eller i alla fall ett kraftigt regn,
hängde på ett menande sätt över oss då vi svängde in hemma.
Endast några minuter försenade – faktiskt…
Så vildänglarnas kompisar som tagit bussen hit tvärs över halva Uppland hade bara fått vänta några minuter…. och jag hade oxå förvarnat de små liven. Jag kände mig nästan munter!
Endast en omgång tidningar låg i brevlådan – ett bra tecken. 16-åringar hämtar inte tidningen på morgonen. Dom hämtar posten då de kommer hem. Och köket – tja ingen värre jordbävning. Krukväxterna verkade leva. Bättre än då man ber folk vatnna dem i vanliga fall faktiskt.
Visst var det katthår och löshårstussar lite här och var – och ggrus. Men Herre Gud – hon är ju 16! Lite mer dyster blev jag då jag öppnade kylen. Det var en del att slänga, liksom. Men jag påminde mig hur jag själv var i den åldern och muttrade bara lite.
Härvarande barn i sorterade storlekar sattes i arbete med att vattna, slänga sopor, returpapper, duka, torka matbord osv. Jag nödstädade kyl och stoppade i mat. Samt lagade mat. Återigen med visst understöd av de välsignade barnen som skar grönsaker och bar ut skålar. Sen åt vi i frid och ro – och schemalade kvällen – eftersom mellanänglan ska på kollo imorgon och alla vampyraspirantskläder måste tvättas och fixas och den
gröna hårfärgen bättras på.
Föga anade vi vad som väntade….
