ha. Brev från Sverigedemokraterna alltså. Sverige tillbaka däremot, det vill man ha. Från de där ängsliga, ynkliga unga männen. I Sverigedemokraterna alltså
Villken trevlig liten visa!
Man blir verkligen förtjust, ja rent av rörd över att det fortfarande finns så fina och väluppfostrade unga män i fosterlandet!
Idag på världsmiljödagen könner jag att jag måste uppmärksamma en mycket överraskande nyhet i valrörelsen, som jag känner kommit lite i skymundan.
Jag vill helt enkelt hylla Moderaterna. Tänk att detta parti – vars bärande idé är egoism – så självuppoffrande valt att satsa stora kampanjinsatser på andra.
Jag tänker naturligtvis på den här affischen:
som kom upp i Stockholm samtidigt som Svenska Naturskyddsföreningen pubilcerade den utvärdering av parlamentrikernas miljöarbete i EU som, inte helt oväntat, placerade Moderatas förstanamn Gunnar Hökmark på jumboplats
Kan knappt tro att det är sant, men nu blir det ta mig tusan en
Som jag har väntat och hoppats. Jag tror ju att den är ett idealiskt DAMP-Tantshjälpmedel.
Men naturligtvis uppstår genast frågor
vit eller svart
vilken almanack ska jag använda: den inbygda eller google. Det blir ju ett stök, eftersom jag har allt i Notes. Men trots att IBM 2007 lovade att det skulle komma synk redan 2008 funkar ju inte det
Ska jag köpa nu och använda sommaren till att leka till mig kunskap (brukar funka bäst för mig) eller vänta på den nya versionen
Vilka apps är viktigast ur ett DAMP-tantsprspektiv (Tänk; instinktivt över utantillinlärda komandon, många påminnelser, få steg, enkelt. Inget arbetsminne hos innehavarinnan helt enkelt)
Sen många veckor är jag sambo med Oberon, inser jag
Det har smugit sig på. Yngsta vildänglans klass studerar Shakespeare i engelskan. Och nu ska de spela upp “A Midsummernights Dream”. På engelska. Och spela Beatles till.
“Ja men” – säger hon – när jag häpnar lite – vi går ju i SEXAN!”. Min lilla DAMP-tantsaspirant spelar trummor. Och Oberon.
Idag föreställning för stora delar av skolan. På fredag för oss föräldrar.
Så just nu är det kostym som gäller. Och håret. “Kan du sätta upp det så det inte syns?” Jag tittar på hennes långa, mjukt lockiga nötbruna hår (som en angoraekorre – om ni förstår) och skakar på huvudet. Men finner på råd:
“Om den tråkigt moderata finansministern kan ha hästsvans kan Älvkungen absolut ha det”. Absolut en logik hon kan köpa. Och gogla Oberon, bilder får ni se. Den enda Oberon som är snaggad är strängt taget den här:
Dels för att den är snygg. Dels för att en bukett med den, mandelblom, gullviva och blommande blåbärsris och hundloka är den första riktiga sommarbuketten. Så det så.
Jag har ett eget land. Eller faktiskt flera. I bokstavlig mening:
Sen ganska många år har jag en kollonilott, en platt liten bit jord alldeles nära den stadsdel som är mitt hem. En plätt som jag hyr av Stockholms Stad för några hundralappar om året.
När vi möttes lotten och jag var det tydligt att hon varit älskad, men blivit försummad ett antal år. Kanske hade ägarinnan (jo det kändes som denna lott var en tant-lott redan innan jag fick hand om henne) blivit gammal och sjuk.
Det var tistlar och maskrosor överallt. Här och var tittade en eller annan förskrämd narciss, lupin eller vintergäck upp. Och längs kanterna växte hallon och krusbär av synnerligen förvildat slag
Då var jag en mycket upptagen småbarnsmamma. Jag flydde till mina land för att få några timmars ensamhet sedan barnen somnat. Och jag drömde om tider då de skulle vara större och jag ha mer tid.
Varje år slet jag upp kubikmeter (nej det är ingen överdrift!) efter kubikmeter med rotogräs. Dåvarande maken – som från börjat helt ärligt deklarerat att han var helt ointresserad av trädgårdsarbete, men förstod att jag behövde detta – medverkade med två saker: Han tog hand om hemmaskiftet de dagar jag behövde gå ner och en gång om året grävde han så det stod härliga till – djupgrävde två spadtag neråt och grävde samtidigt ner ansenliga mängder vanlig halm och halm som varit i boxarna på 4H-gården strax intill. Underligt nog har jordmängden inte ökat – kanske helt enkelt pga att jag grävt bort ansenliga mängder då jag rensat
Nu har rätt många år gått. Ogrästrycket i själva odlingsbäddarna är hanterligt, men överallt annars bara väller det upp… Nu måste nåt radikalt hända om det inte ska ta slut med orken. Vad har jag inte bestämt riktigt än. Men det lutar nog åt att till hösten bryta mot alla mina principer och jordfräsa hela alltet. Kanske vore det bäst att göra det nu – men jag mäktar inte med – mitt i sprutande valrörelse.
Så just nu lutar det åt pallkragar, mängder med täckduk på gångarna och halm. Och sen jordsäckar att kompletera jordmängden med Om jag får tag på grejorna och lyckas få dit allt med tanke på alla vrendskande leder. Och sen, när landen är klara ska man klara att nå ner till jorden för att så…
Mumrikans sökord är ju inte riktigt lika spännande som hans exempel (vem kunde till exempel tro att trevåningssängar och Portlack är så enormt intressanta!?. Dom förekommer nästan dagligen bland mina sökord) Men vad värre är. Ibland grubblar jag över den besvikelse folk måste känna när de söker på t.ex. “bajs är gott” och hamnar här – i ett inlägg som handlar om skutthunden som valp. Jag har blivit noggrannare i mitt etiketterande sen dess, kan jag säga
Men idag, när jag kollade tänkte jag ändå att dagens sökord var helt ok allihop. Och att de som sökt på dem trots allt kanske funnit nåt av intresse här – för de här sakerna har jag faktiskt skrivit om. Allihop
black 3
städa med ånga 3
däven 2
sjöväderrapporten 1
karl johan svamp 1
barnarbete i hela världen 1
“alla kommer till himlen” 1
wordpress +länkning 1
vårstjärna 1
lazy 1
Men jag blir oxå lite betänksam. Jag behöver allt göra nåt åt mitt liv. Det är rukigt ordentligt alltihop. Och jag som är så vild… Aj aj. Ska bara få ordning på lederna så ska det nog bli andra bullar… Just nu är det bara att erkänna. Idag har mitt partyliv inskränkt sig till en stillsam hasning ut till grannarna och en grillkorv. Men det är ju, i såna här lägen, tur att dom är trevliga grannarna. Och bjuder på korv
Medicinen hjälper allt fortfarande, fast det har varit lite krångel, medicinbyte och sen har hon varit sjuk och fått göra uppehåll. Inte har det gått att träna heller, först vrickade hon sig hit och dit, och sen som sagt sjuk.
Det är inte så lätt att förstå sig på en kropp fullproppad med medicin. Hur förstår man t.ex. att man är redigt sjuk om man hela tiden är liksom marinerad i magnecyl (eller rättare sagt ett yngre syskon till M, betydligt mer potent) Man får aldrig nån vidare feber, eller ont. Man bara snorar, hostar och hackar. Och så blir man matt och illamående…
Och nu, då Mumrikan inte får äta den ena medicinen fär hon så ont. I fingrarna, och nu har hon minsann gått och fått ett lindrigt ryggskott. Lindrigt förresten, lagom lindrigt känns det.
Man hoppas att det går över. Man hoppas att det ska funka med medicinen den här gången (eftersom DEN, medicinen alltså, uppenbarligen funkar på reumatismen)
ja det var egentligen bara det, att få:
Gnälla lite
Fiska efter lite “ömk”
Sätta press på sig själv så att hon kommer igång med träningen igen
Och nu är det natt. Det märks tydligt; den lilla människans ögon går rakt i kors. Nej inte rakt! I kors
Läs även andra bloggares åsikter om artrit, Orudis
Kära outsägligt tålmodiga läsekrets – nu är det dags igen:
Mumrikan har av sin teve och bredbandsleverantör (Com Hem) att nu blir det andra bullar. Nu måste hon byta abonemang.
Jo jo. Men nu är det så att jag har minsan fyra mottagare hemma.
I två rum bara tv, och i ett tredje en tv, men två hårddiskdvd för inspelning. Och det är nog minimum av vad som behövs.
Så mycket har jag förstått att då kan man inte skaffa en box och sen är det frid och fröjd. Man måste ha fyra???
Är det modernt, frågar jag mig surt? Kan man inte ha en “router” som med bredband. Eller vad tusan gör jag nu???
Senaste kommentarer