Nej idag har jag inte missat bussen på hållplatsen!

På förekommen anledning vill jag tydliggöra att ovanstående inte hänt idag. Det har varit en normaldag i mammamumriks liv. Hon åker inte så ofta buss…

Mumrikan väcks av mobilen. Ååååh! 5.30. Upp och hoppa lilla loppa! I ett töcken hasar hon ner för trappan och in på toa. I med linser, ut i köket, sätt på vattenkokarn, ta tabletter, ladda minsta kaffepressen, dra på överdragsbyxor, kofta, jacka. Få med nötter, klicker, godispåse, visselpipa, leksak, vantar, dricktermos och – ja visst jag lilla valpen vill oxå med . (Tack tack! att jag la fram allt som ett snitslat spår igår kväll!) Vänd och häll lite varmvatten på torrfodret. På med selen o linan. Vänd och hitta nycklar (klockan är redan över sex. Suck) Jaja vi går nu, Vänd och ta leksaken och vantarna – nu glömda. Hjälp var är termosen? Nej nu går jag

Lek och utestund på fältet. Matte hänger till att börja med på staketet till kolloniområdet och vovven letar hundmaten som besynnerligt växer här o där i gräset där hans kompetenta matte gått. Hon har gröna fingrar hon! Sen leker och tränar vi – o träffar kompisar. Mobilen larmar igen. Dags att gå hem

Mammamumrik sitter i trappen och högläser ur läxboken för vildängel så hon kan göra sig iordning till skolan och göra läxa samtidigt. “God day, my name is Mammamumrik and I´m the human equivallent of a Daisy-player” om ni förstår?

Mammamumrik rusar med frukosten nästan nedtuggad och snabbsminkad mot stationen. Under vägen dit hinner hon ringa några samtal (”Hej jag är sen till personalmötet”, “Jaha”, ingen världsnyhet precis, “Jo jag har en sak ja behöver ta upp, det är lite sent, vi ska ta beslut idag, men jag tror det är ganska enkelt. Såhär tänkte jag: xxxxx”, “Ja då tar vi upp det på övrigt då, säger snälla arbetskamraten medgörligt”.)

Mammamumrik kommer mycket riktigt 7 minuter för sent. Mötet går bra. Mammamumrik har några minuter på sig att samråda med arbetskamraten om hur beslutet ska förberedas. Chansar på att hinna lite till. Himmel – nu är jag sen! Skyndar till t-banan.

Tar tåget åt fel håll av gammal vana, går av på nästa station – byter riktning. Åker åt rätt håll, men får byta två ggr pga felåket i början. Ringer sjukgymnasten “jag ska till NN, skulle vara där nu, men är just nu två stationer bort.

Kommer fram, möts av leende sjukgymnast “Nu är vi kvitt, eftersom jag var sen sist” Fortsätter undersökningen. Får massor med tips på nyttiga rörelser. Går därifrån. Gott om tid innan viktiga mötet där det som förberetts hela dagen ska beslutas. Gör ärenden, inhandlar “lunch att ta med”

Får ett roligt sms.

Kommer fram till T-banan. Påminner sig att det går åka direkt till viktiga mötet med denna linje, onödigt gå av vid jobbet.

Äter mat, tur att det är lite folk så man kan bre ut sig. Har som vanligt spillt nästan halva drickan i kassen med mat… Suck. Varför tror jag att det just denna gång ska funka att bära dricka med plappersmugg i kasse, när det misslyckats 759 032, 5 gånger innan???? Man ska leva på hoppet!!!

Pratar i mobilen under tiden. Kul samtal det här, och snart är jag inte vrålhungrig mer. Pratar på och går av vid jobbet.

Upptäcker sitt misstag i biljetthallen. Vänder tillbaka. Väntar på tåg, pratar på. Åker ganska snart vidare (pust) Fortfarande helt ok med tid. Pratar på, skickar sms. Men va konstigt det ser ut här. Suck. NEJ, nu har jag åkt för långt! Kliver av vid nästa stopp. Byter färdriktning. Väntar på tåg

…… vid det här laget antar jag att ni fattat hur det har varit.

Men jag hann i tid och mötet gick bra. Och dan fortsatte. Med mer vims och ett återfall i “välta kruk – sjukan” för valpen Men nu får den vara slut . Ska sova ända till 6,45 imorgn. Men ändå. God natt alla med-vimsar där ute. Sov gott!