Im back!
Likt Arnold kommer jag envist tillbaka. Leve ögondroppar när man behöver dem! säger jag bara…
Jag har alltså inte ont längre, men ser fortfarande ut på ena ögat som om jag var hämtad ur ”V”. Smalt och illrött. Men jag kan titta litegrann, om än dimmigt. Och jag blir vederbörligen ompysslad både praktiskt och virtuellt.
Passar på att läsa och tänka på sånt som jobbet behöver ha tänkt och läst, men som jag inte hunnit. Ska skriva lite också. Återkommer efter arbetstid (har ju lite att ta igen sen igår…)
Lagt två nya intressanta bloggar: Psykiatern och Tankar från roten i rollen. Tack Psyk och Johan för tipsen
den 11 juni , 2008 den 13:37
Japp, ibland är det bra att följa ordinationerna! För det mesta, faktiskt. Både med ögondroppar och piller. Jag ser verkligen framför mig det där ur V… Tänk att den serien kommer jag ihåg från när jag var barn på 80-talet. Fast jag fick egentligen inte se den. Det var ju så läskigt…Usch! Men kultigt.
Vad kul att du tycker att Psykiatern verkar intressant. Jag har läst och kommenterat en del där nu, och jag tycker det är härligt att vi kan ha öppna diskussioner om psykiatri. Sedan, som du var inne på på min blogg – är det alltid en gränsdragning man måste göra sig själv och inför andra hur personlig man vill vara och kanske även kan vara. Den gränsen sätter vi alltid själva. Däremot tycker jag att Psykiatern föredömligt verkar belysa intressanta områden på generell basis – och jag tänker mig att det kommer finnas intressanta bloggsnuttar där för både Damptanter, Psykbryt och andra psykiatriaskt begåvade människor.
En stor kram!
den 11 juni , 2008 den 14:10
Mmm just nu skulle man faktiskt kunna skrämma små barn med mig. Konstigt nog gör mig tanken upprymd, fast jag verkligen inte specialicerar på det. Jag koncentrerar mig på att skrämma dumdryga gubbs av båda könen. Det är jag faktiskt mycket bra på, mitt vanligtvis milda, blida bulltantsutspel
Och som vanligt håller jag med dig i dina funderingar. känns nästan som klubben för inbördesbeundran. Kan vi inte ha en kod? + betyder att jag gillar allt jag inte kommenterat ++ är superlativvarianten. Man kan iofs ha det underförstått, men det känns torftigt, Jag gillar ju att bli +ad själv och att plussa. Nästan lika mycket som att skrämma gubbs tror de är oskrämbara