brukar ju vi Mumrikar med jämna mellanrum åkalla. Vackert så, men som med alla högre makter kan man inte bara åkalla. Ibland måste man handla, vara denna makts som man åkallar agent, verktyg.
En av vildänglarna damp ner i soffan igår kväll och sa med allvarsrösten “Mamma, jag måste prata om en sak” och sen omedelbart “Jag har inte gjort nåt dumt!”. Vilket fick mig att känna mig helt fåraktig, för den tanken hade överhuvud taget inte slagit mig. Än.
Nej gullebarnet behövde lösa ett problem, eller snarare en katastrof i vardande. Bästa vännens råttor var bostadslösa. De kunde inte bo kvar hos henne, ehuru delar av familjen blivit allergiska. Och det var ju mystiskt tyckte de. För i deras lägenhet bodde ju inga pälsdjur. Råttorna var nämligen hemliga. Hennes mamma är numera invigd i hemligheten, men vad gör man…
“Vad ska hon göra mamma. Hon vill ju inte ge bort dem!”. Nej det kan man ju förstå. Den rara, rara flickan är extremt djurkär. Det vet till och med jag – fast jag är mamma och därför inte förstår så väldigt mycket (Att vara lite bäng är varje mammas jobb – som känt).
“Mamma kan de bo här? Bara ett tag?”. Ja inte kan jag säga att det känns så särskillt betungande att ungen min får ett kraftigt incitament att städa (även en tonåring inser att där det bor pälsdjur måste golvet vara möjligt att nå med dammsugarens munstycke, utan risk att “dammsugarns stora hemska tratt fick – om inte lilla mumintrollet så en o annan udda strumpa, en tom hårsprayflaska, tre halvdruckna glas och gästmadrasen – fast”. Dessutom kommer hon – och som bonus den trevliga bästisen – att vara här jämt, varje dag. Hurra!
Det enda som egentligen bekymrar mig är de två större odjuren.
“O alla smådjurs beskyddare, fräls de små råttorna från hunden och katten (och för all del dem från att råka bli dråpare.) Hjälp oss husets DAMP-tanter att alltid komma ihåg att stänga dörren till vildängelns rum.
Så ikväll blir det “råttinflyttnings- och städfest” här i huset. Med tårta och allt!
Läs även andra bloggares åsikter om mumrik, åkalla, vildänglar, bostadslös, råtta, hemlig, hemul, mumintroll
Posted by Tant Rasch on 1 april , 2008 at 09:40
Det kommer att gå jättebra. Jag hade en jätterar råtta vid namn Larsson för kanske 5 år sedan. Jag döper nästan alla smådjur till Larsson av någon anledning. Tycker det är ett slags smeknamn på djur och barn.
Larsson var den underbaraste och mest tama råttan i universum, han kom när man visslade och älksade att bli kliad på magen. Han hjälpte till hemma genom att sitta på axeln och övervaka allt så det skulle bli rätt. Men en dag höll det på att gå riktigt illa för Larsson. Klöz, min stora blandskogiskatt på den tiden (han är en historia för sig) hoppade upp på buren och skulle umgås med Larsson som gärna umgick med Klöz då han inte förstod sig på Klöz dolda motiv till deras relation, så då fick den traumatiserade Larsson flytta till min äldsta dotter och hennes studentkompisar på tillitsläger. Han blev kvar där.
Ställ inte buren högt bara så att den välter när (inte om) katten försöker komma åt den. Krama den ofta. Och för att vara så där mobid som bara jag kan va.. Barn får lära sig att komma nära döden på ett fint vis när man skaffar djur med kort livslängd. Den blir inte kvar så länge efter att barnet flyttat hemifrån heller (och lämnar kvar gnagaren till mor att städa buren åt..)
MEN råttor är supersociala och behöver komma ut och kuta rätt så ofta så skaffa kompostgaller eller nåt som en extra säkerhetsåtgärd.
Posted by A on 1 april , 2008 at 17:42
Hemma hos oss släpper vi ut katten om någon ens andas råtta. Samt ställer ut fällor, tar fram krucifix, vitlök och annat att jaga bort dem med. Fast du känner ju min inställning till alla slags råttor, spelar ingen roll om de är av “fin ras”, vanliga äckliga sorkar eller hamstrar.
Posted by Mammamumrik on 1 april , 2008 at 17:52
Jag undrar om det inte är som med homofobi?? Man kan alltså undra om du inte har ett bortträngt starkt inre behov av gnagare (och nu menar jag inte AIK-aer, det vore ju onaturligt!!). Eller så är du väl bara brutal. Fast du har lagt av dig. Du borde väl slänga brandbilar på dem??!
Posted by Tant Rasch on 1 april , 2008 at 21:26
Vad exakt är krusifixen bra till när man ska jaga bort råttor. Använder man dem som kastyxor? *hädar hejdlöst*