Men grått då?

Värst vad jag blivit metereologisk. Förr i världen kan jag inte säga att jag märkte vädret. Kan delvis ha att göra med att jag undvek att vistas i det. Föredrog att bygga nåt litet bo inne och ligga där och läsa. Kanske Kulla Gulla, kanske Tintin. (Vi talat alltså om låg/mellanstadiet – en tid när man på fritiden kom undan med det mesta på ett trevligt vis).

Men nu. Idag är jag aldeles skrumpen och grå. Inte olycklig – bara blaha blaha. Begie är väl en mer korrekt term. Vare sig Suddevalpen, min trevliga kompis på besök ej heller Vampyraspirantens ovanligt blodröda läppstift får igång mig. Inte ens den fina långborsten med lent, lent skaft som får fingrarna och handflatan att fnittra och spinna av ren sensorisk lycka skapar några starka känslor

Hutter hutter, mutter, mutter.

Tråktant

Vill ligga i sängen och äta äppelkaka med kanel och kardemumma och se på deckare hela dagen. Men det är av många skäl helt olämpligt.

Nej opp och hoppa, lilla loppa. Ät din sparrissoppa, ta vofsingen på långpromenad, byt om och var social hela kvällen.

Pust. Stånk. Stön

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer to this post.

  1. jag vill oxå ligga i sängen hela dan och käka praliner och knattra på datorn. Att man aldrig kan få göra sånt nån gång…

    Nu måste jag minsann ut och springa efter 4-åringen som fick sån hemskans lust att cykla.. puuuust , det hade jag ju mindre lust till. Men kanske blir jag piggare då, vem vet ;)

    Jag måste säga att ni verkligen har röjt bra det sista, *imponerad*

    När ni känner er klara därhemma, kan ni ta en tur hitåt och fortsätta här… ta med dig grävskopan ;)

    Svara

  2. Hög igenkänningsfaktor. Det gör du helt naturligt i att känna så ibland.

    Svara

Svara på det här inlägget