Tja visserligen handlar detta inlägg om ett äkta i-världsproblem, möjligen en skarp påminnelse om att världsliga ting inte ger sann lycka. Men också om att den träning en DAMP-tant har att ordna upp efter egna katastrofer också kan komma vara till glädje för andra.
Så här: Äldsta vildänglan har sååå önskat sig ett Sing Star-spel till vår PS2. De andra två har båda attraktiva spel, och förutom att det är kul att spela ger ju ägarskap en viss makt. Det har inte rått helt ok maktbalans i detta hem, kan man väl säga.
Ska man nu ge grynen presenter är ju ett spel, som man helst spelar två på, och som tränar i nåt användbart och inte innebär att man pucklar på någon en mycket trevlig present. Och hon har dessutom present innestående, ungen
För några dagar sedan rusar jag, som vanligt rätt försenad in på Coopan. Denna gång inte Kungsängen, dock. Och där minsan säljer de singstar till halva priset. Några hundralappar alltså. Jag slår promt till. Lyckan är stor, och det tävlas i sång – om än ganska lite. Hon ska nämligen flytta till pappa och vara på semester med honom i tre veckor.
Barnen och deras far åker iväg frammåt kvällen efter gemensam middag. Lite ödsligt är det ju alltid då de far, och här är så välstädat att man inte ens kan irritera sig på kvarlämnade grejor. Tycker jag. Fast jag kollar inte vardagsrummet innan jag går in i mitt rum och lägger mig och webbar runt några timmar.
Så är det dags att nattrasta hunden, och plocka undan lite i vardagsrummet. Det är då jag upptäcker det:
Den uttråkade valpen har ätit upp ena mikrofonen!!
Himmel och pannkaka… Vad gör jag nu! Jag vill inte få denna fina dag och den lyckade presenten alldeles nersmetad med tjat och elände “Dagen då jag fick spelet som jag önskat så och valpen åt upp det och jag ska skämmas för att jag varit slarvig”. Samtidigt är det ju inte rätt mot vare sig städande mamma eller uttråkad valp att alla barna faktiskt lämnar saker precis där de råkar falla, väldigt ofta. Och tillslut – dom är barn, man gör dumheter hela livet men borde ha mer misstagsmarginaler då man är orutinerad.
Men Mamma kan – mamma vet!
Plan A) Åka till Coopan imorgon och köpa ett till halva priset-spel (Gode Gud låt dem inte vara slut)
Nej föresten det får bli Plan X, om inget bättre gives
Plan A) Googla!! Mammamumrik googlar och googlar. Konstaterar att jag köpt spelet för ett sällsynt bra pris. Kul! Bara jag inte behöver köpa ett till
Läser om orginal-mikrofontillbehör. Som dels är slut överallt och dels verkar dyrare än mitt rabatterade spel….
Men tillslut, efter lusläsande av spelforum hittar jag en upplysning att det ska finnas på GAME.
Och strax har MM beställt en ny mic till det ganska humana priset 149:- med fri frakt! (Vad jag tycker om GAME, som säkert har många lättlurade ungar som är inne och läser om priser och längtar. Att det inte kommer till expeditionsavgifter och inte ens frakt då man kommer till sista klicket. Utan priset står sig från prislistan… Jag gillar sånt. Jag kommer nog tusan köpa spel av dom bara därför i fortsättningen. Många uppskattande tankar till den som sköter och beslutar om reglerna i den webbutiken)
Sensmoral: Man kan lösa rätt många små och stora katastrofer om man tar djupa andetag och inte vare sig bryter ihop eller far ut. Och hur skönt var det inte att kunna ringa och berätta vad som hänt för vildänglan och dess far med det i ryggen att jag redan fixat problemet. Och flickebarnet tog det bra; tog på sig ansvaret och insåg att det var taskigt mot valpen och allmänt tvärdumt att lämna grejerna framme. Men blev inte så där svartförbannad på sig själv som den som glömmer ofta kan bli. Somliga av oss har fler glömsaker än andra i livet.
Balansen att inte sopa alla problem under mattan, men inte elda under barndomens och tonårens självförbråelser är inte alltid lätt. Att nå in och få barn att inse att sånt också är deras ansvar – utan att skuldbelägga. Man har hjärtat i halsgropen ibland.
Nåväl.
Nu ska jag packa katt, valp och hallon. Och lite annat skrofs. Och åka till landet.
Må så gott och mossa mossa alla människobarn, som Nicke Lilltroll brukar säga
Läs även andra bloggares åsikter om I-landsprblem, Sing Star, valp, katastrof, GAME, frakt, ansvar, glömma, Nicke Lilltroll
