Att leva med Hemuletit

Kära läsekrets. Jag hoppas att ni inte gått under av oro över tystnaden runt detta ämne (tj, det har väl varit rätt tyst här över huvud taget). Hemuletit är nu inte en åkomma man gärna talar vitt och brett om. Snarare har den alltid omgivits av smussel och hysch-hysch.

Men dels är det ju viktigt att bekämpa fördomar och dessutom känner jag att jag kan tala fritt i denna lilla krets (??!?).

Framför allt - vi DAMP-tanter vet att sk skamliga sjukdommar (Är du helt sjuk i huvet, kärring?? Ja faktiskt!) faktiskt inte är mer anmärkningsvärda än närsynthet. (Som ju också är förskräckligt hämmande om man nekas hjälpmedel. Ta ifrån mig mina linser och ni ska få se på förvirring av sällan skådat slag!)

Så var ska vi nu börja?? Jag känner att mattheten och det kära Överjaget lite abrupt avslutade mitt senaste inlägg i frågan. Så vi börjar väl där….

Vad tror du att det hände sen? Jo - damsugarns stora hemska tratt har faktiskt varit i farten så man kan bli rent förskräckt - och det är inte bara jag som varit drabbad. Alla vildänglarna har minsan också fått en släng. Rena rama epedemin är jag rädd.

Det började alltså med att vi åkte ut till stugan och där lyfte ut varenda pinal som stått i sakfferiet till verandan, där de doppades i hett vatten, förstärkt med en rejäl skvätt diskmedel. Sen skrubbades skafferiet två gånger med medlet som inte bara fungerar mot råttkiss, utan också mot allt annat som kan skräpa ner och lukta unket, inkluderande inbränt fett, kalkavlagringar, trolösa karlar (fungerar säkert även på fruntimmer - men jag har aldrig behövt städa ut ett sånt) och allmänt elände. (Ni hör - jag är inte riktigt kry än - det är som att en hemul bemäktigat sig fingrarna och jag bara viljelöst ser vad som hamnar på skärmen!!) Jiff eller Fenom kvittar lika - bara det skrubbar bra. Peeling för kök, helt enkelt!

Den yngsta vildängeln som medtagits till stugan verkade först helt normal och gnölade betänkligt innan hon tog itu med disken. Men sedan! Plötsligt började hon leva om och innan jag visste ordet av var hela bilen tömd på allahanda fnas och skrutt som lagrats där. Bilmattorna var urtagna, det 2 cm lager av vinterlera, som med Suddens benägna bistånd samlats på golven var borta och det dammsögs frenetiskt!!

Som om inte det vore nog möttes vi vid hemkomsten av ett vildängelsbadrum och ett grovkök som båda blåst ur av något som kunde ha varit orkanen Gudrun, men helt enkelt var Vampyraspiranten som tagit itu. I grovköket sitter numer ett meddelande som stämmer till eftertanke. Med blodröd text står det skrivet “Håll ordning eller frukta!!!!”

Och under veckan har farsoten fortsatt gripit om sig. Vampyraspirantens rum är numera också renblåst, köket har hon städat utan anmodan ytterligare en gång, den äldsta vildängeln - som inte ens bor i Mumrikboet denna vecka - har också städat sitt kryp-in.

Ett tag kändes situationen alarmerande, och riktigt orolig blev jag då Tant Rasch, bara timmar efter sin ankomst till Mumrikbo, började röja köksbord och diskbänk. Men kanske var det trots allt kullmen, så att det värsta nu är över. För själv börjar jag nu känna mig allt mer som vanligt. Och även resten av hushållet håller på att återgå till det normala - syns det. Tant Rasch och Vampyraspiranten monterade ihop en arbetsstol åt den sistnämnda i förrgår och den tomma kartongen är sedan dess en intressant inredningsdetalj i vardagsrummet. Jag tycker gott den kan ligga där några dagar och påminna oss om att vi äntligen - efter ett drygt år - tagit oss iväg till IKEA och köpt en ersättare till den hon haft hitills. Den fann det dådkraftiga barnet i en container för ett antal år sedan och bar segervisst hem med “SAKLETARE” som självlysande text en halvmeter ovanför huvudknoppen. Den var rätt luggsliten redan som “ny” i vårt hem och har definitivt behövt bytas ut ett bra tag.

På Tant Raschs inrådan har jag också gjort en behandlingsplan och skaffat mig nödvändig medicinsk apparatur för att nedkämpa de sista resterna av Hemuletiten. Frammåt kvälskvisten kan alltså eder evigt tillgivna ses vandra mot hemmet stolt hemförande en stilig långborste. Med en sådan menar den kloka Tant Rasch att sjukligt förhållande till dammsugare bäst kureras. Och hon brukar ju ha rätt!!

Läs även andra bloggares åsikter om sakletare, farsot, Fenom, städning, diskmedel, hemuler, kök, vildängel, Tant Rasch