

• kanske jag förstår lite mer
• ber jag vårvintern om ursäkt
• går jag till doktorn
• biter jag ihop och tar kortisonsprutor (om jag måste)

OCH HEJ PÅ ER ALLA – NI ÄR BRA!

Läs även andra bloggares åsikter om ont, värk, vårvinter

ÖVERJAGETS UNDERRÄTTELSETJÄNST (ÖUT) RAPPORTERAR:

Eftersom det då och då framkommit att Mumrikan s frånvaro noterats vill jag lugna läsekretsen. Hon finns. Hon rör till och med på sig – från och till. Hon svarar – för det mesta – på tilltal. Även om viss a observationer skulle kunna tala för att hon övergått till någon form av Zoombieism måste nog dessa teorier avvisas.

Visserligen har hon några goda vänner från Haiti – men dom får nog betecknas vara synnerligen kristliga, på sk normativt vis.

Nä Mumrikan lider bara av vårvinter – som hon ju oxå tidigare förvarnat om. I detta fall får man nog – trots en välgrundad skeptisism – tänka sig att hon är relativt vederhäftig.

Det är ju en grannlaga avvägning hur hög frekvens av ordet vårvinter läsekretsen står ut med. Förgiftningar av sagda entitet är inte att leka med (se bara exemplet MM)

Å andra sidan är det liksom inget annat som händer här i Mumrikbo.

Så antingen blir det inget alls i bloggen. Eller så idislas det xxxxxxxxx (NÄ jag kan inte förmå mig till att skriva det gräsliga ordet en gång till!)

Ungefär precis här kan man hitta henne...

Läs även andra bloggares åsikter om vårvinter

Ska man säga jävligt?

… frågar Psyk/Bippo i en kommentar.

Det beror på…

Grundregeln är att man ska kalla saker vid deras rätta namn. Låt mig exemplifiera:

Är man bara lite småsur för att man missat bussen ska man INTE säga att det är djävligt.

MEN om man är på väg till ett livsavgörande möte och vet att allt blir försent och förrött för att man missade bussen. Låt säga att man vet att nu kommer ens älskade tro att man övergivit henne/honom och emigrera i uppgivenhet till Australien eller går med i främlingslegionen eftersom man inte dök upp.

Då ska man säga jävligt.

Kom ihåg lille vän att budet lyder ”Du ska inte missbruka Herren din Guds namn” Man ska alltså inte säga ”Åh Herre Gud” jämt och ständigt.

Utan bara när man faktiskt talar med sagde person.

På samma sätt med hans motpart. När man uppenbart har med honom att göra. Då får man absolut säga det.

Så jag menar nog att de eventuella förvirringar som kan uppstå i hans läsekrets små hjärnor (och får jag säga att de då verkar rätt lättförvirrade om de rör ihop något så enkelt och självklart). De förvecklingarna är inte särskillt märkvärdiga. Så jag skulle nog hålla in på jävlerierna. Han älskar att höra sitt namn se – en synnerligen självgod och egenkär typ den lille satan

Sov du lilla videung

ÖVERJAGET har tagit för vana att nynna för mig då jag mest bara sitter i en liten hög och tar igen mig. Eller pysslar runt med något helt osocialt.

Hon menar att jag gott kan bida min tid. Och att Mumrikor faktiskt påminner starkt om just videung såhär på vårvintern. Luddiga och i stort sätt orörliga. Men ganska söta.

Så underligt. Jag har hört att det handlade om män. Och Koalabjörnar.

Ni vet då Gudrun Schyman sa att män är djur. Då syftade hon naturligtvis på den uppenbara likheten med Koalor:

• Är luddiga
• Rör sig mycket lite
• Äter ensidig kost

typiskt manlig individ

(OBS – inte mitt eget skämt, utan ett jag snott från en begåvad mansperson)

I alla fall. Jag är inte särskilt utåtriktad just nu. Men jag hänvisar till att jag redan tidigare förvarnat om det. Och länkar för andra gången på en vecka till det här

Så där. Nu går jag och lägger mig. ÖVERJAGET ska bara värma en kopp te. Och sjunga upp sig lite…

Läs även andra bloggares åsikter om ide, osocial, avslagen, blekgrön, videung

Att göra hemläxan

Minnesgoda delar av läsekretsen kanske minns att jag lite försiktigt antytt att jag – sju år efter diagnos – äntligen pallrta mig iväg för att få lite praktisk hjälp att hantera vardagen

Ja det var på tiden. Att mot allt sunt förnuft framhärda i att klara allt själv ”Bra DAMP-tant reder sig själv” är faktiskt riktigt riktigt dumt. Och tröttsamt vet hon. Hur hon som faktiskt är en riktigt förståndig människa fått för sig att hon måste vinna någon sorts krig mot omständigheterna är ju riktigt obegripligt

Ja ja. Hm hm. Mutter mutter

Nu har jag alltså varit där flera gånger. Och en av dem har jag träffat är en arbetsterapeut. Hon drog inte på det, kan jag säga. Efter en stunds funderingar fick jag helt enkelt en hemläxa:

Städa och sortera kylskåpet. Gör en bild där man kan se hur kylens innehåll ska sorteras och laminera den sen (villket i sig kräver att jag lär mig använda lamineringsmaskinen jag köpte för snart ett år sedan…)

Sedan ska jag även städa frysen och märka upp lådorna/hyllorna med frystejp.

Jag har två veckor på mig.

Idag har jag tömt kylen och ångat ur den. (Om jag inte hade principer mot att dyrka ting skulle jag nog säga att jag är lite kär i ångmaskinen – den nya modellen är SÅ bra) Särskillt piffigt var att sätta det smala ångmunstycker i det där dräneringshålet där det ständigt växer igen med de mest onämbara livsformer man kan tänka sig. Jag har faktiskt dragit ut kylen ur sin håla, sanerat bakom och även rengjort den lilla behållaren för kondens som sitter på baksidan.

Det var inte SÅ mycket som behövde slängas. Så det var mest att jag torkade av prylarna och sen ställde in dem i någon slags ordning – en som förhoppningsvis ska vara begriplig och relevant även för vildänglarna.

Sen var det bara att göra bilden.

Och nu kära läsekrets – villken är bäst:

Den av en tom kyl – så att orden slipper konkurera med innehåll:

Eller den där kylen ärt fylld igen?

Läs även andra bloggares åsikter om hemläxa, arbetsterapeut, , kylskåp, orna, sortera, laminera, ånga