Jag – en överlevare…..
Igår var det dax. Mer än dax faktiskt…. Så här efteråt inser jag att min motvilja mot datorn – som tillslut gick så långt att jag inte bara fick totalslut på uppslag till inlägg, men till och med slutade med min favoritsommarsport ”Gissa Glassen”, inte tog mig igenom Psyks måndagshög av inlägg förra veckan utan bara kände mig lätt illamående så fort jag la ögonen på den lilla datorn….
Nej det var ju den giftigt gröna gas

som spred sig från den – som alltid – så här i månadsslutet
Om jag hade jätteknappt med pengar – ok – då skulle jag förstå varför jag är så ”betalningsmässigt utmanad” som de skulle säga i USA. Men det är ju inte problemet. Jag har verkligen råd att betala mina räkningar….
Nej det är nåt annat. Nåt med den anspänning som krävs, nåt med rädslan att göra fel, nåt med insikten om att många timmar kommer att gå och jag under tiden vara så stressad att jag verkligen HATAR allt. Skäller på barnen. Piskar mig själv mentalt. Avskyr att jag – som är bra på så mycket är så usel på detta.
Nå väl. Det jag är skyldig blir betalat. Och jag har allt som går på autogiro. Men hur mycket jag har ”bjudit” andra och div arbetsplatser på för att själva processen att skriva räkning är så plågsam vete sjutton. Och det är ju inte som att jag planerar att göra så. Jag bara får inte till det.
Usch bara att skriva om det gör mig alldeles klen… Men nu är det iaf gjort igår kväll. Nu är jag FRI i en månad. Regnet har lyft. Så nu tar jag tag i nästa blähög… ogräsrensning
Läs även andra bloggares åsikter om räkningar, olust, autogiro, ogräs
Här händer inte heller något…
i stort sett
- Ett sommarregn har fallit medan vi såg en vemodig film hos grannarna
- Vattnet ligger antagligen som en spegel vid bryggorna – grannens välfungerande (som vi oxå badar från.) Och vår egen – som har en halv djungel växandes genom sig OCH ligger så snett i vattnet att den hotar välta
- En god vän har smsat för att kolla att jag latar mig så koncenterat som jag påstod att jag skulle – jag fick godkänt…
- Imorgon ska vi ta en tur till staden för att träffa sorterade vänner. Och viktigast av allt: titta till äldsta vildängeln, pussa och berömma denna hårt arbetande människa….
- Vi har köpt en provburk grå färg att provmåla på gäststugan. Mörkgrå lasyr
- Jag har köpt en liten burk med komprimerad miljövänlig gas som skickar ”en stående våg” genom avloppet. Kanske kan man använda diskbänken utan att ha hjärtat i halsgropen hädanefter
Det är kanske inte så konstigt att bloggen står lite stilla. Beppe Wolgers ”En kos dagbok” framstår som ett rafflande nutids- (dåtids????!??)epos i jämförelse med vad jag har att skriva om.
Och om jag skulle höja blicken och skriva om något verkligt viktigt. Som till exempel Robert Mugabe och valet i Zimbabwe.
Ja då släpper jag fram en ilska så raketröd att jag inte kommer kunna vila på veckor. Och inget, absolut inget kan jag göra åt skiten. Men kanske är det dags för mig att tagga ner min hybris något.
Jag tar en paus med sommarregn, huslasyr och halvkapsejsade bryggor. Och världen klarar sig utmärkt. Kanske till och med läsekretsen. Fast jag är en ko….
Läs även andra bloggares åsikter om sommarregn, brygga, lasyr, avlopp, Robert Mugabe, En kos dagbok, Beppe Wolgers, läsekretsen
Ingenting – absolut ingenting
Mamma – den äldsta vildängeln ringde på väg till jobbet igår -
”Du behöver inte oroa dig för det har inte hänt någonting – absolut inte någonting!!”
Yrvaken som jag var började jag naturligtvis GENAST oroa mig. Mammor gör så. Men rätt snabbt hörde jag fnisset i hennes röst…
Polisen har varit i byn – det står här i Metro
Men ska jag inte oroa mig – undrade jag ännu mer förvirrat
”Fåren på fältet hade rymt och stog över vägen. Polisen var här och vallade får mamma – och det kom första sidan. Det har verkligen inte hänt någonting. Så du kan vara lugn!”
Gulle barn. Älskade Gullebarn
Läs även andra bloggares åsikter om polis, får, väg, nyhet, tonåring
Marshmallowtankar
Jag skulle ju skriva inlägg, skulle jag…..
Till exempel svara på Majsans utmaning. Den verkade riktigt kul.
Och jag har sovit gott och länge. Och läst deckare. Och varit och fikat. Och låtit vildänglarna gå på tivoli. Och tänt grillen.
Men jag är såååå seeeeeg.
Kan bero på att tant återgott till LCHF-diet och hjärnan inte riktigt funnit sig i att leva på fett, och inte snabba söta sockret. Det tar sig nog endera dagen..
Minsta vildängeln har inte en tanke på att ägna sig åt LCHF-kost hon. Hon vill ha grillade marshmallows. Då får hon väl det. Och jag har marshmallows inne i huvudet.
Läs även andra bloggares åsikter om marshmallows, LCHF, socker, grill
Värsta bästa vänner
fanns det en underbar barnserie på UR som hette.
Oturligt upptäckte jag den just då vildänglarna började bli för stora för den sortens barn-tv. Så jag förlorade mitt alibi, och min automatiska påminnare ”Mamma – det BÖÖÖÖRJAR nu…”
Men jag har några goda vänner som den etiketten passar utmärkt på.
Till exempel förtjusande och älskliga typer som fått politiken om bakfoten och blivit aktiva borgerliga politiker, fast de vet bättre. Alltså ständigt är på tvärs med sina partier.
(Fast så är det ju inte bara för dem, om man tänker efter. Man är ju aldrig alldeles nöjd. Om man tänker själv iaf. Och jag kan nog inte med bästa vilja i världen påstå att de här personerna egentligen är vänstertänkare, men trevliga är de…)
Med en av dem hade jag för någon vecka sedan detta samtal, då vi tillfälligtvis stötte ihop..
Efter de inledande vanliga fraserna av typen: ”Får du nåt ledigt i sommar” osv
”Jaha. Hur tycker du att det är med politiken då?”‘
och sen, innan jag hann svara
(”Jo det är ju härligt att vi äntligen ser att ni får spö här på hemmaplan, Stockholmssiffrorna har varit en mara hittills, men nu tappade ni ju rejält i senaste SCB, tack och lov…” eller nåt)
”Ja ni behöver ju strängt taget inte göra så mycket, som vi håller på, SUCK…”
Det är då man får vara en stödjande vän och sucka lite förstående. Fast man egentligen är fylld av den ofinaste av glädjeformer – skadeglädjen…
Läs även andra bloggares åsikter om Nya moderaterna, SCB, skadeglädje
Hemlös DAMP-tant??
Nja, detta är INTE så dramatiskt som det låter, lika bra att erkänna med detsamma.
Men välplanerad som jag är (öhhh?) har det först nu slagit mig att det är en hel del DAMP-tanter som har hund. Kanske ska någon av er på hundutställningen i Älvsjö om en dryg vecka?
Och det är ont om rum i Stockholm den helgen. Och ni är ju inte värst välplanerade ni heller. Muahahahah. Så ni kanske inte tänkt på att boka månader i förväg…
Jag kom alltså på för några dagar sedan, men jag har inte kommit mig för att skriva förrns nu, att jag har ju ett gästrum med en alldeles ledig dubbelsäng. Alldeles onödigt att det står tomt om någon av er behöver det…. Om någon av er är lite i nöd så kan jag alltså erbjuda husrum över helgen.
Läs även andra bloggares åsikter om dog show, Älvsjö, DAMP-tant, gästrum
Brutaltomaterna anfaller !!!
Tomater är ruskiga små ting. Den insikten drabbade mig häromkvällen då jag – bara för att det såg så gott och lite gulligt ut med bebiskvisttomater – stoppade en i munnen, ungefär som smågodis. Kvällen var nästan slut, disken VAR slut och jag skulle torka av den pyttelilla arbetsbänken.
Där stod tomaterna i sitt lilla tråg. Inbjudande. Inställsamma!
För det var egentligen små lömska nidingar som låg där och lurpassade på mig
Karius och Bactus skrämde man små barn med i den i dimma höljda forntid då Mammamumrik var barn (60-talet kallas det visst). Dom är inget jämfört med dagens bebistomater.
Ge hit ett hederligt 5-öres tefat med gott om frizzzz-pulver, säger jag bara. Men undvik tomater!
Det gjorde inte jag – mitt spån, min äventyrerska!
Jag tog en liten söt tomat, stoppade den i munnen, och bet till. Lustfyllt!
Det skulle jag inte ha gjort, visade det sig
För oj, va konstigt det plötsligt kändes i munnen. Som om nått var löst. Nåt hårt… Nåt som skrapade mot tandköttet i överkäken, kändes det som.
Och visst var det så. Jag hade bitit av hela framsidan av tanden bakom ”huggtanden” på vänstersidan. Bara sådär… Mitt i midsommarhelgen.
Sån tur var är tanden rotfylld, så den började inte tok-värka.
Och ännu mer tur: Mammamumriks snälla tandläkare hade en vecka kvar innan semester. Så nu har jag varit där. Och den lilla plaststaty han satt fast på min stendödatand ser precis ut som min gamla. Bara lite nyare…
Läs även andra bloggares åsikter om tomat, Karius och Bactus, tand, tandläkare




