Det är inget att förundras över att det känns så. Varje större förflyttning, av typen byte av vistelseort för längre tid (än tre dagar – typ) är för mig ett trauma…
I alla fall om jag är på något sätt ansvarig för mänsklighetens (eller en mindre fraktion av mänsklighetens) fort- och vällevnad på ankomstplatsen. Eller för att allt fås med, inget ligger och ruttnar i kylskåpet/ fruktskålen eller var som helst annars. Att elen är av/på. Eller varmvattnet, eller elementet.
Jag går och ryser (blir däven, ni vet!!!) dagar i förväg. Tidsplanerar, hutar åt alla inblandade i förebyggande syfte, muttrer för mig själv och blir alldeles kallsvettig
Sen genomför jag avfärden (flykten) ganska välorganiserat för det mesta. Om än alltid i tidsnöd.
Och sen när jag kommer fram. Urk och kvid. Särskilt om det är en hemresa. Att packa upp på resmålet går väl an. Men hemma…. UUURRRK!!
Så idag har på alla sätt varit en bra hemresedag (jag ska ju dessutom tillbaka för andra delen av semestern om en vecka – dock utan vildänglar)
Men vad väntade hemma…
Hem som saknat sin familj är aldrig kul efter tre veckor. Och nu har äldsta vildänglan bott ensam i hemmet. Jo – visst. Vi har pratat varje dag. Och hon är en utmärkt person. Och både vi och morföräldrarna har gjort punktuella besök ett par ggr i veckan.
Men med min erfarenhetsbaserade kunskap om 16-åringars huslighet (dvs baserat på hur jag var…) så bävade jag
Skulle köket vara belamrat med disk? De inlånade tamråttorna uppätna av katten? Alla blommor döda??
Läs även andra bloggares åsikter om hemresa, däven, dammråttor, kylskåpsmögel, resfeber
Posted by majsan67 on 11 juli , 2008 at 21:56
jaha??? o sen då???
va hände? hur såg diskbänken ut?? du kan inte bara sluta skriva sådär!!
Dog blommorna??
Jaja, min son har stressat upp mig… hade jag inte ADHD innan så har jag det nu åtminstone….
(fast jag hade det innan oxå *viskar*)
hoppas du inte kräks över uppackningen, jag hatar verkligen det oxå, jag får va glad om jag packar upp väskan innan nästa resa…. om nåt år
Posted by Mammamumrik on 12 juli , 2008 at 00:50
Å Majsan.
Dig kan man lita på. Just så ille jag ju att ni skulle reagera. Hi hi
Fast jag hade nog tänkt jag skulle komma till själva de små katastroferna lite mer i realtid. Men jag har ägnat mig åt att driva de små illrarna framför mig mot sängarna, omväxlat med att sopa grus och laga vampyraspirantens finaste kjol (av märket “Hellbunny” hå hå ja ja….
Så du får vänta till imorgon, för nu ska jag upp om 5 timmar. Jag har iaf överlevt kvällen och kan till och med skratta lite åt det hela.
Nu
Då var det en annan sak….