Jag har inte den rätta tron!
28 04 2008När Mammamumrik var ett litet mumrikknott och gick i gymnasiet brukade hennes vänner titta medlidsamt på henne. Särskillt sent pä natten, eller tidiga morgnar, när samtalen kommit till den vid ett visst skede, och en festnatt kommit till den obligatoriska punkten på dag(natt?)ordningen: tro.
Hon hade inte den rätta tron, nämligen. Hon trodde för mycket helt enkelt. Hon trodde helt enkelt. På nåt så otidsenligt och foträtt som Jesus. “Men Herre Gud!” kunde de utbrista “att du som är rätt så smart och intelektuell kan tro på honom”. Sen blängde de med en blick som sa - nej SKREK: Förklara dig.
Men se det kunde hon aldig. Hon förstod knappt själv nämligen. Hon tyckte att det var rätt krångligt det här att Gud visat sig finnas. Helst skulle hon nog behållit sin inomvärldsliga och lättförklarade världsbild. Där allt var begripligt och höll sig i skinnet. Men Gud. Hur hanskas man med honom?? Man får händerna fulla kan jag meddela. Överfulla!
Så har tiden gått. Nu finner sig Mammamumrik rätt ofta vara den enda som inte tror. Som inte vet i villket stjärntecken hennes vildänglar är födda till exempel.
Hon har inget religiöst sinnelag visar det sig. Är totalt obildbar på den fronten. Hon bara tror. Eftersom Gud besvärligt nog finns. Och det är klart att tiden på året då man föds påverkar en. Klart kroppen minns om man legat sina första timmar, dagar, veckor i bara blöja under en blommande syren, eller om man blivit inpulad i en gosig overall och känt vintern nafsa i kinderna. Härligt båda, men väldigt olika.
Men även den mest inbitna horoskopsförnekare kan rubbas i sin otro. Jag läste till exempel ett mycket kort horoskot en fredag för ett tag sedan. Hur det började har jag glömt, men slutet var knivskarpt. Det talade just till mig: “Frammåt eftermiddagen kan du känna dig lite trött”. Jamen… Hur kan dom veta det.?!?
Det måste verkligen ligga nåt i det där, tänkte Mammamumrik och kände sig skakad i sitt innersta
Samma här, jag är inte ett dugg religiös jag heller, däremot tror jag. Och varför inte? Dynamiskt lagd som jag är så ser jag tro som en slags mening, som med allt annat.
Religion är alltså inte min grej heller, däremot är jag fascinerad av frälsning. Mest för att jag funkar så själv. Jag brukar börja med att frälsa mig själv, sen fortsätter jag med min närmaste omgivning och viiiidare. Eftersom jag är övertygad om min grej när jag är i frälsartagen lyckas jag frälsa hela världen på nån eftermiddag emellanåt. Jajamensan.
VA!! Ja huuuur kan dom veta sånt, att du kan känna dig lite trött på eftermiddan? De må jag säga…. ett tag trodde jag dom flesta kunde känna lite trötthet på e-middan, men så är det tydligen då inte
Då måste vi nog ha samma stjärntecken, för jag är död varenda e-middag
Nu kör jag snart till Halmstad…. var bara tvungen att surfa runt en snabbis,…. tänk på att jag ska va utan dator heeeeela dan…. iiiiiiihh….
Det är väl jag som fått religiositeten. Troende är jag inte, men religionsfröken. Mycket roligare, man får liksom lov att vrida och vända mycket mer på hur de tänker, de skriftlär4da, pastorerna, immamerna och schamanerna och alla vardagsreligiösa. Det är liksom kuligare…
Tro, den som ändå hade en sådan. Ack, och ve.
Tro sökes.
[...] Tant Rasch Mammammumrik SvartFundering Bladderoblaj [...]