Mina vänner – ett Gudsbevis så gott som något! (Mammamumriks Hall of Fame del 2)

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om tro – mest för att driva med horoskop var det tänkt. Men det blev faktiskt rätt seriöst om min tro. På Gud.

Mina fyra underbara vänner Tant Rasch, Majsan 67, A och Ordsallad har svarat. Jag hade tänkt skriva en kommentar till dem. Men jag tycker de är värda ett hyllningsinlägg (och ni andra får ursäkta att nu blir det sådär tråkintrovert, navelluddspet som jag beklagade i förra inlägget. IGEN. Kommentera och klaga vetja!!) Dessutom får Johnny Scharonne hänga med på hyllningen eftersom hen lärt mig ett i sammanhanget viktigt ord – hen (se nedan!!)

I kommentarerna ser man nämligen tydligt hur underbart o vist bloggandet är!

Och ordsallad: Var det inte du som hävdade att WordPress var ett motbevis på intelligent design?? Nu tror jag ju inte på ID själv, men ni fyra är ett tydligt bevis på att Gud är god och att mänskligheten i sin ostyriga, yviga mångfald är hens (kolla kolla JS – så bra att ha då man talar om Gud!!) avbild
Ni är en mosaik helt enkelt

För först kommer två som liksom håller med i min upplevelse – på helt olika sätt. Och sen kommer två som är inne på en helt motsatt linje – på två helt olika sätt. Men tvärs igenom alla åsikter: bra, bra tankar och fredliga, fina, kloka , respektfulla människor. Och då pratar vi ändå om Gud. Det ultimata “våga dig hit ska jag stegla dig lite, hälla kokande olja över dig och rulla dig i tjära och fjädrar”-samtalsämnet…

Nu ska jag ut och titta på en redigt hednisk vårbrasa och imorgon fira en av de två icke-religiösa helgdagarna i landet (för även om Nationalism är flum kan det väl inte riktigt kallas religiöst??).

Och “var jag går, i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst” som vi sjunger i kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Ett svar to this post.

  1. jag undrar egentligen vilken färg första maj har, just nu är den svart, för det är natt :)
    men jag misstänker att dagen blir ganska grå faktiskt, för det SKA ju regna.

    I två dagar har jag gnällt över att det är åska på gång, men blivit i det närmaste utmobbad, för inte då, ska det bli nån åska minsann.

    Nähä… okej. För 3 timmar sen small det jäävlar över oss här. Grannen flög strax ut på trappan och frågade om vi just såg hans dotter komma hem, för han hörde minsann en dörr smälla igen.

    Nä, du lilla vän, det var faktiskt en åsk-knall, minsann ;)
    Ingen dotter så långt örat kunde nå.

    Inte vet jag vad jag skulle säga egentligen. Mer än att jag faktiskt ska lita till min andliga sida, som talar om när åskan är på intågande, utan att låta mig nedslås av nej-sägare, och vad dom själva tror, optimism.

    Åskan kommer, och åskan går, det vet mitt huvud, och min klimakteriekropp, som påtalar mellan svettningarna att det absolut inte rör sig om några kärring-svallningar, utan ren och skär, dånande åska ;)

    nu måste jag nog sova…. tänkte jag, efter att ha sänt mail till debattsidorna på 4 tidningar.. hujedamej minsann..

    natti natti :=)

    Svara

Svara på det här inlägget