SvD har löst integrationgåtan.
13 04 2008Åh äntligen. Att jag inte har förstått; mitt ärkenöt! Men idag såg jag äntligen ljuset, i form av en mångsidig artikel i SvD kultur: Segregationen beror på naturen. Om det inte var så förbannat mycket gräs mellan Rinkeby och Bromsten, eller för den delen ute på Årstafältet, DÅ skulle harmonin och jämställdheten breda ut sig. Det är gräsfälten - inget annat - som håller människor åtskilda. Och tesen bevisas också av ett äkta Rinkeby-par och en Bromstensbo håller med. Eller gör de det? “Folk umgås för lite mellan gränserna” Jepp - vem håller inte med om det. Men att det är så, beror det på grönområdena??
I artikeln beskrivs grönområdena genomgående som “blåsiga, på i södra och västra ytterstaden. Och det är klart: i april tenderar det att vara blåsigt ute (”Vårvindar friska, leka och viska, lunderna kring, likt älskande par” ni vet - Nej usch sånt snusk kan vi verkligen inte ha! Bygg, för tusan bygg!!)
Men är det blåsigare där än i innerstan - säg runt fd “Skatteskrapan”? Och hur är det till exempel på Norra Järva? Hur ser integrationen ut mellan Husby och Kista? Om tesen stämmer är de burgna bostadsrätts- och villaägarna i Kista ständigt på kafferep i de 2:or i Husby där det regnar in och innomhustemperaturen inte kan hållas dräglig om vintern.
Alltihop handlar förstås om något annat: Bygg igen de grönytor som medvetet sparades när miljonprogrammet byggdes. Iden var att bygga tätt och spara mycket grönt runt. Och när man frågar de som bor i områdena är det en kvalite som många uppmärksammar och gillar. Precis som trafiksepareringen - ett annat favorithatobjekt för proffsen. Faktum är att unga miljonprogrammare som inga andra unga svenskar gillar och omhuldar grönytorna. Men varför bry sig om dem?
Nu vill proffsen och innerstadseliten vara djärva. Som vanligt på någon annans bekostnad. Att det också skulle minska trycket att bygga nya bostäder i deras egna kvarter är naturligtvis inte fel ur deras perspektiv. Kanske börjar de bli desperata, men att påstå något så larvigt som att segregationen beror på gräsmattorna där vi förortsbor så snart vårvindarna lagt sig något ska springa, fika, spela cricket, fotboll, brännboll, odla och bara vifta på tårna i gräset. Eller att otryggheten här beror på att trafiken är separerad. Det är faktiskt löjligt.
Vill man på riktigt utrota främlingsskap, otrygghet och skillnaden mellan människors livsmöjligheter. Då måste man göra mycket mer än att plocka fram grävskopor och ägna sig åt den sociala ingengörskonst samma grupper av proffstyckare i vanliga fall rynkar på näsan åt
Då måste man ta itu med klassklyftor, maktfrågor och djupt rotade orättvisor. Och då kommer eliten att få maka åt sig på betydligt fler plan än vad gäller stadsplaneringen.
Läs även andra bloggares åsikter om segregation, SvD, Rinkeby, Bromsten, Årstafältet, grönområden, grönytor, gräsmattor, bygga, otrygghet, trafikseparering, proffstyckare, social ingenjörskonst, främlingsskap, otrygghet, klassklyftor, makt, orättvisor
Off Topic!
Hej!
Tack för din långa kommentar hos mig! Jag åt omega3 men slutade för att det inte skulle vara bra för min andra åkomma (bra för den ena, dålig för den andra, hur gör man?). Men nu har jag tänkt prova igen så fort min mage lugnar ned sig.
Vad äter du för medicin? Svara gärna på mail om det känns bättre, eller inte alls om det är bäst :-).
Och det är klart att vi blir separerade av gräsytor! Att ingen tänkt på det förut! Vad nära vi skulle komma varandra och vad lika vi skulle bli bara gräset försvann!
Fler sånna lösningar!!
Kram Ella
Det är nog min dator det är fel på, men i stort sett hela din blogg täcks av den lilla (nåja) marginalgrejen du har till höger. Och det är ju inte så bra om man faktiskt försöker läsa bloggen.
Faktum är att även en inte helt oansenlig del av den här skrivrutan också täcks…
Grr.
Ella:
On topic - ja eller hur. Är slutsatsen mer betong åt folket kanske. Som obotligt formad av miljonprogrammet gillar jag betong - på rätt plats. Men oxå balsampoppel, blomande lindar och stora gräsplaner….
Ordsallad - och alla andra:
voj voj. Har ni andra samma problem. Här på min ångmaskins-dator ser det så fint ut…har någon annan samma problem??
mutter och butter….. det tog allt några dar innan jag kunde bemöda mig med att skriva kommentarer här… plötsligt var ju bloggen SVART…. det går ju inte…
Själv älskar jag o ändra o trixa i min egen blogg, och inte har jag en tanke på att det kan bli knöligt för folk som kommer in o inte känner igen sig
Men så är det väl, jag får göra ändringar men ingen annan.. haha….
väldigt stilrent och vackert.
men den blev ju hiiiimla fin ju
Jag tycker det är bra med gräsmattor, för då slipper jag grannarna… kanske därför dom inte rör sig på vår tomt då, eftersom det finns gräs där… fast ännu hellre gillar jag förstås stenmurar…höga,,, så syns man inte heller… *asg*
nä, skämt åsido, det var nåt av det dummaste jag hört… ja det förstås, bygg några höga skyskrapor på gräsplätten så finns det mer utrymme för gemenskap och umgänge…. ännu bättre vore väl förstås om man byggde underjordiska tunnlar så slapp man ju överhuvudtaget ge sig ut o riskera träffa folk…. men det blir ju en fasans massa tunnlar för man vill ju förstås ha en egen tunnel, så man inte krockar med nån…
jag gillar nog bättre gräs då, det luktar gott…. fast kliar i näsan o man nyser av de… tja… nåja lite lagom av allt kanske?
Låt mig citera från licenciatavhandlingen “Mer park i tätare stad” av Alexander Ståhle från 2005:
“En enkätundersökning från 2001 (TEMO) visar att invånarna i vissa innerstadsstads-delar upplever mindre brist på parker och naturområden än vissa ”gröna” förorter. Detta anmärkningsvärda resultat korrelerades med nya mått och gängse mått- och normsystem i tio stadstypshomogena områden (100 ha vardera) inom Stockholms stad. Det visade sig att ett nytt friytetillgångsmått, som tar hänsyn till räckvidd (1000 m), orienterbarhet (axiallinjer), friyteareal och antalet bruksvärden (sociotop) korrelerade bättre med enkätundersökningen (R2=0,75 p<0,001) än något annat gängse mått eller norm. GIS-analysen visar att innerstadens rutnätslika stads-struktur, t.ex. Östemalm, med definierade parker sammankopplade av gröna esplanader distribuerar grönområdena effektivare än den uppbrutna stadsstrukturen och de segregerade grönområdena i framförallt stadsområdena från efterkrigstiden, t.ex. Rågsved.”
Kan läsas i sin helhet här:
http://www.spacescape.se/pdf/as_lic_thesis.pdf
Det är mycket intressant läsning.
Hursom. Till saken. Det finns många svåröverstigliga myter om grönområden. Är det grönt så är det bra. Är det grönt så är det miljövänligt. Så är naturligtvis inte fallet. Grönområden måste planeras och integreras som en del av våra boendemiljöer precis som våra boendemiljöer planeras. Planeringen bör då ta lärdom av det vi har lärt oss, nämligen att miljonprogram och SCAFT-planering inte blev särskilt lyckat.
Att stadsplaneringen i vissa områden bidrar till segregationen är väl alldeles uppenbart?
Det var under lång tid (och till viss del fortfarande) ett UTTALAT mål att områden skulle separeras från varandra. Tanken var att placera ut små förorter som öar i ett landskap av grönska, placerade runt ett centralt placerat centrum med butiker och annat utbud. Den typen av planering skulle aldrig ha uppstått naturligt, det är en av människan framarbetat utopisk vision som i verkligheten visade sig inte vara helt lyckad. Människor från område A pratar aldrig med människor i område B därför att 500 meter skog eller en motorväg separerar dem åt.
Är det vettigt?
Grönområden kan inte bara handla om kvantitet, de måste i mycket större utsträckning än de gjort under lång tid också få handla om KVALITET.
Själv bor jag i innerstaden. Jag ser gärna att det byggs mer här. Gärna på Gärdet där jag själv bor, det finns mycket gott om förtätningsmöjligheter här. Ett nytt område har byggts upp alldeles i närheten där jag bor, det är alldeles utmärkt, jag har fått några nya butiker att gå till och många nya grannar som gör området lite mer levande.
Ja vad svarar man. Jag hänger ju inte riktigt med i begreppen och så. Men jag har bott mer än 30 år av mitt liv i olika miljonprogramsområden. Jag tycker då grönstrukturen ofta är väldigt genomtänkt. I Rinkeby, som är landets mest tätbefolkade kvadratkilometer - om jag förstått rätt, har vi jobbat intensivt med att utveckla stadsmiljön och grönplanen. Vi har också kompletteringsbebyggt, men strävat hårt för att göra det på redan hårdgjorda ytor. Kvalitet är mycket viktigt, det räcker inte med kvantitet, men storleken har ändå viss betydelse. Vi bor trångt i Rinkeby och behöver gröna ytor att dela på, inte bara mera hus och vägar.
Alla vägar att minska segregationen ska absolut prövas. Det är för viktigt för att man ska säga nej lättvindigt. Men det är ju inte så att där de “gröna barriärerna” saknas där är det bättre (jfr mitt tidigare exempel Husby/Kista) Det är inte heller så att bebyggelse med nödvändighet sammanbinder. bankhuset i Rissne kallas i folkmun “Berlinmuren” här ute.
På den blåsiga onödiga rimpa SvD beskrev, mellan Rinkeby och Bromsten leker redan i aprilvädret barn och hundar. Folk cyklar, joggar, stavgår och promenerar under samtal. På kolloniområdet har vårbruket redan börjat. Det är inga ödemarker vi talar om. Det är väl i anspråkstagna gräsmattor!
Ett litet svar här.
Förtätning skall naturligtvis inte göras genom långa betonglimpor eller punkthus. Då bygger man ju bara mer av den typ av struktur som man idag har insett inte är helt oproblematisk.
När det handlar om förtätning så behöver man inte ta mycket grönområden i nyttjande, vad det handlar om är att skapa urbana STRÅK mellan de olika bostadsområdena. Bygg kvalitativt istället för kvantitativt. Helt enkelt att stoppa in lite stad i det som idag är ett rent bostadsområde. Det skapar mer liv och rörelse, det skapar ett lokalt butiksutbud, man kan cykla och gå mellan olika områden, det kanske går redan idag men många upplever ödsliga gång- och cykelvägar som osäkra när det är mörkt, något som inte uppstår i en urban miljö. Exploateringsnivån behöver inte vara så hög om man inte vill, strukturen är det viktiga, att få till stadsgator som får agera sammanbindande stråk helt enkelt. Problemet är väl att de flesta förslag idag om förtätning i förorterna handlar om att man tar bort lite skog och bygger mer förortsstruktur. Då har man helt missat poängen naturligtvis. I Järvalyftet planerar man ju t.ex. att riva några skivhus och ersätta dem med radhus. Komplett vansinne. Vad man borde göra om man nu skall riva några skivhus är naturligtvis att i så fall ersätta det med levande stadsstråk. Antagligen behöver man oftast inte ens riva befintlig bebyggelse utan kan istället göra det som en infill som får gå mellan områdena och också en liten bit in i dem för att skapa en fullgod kontaktyta.
Som boende i dessa områden kommer ni antagligen att komma i kontakt med exploateringsplaner framöver (om ni inte redan har gjort det). Stockholm lider en enorm bostadsbrist och den blir bara allt värre. Jag tror att vi solidariskt i Stockholm behöver förstå detta och faktiskt låta våra nya invånare få plats någonstans. Även om det faktiskt råkar påverka just oss själva och vår situation.
Men det förhindrar naturligtvis inte att man kritiserar dåliga förslag som utnyttjar markytan dåligt, bygger vidare på en struktur som inte fungerar och så vidare. Däremot tror jag starkt på just stadsstråk som ett bra sätt att både skapa mervärde för de som redan idag bor i områdena samtidigt som man också skapar nya bostäder för nya invånare.