Inbilsk som jag är dissade jag ju la vie en rose igår, eftersom eder hängivna mumrika mest känner sig som en mycket ynklig klippdass. Med betoning på dass.
Det är inte bara värmen som är kväljande just nu – kan man säga
Men nyss fick jag mig en rejäl knäpp på näsan av “La vie” her self om man säger så. Kolla kolla:
Lilla rosenknyttet som kom hem till Mumrikan i försomras som en av vätskebrist alldeles rynkig pinne har minsann bestämt sig för att blomma redan första sommaren.
Nu ska jag montera vattenspridaren jag köpt och förbarma mig över min lilla plantering, vet ni vad.
Imorgon (eller kanske övermorgon, beroende på när illamåendet avtar ska här rensas, och ta mig tusan ska inte trimmern få komma fram och ta ett tag i den alldeles överruggigt rufsiga framsidan, där några andra rosenskott tappert kämpar för livet.
Urrk urrk
Detta var dagens rapport från den lilla skokartongen mellan vattnet och skogen
Läs även andra bloggares åsikter om magsjuka, ros, rosenknopp, vattna, trimmer
Posted by Frk F on 29 juli , 2008 at 20:41
Det där måtte vara en tröstens blomma när urket gör sig påmint. Gratulerar till den förstfödde!