Ja och hur vart det nu med tvätten….

Jag blev påmind av den rekordeliga Tant Raschs inlägg om tvätt:

Naturligtvis väntar hela läsekretsen andlöst på upplösningen av tvättdebacklet!!!

Självklart kom leveransen när den skulle. Vi talar ju här om – COOP i Kungsängen!!!

Efter att vid ett antal tillfällen – tex då vi skulle få grejor från IKEA för ett gäng år sedan – varit hemma och väntat hela dagar på leveranser som till slut inte kom den dagen – var jag trots allt ganska misstänksam.

”Inte kommer de nu före 9 iaf” tänkte jag och förlöpte till och med hemmet för några nödinköp i centrum – sex minuters promenad bort. Fast jag satte en av mina ovanligt förstående grannar på vakt (dock inte samme som jag lånat tvättmaskin av – man får sprida bördorna lite om man nu är en DAMP-tant ni vet.)

Och minsann. När jag var 3 minuter hemmifrån på tillbakavägen ringde det – nu var de här!

Så jag skubbade hemmåt. Upp bars nya maskinen, jag stod beredd med moppen för att få ta det sista under den gamla. ”Det kan behövas” sa de snälla montörerna. ”Tja ni skulle bara veta” tänkte jag.

Den största vildängeln fick inte riktigt till hårdskrubbningen, ity hon drabbats av nackspärr av den riktigt nedriga sorten. Och det var verkligen hårdskrubbat.

Vad gör man?? Mammamumrik var vid det här laget förvandlad till en verkligt hårdhjärtad slavdrivare, som kommenderade in yngsta barnet och hennes övernattande kamrat. ”Ut med allt löst!! Och skrubba!!!” löd de bistra orderna

Barnen i fråga var väl inte överlyckliga men fann sig i sitt öde. Ut åkte pinal efter pinal, dörrens stängdes…. Mammamumrik var upptagen med annat och tänkte inte så mycket på det, men tiden gick.

Småningom stack de förståndiga och russinartade små liven ut två mycket genomblöta nosar:

”Jo, ähm, vi hade lite vattenkrig”, bekände de de lite oroligt. Men lika fort som MM kan bli en vrång och tvär best kan hon faktiskt bli klok och god igen

”Det var väl begåvat av er! Allt som kan bli blött på fel sätt är utburet, det behövde ju verkligen skuras, och ni verkar på mycket bättre humör nu än då nu började. Tack tack, barn små” blev det milda och faktiskt riktigt förståndiga svaret. Rena rama Muminmamman kände jag mig som.

Och sen har Mammamumrik på sina då-och-då-turer till staden gjort enstaka korusningar (tjurrusningar vägrar jag bestämt att kalla det) i tvätthänseende. Så igår, till exempel, blev de sista av hennes kläder tvättade och iaf nästan torkade innan hon behövde fara.

Här ser du dem på MMs exklusiva men chica torkställning:

Nu återstår bara en 8 -10 maskiner vildänglatvätt. Men å andra sidan har Mumrikan 2,5 veckor på sig, innan de små liven återkommer från pappan. Så det ska nog gå….

Läs även andra bloggares åsikter om tvätt, tvättmaskin, vildäglar,