Testresultat med förhinder

Minnes I ångtvätten?

För jämt en vecka sedan ångade Mumrikan upp sig och inköpte – efter månader av lågfrekvent funderande- en dylik. Sen sågs hon ila mot hemmet lämnande efter sig en övermodigt löfte att återkomma med testresultat. Men sedan? Den andlöst väntande läsekretsen har svävat i okunnighet:

Står Mumrikbo överhuvudtaget kvar?

Har Mumrikan kanske sprängt allt i luften med en knall?

Nejdå – allt gick nästan overkligt bra. Maskinen fungerade nöjaktigt, testprotokoll ifylldes och inlägg skrevs. Hej vad det gick.

Det var på söndagen det hela tog en ödestiger vändning. Mumrikan kände – otroligt nog – LUST ATT STÄDA – lite till, och gick lös på det andra badrummet. Just som hon var klar sa det plopp! och munstycket for av. Den budgetvariant Mumrikan köpt är möjligtvis för klen rent konstruktionsmässigt. Ånga på mer än 100 °C och tryck på 4 bar vart för mycket för munstyckets fäste. Så nu ska Clses Olhlsson få ett till besök och maskinen reklameras. Få se om det blir byte (vill helst inte det – då jag befarar fel i konstruktionen snarare än måndagsexemplar). Men min slutsats är att idén är riktigt, riktigt bra. Frågan är bara vad det ska få kosta och hur många prylar man har plats för.

Här kommer i alla fall testresultatet, håll till godo:

Jojomensan. Funkade gjorde det! Fogarna i badrummet blev verkligen VITA. Dock något ojämt, jag tror man måste köra några gånger innan det blir helt jämt – om man inte ska jobba i timmar och gå över varendra milimeter helt jämnmycket.

Ok – här kommer de olika delmomenten

Madrasserna.

Har div fläckar – låt oss inte gå in på detaljerna. Jag kan inte säga att fläckarna försvann – snarare blev de nog skarpare av värmen. MEN det kändes ändå bra att veta att eventulla kvalster och annat som levde sitt eget liv i min madrass nu är definitivt avdöda

Mattan

blev verkligen fin. Några riktigt gamla fläckar som funnits där länge kan fortafarande skönjas. Jag tror man måste förbehandla dem med t.ex. en fuktig handduk. För jag vågar inte riktigt köra med het ånga hur långe som helst

Köksgolvet

Ja hm trasan blev SVART – trots att golvet har hårdskrubbats med rotborste ganska ofta och däremellan dragist av med trasa. Efter någar veckor tror jag trät kommer se nästan nytt ut. Man måste troligen stryka över det med såplösning eller olja regelbundet – eftersom den varma ångan tar bort det man imprengerat med

Badrumsgolvet

Det vart verkligen skillnad! Det är möjligt att få rent mitt på golvet, men alla kanter mot väggarna och skrymslen – dår får man ju typ köra med nagelborste eller tandborste – och vem orkar det? Inte jag i alla fall. Nu är där rent! Och dessutom ångkokat. Skönt att verkligen ha mördat alla bakterier – utan att ta till kemikalier.

I trappen och på vanliga golv tycket jag nog att den var otymplig, men där funkar ju vanlig svabb ganska bra.

En sak att tänka på är att ungan tar loss smutsen, men den är ju kvar på ytan. Jag tänker mig att man får jobba små bitar i taget och torka efetr med en ren trasa, svabb för att få upp det. Inget jag kommer göra varje vecka. Men kanske man gör nåt rum i veckan och tar de andra på vanligt sätt.

Jag känner mig lite ambivalent. Det kändes riktigt bar igår – för ett av skälen att jag blir så uppgiven av städning är att jag känner att det sldrig blir riktigt bra, riktigt fint. man skrubbar och skrubbar och allt går inte bort. Nu kände jag verkligen att det blev det – och att det som trots allt fortfarande sitter kavar (madrassen typ) det är faktiskt ändå RENT  – även om missfärgningen/fläcken inet gått bort). Samtidigt är jag misstänksam för hur känslan håller i sig. Antar att jag får vänta och se

Läs även andra bloggares åsikter om städa, ånga

Jorå

Mumrikan lever och mår riktigt bra.

Men pruttdagen tog ut sin rätt.

Jag är matt

Kanske är det som Valröss komenterade; när man brakar iväg och tar itu för ett halvår på en enda dag – då blir man lite avslagen – helt enkelt

Men jag har siktat din specielle idol – han drack kaffe och småpratatde

Pruttdag!

Idag har jag varit ett osovet vrak. Vimsade omkring planlöst alldeles för sent igår. Morr morr

Dessutom hade jag föresatt mig att städa kontoret – ity det inte längre fanns någon plats att lägga saker på de tre borden och inga stolar (nästan) att sitta på – där låg oxå saker (Ja men borden var ju upptagna!)

Det är nu gjort. Men även om ni (och jag faktiskt) tycker att jag är outsägligt duktig blir jag inte glad för det. En dag av städning är en förstörd dag. Imorgon känner jag mig kanske lättad. Idag är jag bara sur!

Eftersom dagen ändå var förstörd passade jag på att betala räkningar och ringa en massa samtal/fixa saker som följer på det (fel på en räkning, avbeställa saker, returnera fel storlek) Det är jag faktiskt nöjd med. Fick två paket inlämnade på paketstället (vad säger man nu då det inte är posten. Utlämningsstället tar ju ett halvår att säga/skriva). Sen skulle jag ta bilen och köpa batterier till diverse saker som behövt nya batterier minst ett halvår (väckarklockan tex – vilket blev otroligt märkbart igår då jag glömt mobilen på jobbet (det var bland annat det jag vimsade runt med…) Och en defekt vara som skulle reklameras (ångmaskinen nämligen – därför inget testresultat – men det kommer nog imorgon (nu blev ni allt chockade och nyyfikna – men ni får tya er).

Men då förstår ni fick jag punka på bilen. Där stod er undertecknade i beckmörkret och frös. Byta däck kan jag faktiskt – det har jag brukat göra själv (fast i höstas lämnade jag in den. Rematikertanter måste inte göra sånt) Ändå var det väldigt uppskakande. Jag hatar överraskningar. Jag hatar att frysa. Jag hatar att bli smutsig – om jag inte räknat med det och anpassat klädsel/förväntningar och andra omständigheter. Jag såg ingenting. Och sen gör det faktiskt ont numera sånt där.

När däcket var bytt och den planerade turen iställd var jag så frustrerad att jag inte orkade äta. Jag satte mig och gjorde nåt jag dragit på mer än ett år – redde ut min halva av min och vildänglappapans ”barnekonomi”. Dan VAR ju redan förstörd. Nu har jag hävt i mig lite yoghurt och så tar jag ta den ytterst tålmodiga hunden ut på en ordentlig prommis.

Sen ska jag lägga mig så att den här pruttdagen får gå över någon gång…

Och imorgon kan jag inte följa min uttänkta plan. Allt blir upp och ner och ut och in. För då måste jag åka till däckstället på morgonen (gör jag det inte på en gång blir det aldrig gjort) BAJS faktiskt

Skavsjaholm ar de mödernä?

Nä det tycker inte jag. Bara lite larviga (fast lyckats har de väl – när jag skriver om deras prickerier)
http://valross.wordpress.com/ – denna klippa drar åt andra hållet.
Men borde det inte vara

VÅLRÖSS

eller kanske

VÄLRÖSS??

Jag röstar för Välröss – åtminstone för det mesta

Ja minsann. För det verkar vara en synnerligen VÄLartad och VÄLvillig liten människa det där

Läs även andra bloggares åsikter om prickar

Captain Haddock was here!

Så måste det vara
Vem skulle annars söka sig hit på

”så funtade i roten är ni ärthjärnor”

Läs även andra bloggares åsikter om Haddock, ärthjärnor, sopprot

Its a cruel, crazy, beautyful world

Godmorgon läsekretsen! Dagens morgonbön:

Ta plats i världen, sådan den nu är….

It´s your world so live in it!

Läs även andra bloggares åsikter om morgonbön, Johnny Clegg, tillit

Papper någon?

Ett exempel på MMS (för jag hoppas VERKLIGEN att detta går bort snart).

En grosistfirma för kontorsvaror och kopieringspapper har – i någonsorts desperation antar jag – kommit fram till att ”Mumrikan är säkert arbetsplatsansvarig för inköp av papper”.

(Så är det inte – turligt nog. Jag har inte skött den detaljen sedan 1992 eller så)

I alla fall sänder de med jämna – och tätat – mellanrum små uppmaningar med rubriken

Fyll på papper nu – fin present på köpet

Jag får allt mer ont i hjärtat för varje gång. Det låter så hjälplöst. Dom försöker locka mig att köpa papper – allt mer desperat föreställer jag mig:

Snälla snälla Mumrikan. Köp papper nu! Marknaden hårdnar Vi får så lite sålt. Vårt gigantiska papperslager kommer snart att rasa över oss och våra bräckliga små skrivbord. Om som inte det inte var nog har de stora företagen ligga på våra fakturor, betalar oss små leverantörer allt senare. Hjälp oss innan vi går i konkurs

Jag vet faktiskt vad som vore värst: att även i fortsättningen få dess hjärtskärande säljmeddelanden eller att de slutar komma helt plötsligt.

Aj aj aj. Ni förstår att jag är rubbad? Eller hur

Läs även andra bloggares åsikter om desperation, rop på hjälp, förtvivlan. kris

PMS eller MMS?

Jag har aldrig tyckt mig ha PMS – alltså det kommer alltid som en total överraskning för mig då mensen kommer – trots 30 års erfarenhet. (Och det faktum att det mänskligt sätt borde vara dags att vinka adjö till hela klabbet – menopaus here I come, antar jag)

Möjligtvis har jag faktiskt PMS men är för förvirrad för att koppla. Men jag tror faktiskt att det är MMS jag har. Mitt i Mensen Syndrom. Första och andra dagen är jag så himla nere, gråtmild och tunnskalig.

Buhu buhu på er allihop

Läs även andra bloggares åsikter om PMS, MMS, tunnskalig

Ett under – tack vare er!

Sankt Anton av Padua - skyddshelgon för det glömda

Valröss hade ju helt rätt. Enklast hade varit att ringa min goda vän och säga som det var.
Men ibland blir det bara för mycket. Jag blir så trött på att det är så här… Jag vill inte vara ”Fumlan” hela tiden. Det hjälper inte att de som betyder nåt påpekar att jag tar ansvar och nästan undantagslöst reder ut mina misstag så att andra inte behöver rädda situationen. Det hjälper inte Det hjälper inte

Jag kan längta så hopplöst efter att kunna bara ta raka vägen. Slippa stanna till, backa, ta extrasvängar. Det är så ensamt att vara sär ibland – även om min omgivning faktiskt sällan suckar. I alla fall dem jag valt att bry mig om.

Så jag gör mitt bästa för att vara diskret. Försöka ta mina extravändor för mig själv.

Som idag. Det ni bevittnade var en av mina dagliga ”gå tillbaka i egna spår”. Vare sig jag tappat nycklar, vimsat bort mobilen eller glömt nåt jag skulle hålla i huvudet. Detta är standardmetoden. Följ spåret tillbaka till punkten där jag vet att jag inte tappat tråden.

Och när jag beskrev vårat samtal – så plötsligt kom det. Nu minns jag! Det var ju DET det handlade om.

Tack! Och var medvetna om att glimten in i mitt huvud när torktumlaren snurra som värst är en slags förtroende

Och JA jag är medveten om att det Du jag skriver mot egentligen är bedrägligt. Det består inte bara av er jag tycker jag lärt känna, ni som med olika mellanrum kommenterar här och ger mig respons, utan oxå en massa personer som bara ramlar in här, eller som av olika skäl väljer att inte ge er till känna (Och det är såklart oxå ok, fast det är klart att det är kul med kommentarer Men ibland är livet oxå så. Man måste våga ge världen förtroenden. Om inte annat för att det kanske gör någon som har det likadant mindre ensam.

Läs även andra bloggares åsikter om borttappad, puts väck, förvirrad, tom i bollen, vimsig

Que??

Å ibland blir jag så vansinnig på mig själv!

För nån vecka sedan var jag och en mycket god vän som också är nån sorts kollega på nåt av alla möten vi går på. Och det dök upp nåt viktigt och engagerande och jag sa: ”Det där borde vi göra nåt på.”
Och hon sa: ”Jamen kan inte du skriva ett utkast?”
”Jojomensan” sa jag och tänkte glatt: att principerna för det där kan jag i sömnen och de aktuella detaljerna kan jag googla mig till och ”Gud va kul” för saker som retar, engagerar Mumrikan – där det faktiskt kan bli förändring. Det brukar vara lättgjort. Då sitter det inte fast.

Nu hade Mumrikan ett par, tre saker som hon borde gjort den där veckan. Och hon bestämmde därför självuppfostrande  att ”Först det ena – sen det andra”. Och det höll hon sig vid.
Imorse fick hon faktiskt ett, tu, tre de där ”måste”-sakerna gjorda. (Och kul var det – när hon väl kom igång – det är som att det är själva ansträngningen att skriva hon ryggar för. Det är ju nämligen såhär VARJE gång:)

När Mumrikan var färdigskriven vart hon akutmatt igen. Men eftersom hon fått ur sig tre rätt stora skriv på kort stund tyckte hon och ÖVERJAGET att hon gott kunde slöstirra och lägga patiens ett tag. Sen började hon fundera på det där andra.
Frågan var bara VILLKET ANDRA. Mumrikan kan för sitt liv inte komma ihåg vad det var. Nu har hon suttit en lång stund och grubblat dystert. Och det är som bortblåst

MEN JAG BLIR TOKIG!!!! JAG VILL INTE VARA SÅ HÄR!! JÄVLA JÄVLA DAMP-TANT!!!

Men lilla människa då. Ta sig en kopp kkaffe och lägg en patiens till så ska hon se att det kommer till henne. Hon skulle ju också kunna ringa den goda vännen. Henne behöver hon ju inte skämmas för.

Nä det behöver jag i och för sig inte. Men jag står ju inte riktigt ut att erkänna för mig själv att det är så här!!! AAAARRGH!!

Men lilla, lilla Mumrikan. Vyss, vyss. Nu går vi och tar kaffe. Den här vägen. Kom här nu…

Läs även andra bloggares åsikter om ansträngning, i tur och ordning, förvirrad, bortblåst