Men hur i all världen gör man för att vrida på bliderna så att dom visas åt andra hållet???
Vore ju snyggare om denna bild visades i höjdled, inte sant??
Läs även andra bloggares åsikter om IKEA, solsäng, kan själv!
I ett försök att kombinera smit från planerat arbete med att ändå känna sig nyttig startade Mammamumrik en förhandling med ÖVERJAGET:
Jo överjaget lilla, jag vet att jag skulle montera persienner idag
Ja det är inte en dag för tidigt, persiennerna har legat här och dammat i över ett år nu. Och utgjort en akut strypningsrisk för småbarn!!
Jamen snälla ÖVERJAGET, dom måste göra varningsskyltar för allt, men hur sannolikt är det att ett av de fåtal småbarn som vistas i skokartongen skulle strypa sig med persiennsnöret när persiennen ligger lös på golvet. Att det finns en risk med superlånga snören då den sitter upp är väl en sak. Men lös på golvet…
Ja, ingen rök utan eld säger jag!! Vad var det nu hon ville med persiennerna?
Jo, jag har ju inget strykjärn här, så jag kan ju ändå inte göra gardinerna, och då blir det ju inte så snyggt med persiennerna i alla fall. Men jag tänkte att jag har ju solsängen i bakluckan, och nu när vi ska på långtur kanske jag skulle montera den istället, så vi kan få in valpens bur i skuffen…
Hm. Jag anar att hon försöker maska på nåt sätt, men låt gå för det då….
Så glad i hågen baxade jag ut kartongen ur bilen. Förtänksamt hämtade jag både skruvdragare och kniv (i vanliga fall brukar Mammamumrik tro att en redig kvinna klarar sånt här med vassa naglar och vanlig mejsel, men i vetenskapsradion sa de härom natten att man ska träna sina små neuroner genom att se på saker eller göra saker på oväntade sätt, förvåna de små liven helt enkelt, för att hålla sig rask och alert, så sagt och gjort.)
Man må säga att pigga neuroner gör underverk - eller så är det bra att ha en kniv när man ska forcera armerad packtejp. Kartongen gick upp som aldrig förr iaf, och alla de små delarna packades upp.
Mammamumrik slog förväntansfullt upp monteringsbrochyren. Dom har blivit så mycket bättre på senare år. Ungefär samtidigt som MM började medicinera ADHD, anställde de helt visst en ny brochyrförfattare där nere i småland. För nu går de att förstå….
Men ack fasa och elände - se vad som mötte MM på första uppslaget:
Svart på vitt: “Det här klarar du aldrig gumma lilla.”
Visst förstår jag att somliga ting kan man inte montera ensam. Det kan man ju begripa att ska man tex montera - tja vad vet jag - en jättelika bokhylla som inte byggs i sektioner kanske - då kan man behöva vara två. Men mammamumrik har minsann monterat garderober och köksinredning “all by my self”. Så tanken att en solstol skulle kräva medhjälpare föll mig liksom aldrig in vid köpet. Även om Ackacia är tungt.
Man kan tycka att dom åtminstone kunde varna i skyltningen, eller på kartongen: Inget för enastående människor….
Men attans lilla människa. Hur länge ska hon sitta där och ömka sig. Vi är visst två! Inte för att jag är till så mycket praktisk nytta men jag kan peppa desto mer! Ska hon låta sådana där fånigheter stoppa sig. Det var faktiskt det värsta jag har hört på flera minuter!!!! Bara sätt igång ska hon se att det reder sig.
Behöver hon lite mera glöd i ilskan kan jag ju påminna om att tanter som vanligt inte verkar tänkta att montera. Bara gubbar på bilderna. Och kom inte å påstå att gubbarna i foldern är könsneutrala. Lika könsneutrala som “Herr Gårman” eller den lille karlen som utmärker ett offentligt WC för manspersoner (han är förresten både sexig och rar kan jag säga, brukar svänga förbi och umgås lite på lediga stunder jag. En riktigt trevlig karl. Och inte ett dugg könsneutral om läsekretsen förstår vad jag menar. Blink, blink)
Läs även andra bloggares åsikter om IKEA, solsäng, montering, brochyr, instruktion, diskriminering, singel, singlar
Idag har jag sorterat kvitton jag.
Jag tycker kvitton är riktigt uurrrkk! Blähög är bara förnamnet. Nu är i alla fall en stor del av förra årets och årets kvitton genomgågna, och agnarna är skillda från vetet, så jag vet var jag har kvitton på kläder, dyra prylar och annat som man kan behöva igen. Vanliga kontokortskvitton sparar jag ett år - numera. Har jag bestämt.
Med en viss ängslan. Kvitton är så handfasta minnen. Och jag - som lever så DAMP-tantigt just här och nu har svårt att skiljas från sånt som hjälper mig minnas. Så hemma har jag massor med kvitton att fortsätta med. Men nu har jag ett system. Mer än det som ryms i denna låda (A5 storlek, syns kanske inte på fotot) ska det inte bli:
Med ett undantag:
Som kompromiss med mig själv bestämde jag att spara kvitton från augusti varje år. Så jag kan sitta och plocka med dem och minnas när jag är en riktigt åldrad tant. Eller bara känner för att vara lite sentimental.
Nå alla utom ÖVERJAGET är nu helt utmattade. Av mental ansträngning och/eller högsommarhetta.
Överjaget ligger förnöjt uppkurad på fruktfatet, med en mogen tomat som huvudkudde och spinner av lycka. Nu tar jag henne med mig ut i verktygsboden och hämtar borrmaskinen. Ska sätta den på laddning så jag kan sätta upp persiennerna som väntat på detta ett jämt år inne på vardagsrumsgolvet.
Men nu - nu blir det kryddkorvar, blomkålsgratängmousse och smögenröra. Och sedan ett försiktigt litet dopp - tror jag
Läs även andra bloggares åsikter om kvitton, sortera, spara, slänga
Hade minsann flutit iland på bloggen idag. Den har guppat hit på etervågorna ända från Hellas!!! Där är Psyk, som just nu tar ledigt från sin fina blogg.
Från början var det en kommentar på mitt nattmiddagsinlägg, men han skickar med ett alldeles prima recept, så jag låtor honom bli gästskribent på min blogg (jag har inte frågat, men hoppas det är ok):
Jag gjorde en riktigt härlig sallad med såna där långa gröna bönor du vet…Vad heter de på svenska? Det har jag glömt. Men de är så där bulliga och långa och här ärtor i sig, som lite större frön eller vad man ska säga.
Sådana “bönor”/ärtor kokade jag upp och isade sedan ned för att de skulle bli krispiga… Det var en dag i förra veckan då jag kände mig duktig.
Vinaigrette:
Olivolja
Sötstark och grovkorning senap
Massa svartpeppar
Salt
Honung
En gnutta majonnäs, om man vill
Rör om vinaigretten i de kokta, nedisade och avrunna bönorna. Toppa med valnötter och skivor av vit nötig ost. Här nere tar jag Manouri eller Mirthisa-ost (tror jag den heter), men det går bra med fetaost också. Fast det är godare att ta en relativt fast vitost med mindre smak.
Dagens tips. Och ja, eftersom jag tydligen är obenägen att skriva på min egen blogg kan jag ju lika gärna göra det på andras.
Hur eller hur, kram.
Jag visst Psyk - du är så välkommen här hos mig och ÖVERJAGET
Jag tror du menar bondbönor, som man i Sverige oftast äter som soppa. Tror jag, för så äter vi dem i min familj ;-). Jag tror att man kan stuva dem oxå. Bondbönor är de enda bönor - vad jag vet - som man kan så i kall jord. Men dom glömde jag faktiskt bort i år. Skulle ju varit perfekt med den uschliga försommarvärmen. Och pappa hade blivit glad.
Jag envisas ju med andra bönor jag - riktiga små primadonnor är de små liven
Alltså gröna bönor, eller så använder jag deras franska namn: Harricot Verts. De kan oxå vara gula och då kallar jag dem Vaxbönor.
Jättegoda, och bra att man kan köpa dem så billigt hela året frysta i storpåse. Eller så kan man odla dem. Kolla bara min lycka i en låda. Där finns de. Alldeles nyfödda små plantor
Fast häromdagen hörde jag P1s trädgårdsexpert bestämt berätta att det inte är någon idé att så dem mitt i Juli. Jag tänker vara glad åt mina plantor i alla fall. Skola om dem ordentligt, så att de får gott om utrymme att växa sig starka och vackra och kanske - om hösten blir ljum - ger mig en liten skörd i alla fall. Inte lika riklig som jag fått om jag ordentligt fått dem o jorden i juni. För det är ett schå med bönor:
Jorden ska vara ordentligt varm, man ska vara på såhumör, göra i ordning en fin liten såbädd, ha tid. Allt det där sammanföll inte förrens alldeles nyss för mig i år med den kalla och lynniga försommaren, det ruskiga hålet i hornhinnan och så hela mitt liv därtill.
Jag ska i alla fall prova Psyks fina recept även om jag det inte blir riktigt som det ska med gröna bönor - på mina egna nyskördade bönor om det blir några, eller så köper jag mig några på torget…. Där har de kanske riktiga bondbönor till och med - för jag tror faktiskt det blir allra godast med sådana
Kanske såg det ut ungefär så här - fast det nog är parmesan på den här bilden:
Läs även andra bloggares åsikter om Psyk, bondbönor, gröna bönor, vaxbönor, sådd, omskolning, skörd
Inte för att det hänt något särskilt.
Det är bara jag, kattan (som ligger på bordet framför datorn) och valpen (som snor runt vid mina fötter).
Utanför rutan är det svart i natten, igen.
Sensommaren närmar sig med mjuka sammetssteg över klipphällarna. Det knastrar lite under hennes bara fötter där hon går fram, nästan omärklig.
Mammamumrikan har fått god mat och gott sällskap av grannarna. Imorgon ska hon sortera alla möjliga kvitton och andra vikto-vikto-papper från halva våren, typ.
Men just nu är det varm, mild svartblå silkesnatt. Nästan för varmt att sova, men bara nästan.
Jag ska strax lägga mig. Ska först bara fylla på förrådet, att ta av någon argsint februarimorgon med halkig trottoar, då vårvintervinden örfilar upp mig och jag med hopknipen nos skyndar alltför sen mot tunnelbanan.
Då ska jag minnas.
Så här är det även
Läs även andra bloggares åsikter om sommarnatt, sensommar, vårvinter
Grannar kan - som den uppmärksamme DAMP-tants bloggläsaren härstädes, men även t.ex. hos Tant Rasch, redan kunnat konstatera användas till mycket;
Dock är det viktigt att påminna sig att det finnes flera andra användningsområden; här ska vi nu skärskåda ett av de väsentligare -
ANVÄNDNING AV GRANNE SOM HANDIKAPPHJÄLPMEDEL
Låt mig här först klargöra att till detta ändamål duger inte vilken granne som helst. De användbara exemplaren sönderfaller huvudsakligen i två grupper
Låt mig med den lilla tantens dag exemplifiera:
Den lilla männsikan har nu varit eremit i flera dagar. Inte ens önskat vara social med goda vänner. Idag fick det ändå vara nog!!
Här måste städas. Här har inte packats upp på fyra veckor. Här är det inte riktigt trevligt att vara. Tanten har suckat men knipt ihop ögonen och ätit på altan. Så idag intalade jag henne:
Här ska packas upp och dammsugas och skuras och röjas runt lilla tant.
Listigt påminde jag oxå om att en äggkartong måste återlämnas om den ytterst lilla arbetsbänken skulle kunna göras fri.
Alltså travar den lilla tanten iväg till Grannarna A. Och fikar och har trevligt och beställer nya ägg.
På vägen därifrån morsar hon på Granne B, som målar fönster. Valpen vill som vanligt hälsa - men människan säger pedagogiskt att “det går inte, nu MÅSTE vi hem och städa!”. Varvid den kloke och genomtrevlige grannen säger: Städa en timme då så fikar vi sedan. Varvid den lilla tanten lydigt skuttar hem (eller var det valpen kanske - jag har lite svårt att skilja dem åt ibland, hopsiga och rufsiga som de är båda) och
Se där! Hur mycket hot, gnat och ilska skulle inte ha behövts om jag - arma lilla överjag - skulle ha måst bringa kvinnan till detta.
Grannar alltså - en underskattad resurs
Men se så skynda sig nu. Hon ska ju dit på middag oxå. Och hon ska göra Bearnaise till dess
Läs även andra bloggares åsikter om grannar, handikapphjälpmedel, x-files, städning, fika
Jag blev påmind av den rekordeliga Tant Raschs inlägg om tvätt:
Naturligtvis väntar hela läsekretsen andlöst på upplösningen av tvättdebacklet!!!
Självklart kom leveransen när den skulle. Vi talar ju här om - COOP i Kungsängen!!!
Efter att vid ett antal tillfällen - tex då vi skulle få grejor från IKEA för ett gäng år sedan - varit hemma och väntat hela dagar på leveranser som till slut inte kom den dagen - var jag trots allt ganska misstänksam.
“Inte kommer de nu före 9 iaf” tänkte jag och förlöpte till och med hemmet för några nödinköp i centrum - sex minuters promenad bort. Fast jag satte en av mina ovanligt förstående grannar på vakt (dock inte samme som jag lånat tvättmaskin av - man får sprida bördorna lite om man nu är en DAMP-tant ni vet.)
Och minsann. När jag var 3 minuter hemmifrån på tillbakavägen ringde det - nu var de här!
Så jag skubbade hemmåt. Upp bars nya maskinen, jag stod beredd med moppen för att få ta det sista under den gamla. “Det kan behövas” sa de snälla montörerna. “Tja ni skulle bara veta” tänkte jag.
Den största vildängeln fick inte riktigt till hårdskrubbningen, ity hon drabbats av nackspärr av den riktigt nedriga sorten. Och det var verkligen hårdskrubbat.
Vad gör man?? Mammamumrik var vid det här laget förvandlad till en verkligt hårdhjärtad slavdrivare, som kommenderade in yngsta barnet och hennes övernattande kamrat. “Ut med allt löst!! Och skrubba!!!” löd de bistra orderna
Barnen i fråga var väl inte överlyckliga men fann sig i sitt öde. Ut åkte pinal efter pinal, dörrens stängdes…. Mammamumrik var upptagen med annat och tänkte inte så mycket på det, men tiden gick.
Småningom stack de förståndiga och russinartade små liven ut två mycket genomblöta nosar:
“Jo, ähm, vi hade lite vattenkrig”, bekände de de lite oroligt. Men lika fort som MM kan bli en vrång och tvär best kan hon faktiskt bli klok och god igen
“Det var väl begåvat av er! Allt som kan bli blött på fel sätt är utburet, det behövde ju verkligen skuras, och ni verkar på mycket bättre humör nu än då nu började. Tack tack, barn små” blev det milda och faktiskt riktigt förståndiga svaret. Rena rama Muminmamman kände jag mig som.
Och sen har Mammamumrik på sina då-och-då-turer till staden gjort enstaka korusningar (tjurrusningar vägrar jag bestämt att kalla det) i tvätthänseende. Så igår, till exempel, blev de sista av hennes kläder tvättade och iaf nästan torkade innan hon behövde fara.
Här ser du dem på MMs exklusiva men chica torkställning:
Nu återstår bara en 8 -10 maskiner vildänglatvätt. Men å andra sidan har Mumrikan 2,5 veckor på sig, innan de små liven återkommer från pappan. Så det ska nog gå….
Läs även andra bloggares åsikter om tvätt, tvättmaskin, vildäglar,
Tittar på inlägget om min nattliga middag och inser att det ser tokäckligt ut. Men det var det inte. Det var jättegott. Om ni inte passar er kanske jag lägger ut receptet på blomkålsgratängpuré endera dagen. Den var allra jättegodast nämligen.
Idag har jag bland annat ätit hallon och tjock yoghurt till frukost. Det var snyggare. Men lite svårsvalt eftersom jag just läste ett avsnitt i deckaren “Den innre kretsen” av Marie Jungstedt om ett blodigt mord i ett hönshus. Och hur viktigt kontrasten rött - vitt var för den riktigt riktigt sjuke och brutale mördaren.
Hm ibland har jag verkligen för livlig fantasi
Läs även andra bloggares åsikter om frukost, den innre kretsen, Marie Jungstedt, hallon, matyoghurt, kräsmagad
Men nu har hon satt en sån där rubrik som gör en rent folkilsk av oro igen. Ska hon - så här flera år för sent - hoppa i Fredriks lilla farkost. Nu när till och med Göran Skytte haft vett att hoppa ur. (Och det vet jag från säkra källor. Om Badlands hyena och Witchbitch rapporterar samma sak - då måste det vara sant!!)
Men lilla Överjag. Stilla sig ett tag nu - även om det inte ligger för henne
Alltså när jag satt här och pillade navelludd slogs jag av att dessa två ord är varandras spegelbilder. (Har funderat lite över spegelbilder sedan jag mitt i natten lyssnade på vetenskapsradion om spegelneuroner, fast egentligen har det här ju inte alls med det att göra - bara att associationerna flyger och far i en DAMP-tants huvud)
Välfärd är ett så trist ord, tyckte Barbro Hedvall i DN för några dagar sedan. Och det har sen den utmärkta (och förhoppningsvis utvilade) Johanna Graf funderat vidare på. (Vem av damerna som är mest bersärk har jag inte riktigt avdömt ännu, det kan bli nödvändigt med målfoto)
I alla fall. Jag tycker att välfärd är ett vackert ord. “Att fara väl”. Jag tänker att det inte är en händelse att ordet och företeelsen skapades av den mest utpräglade “Inte bli som vi”-generationen i vår historia. Dvs föräldrar som tänkte att deras barn skulle ha fler livsval än de själva haft.
Ska man sätta sin unge i kanoten och sedan tryggt kunna vinka farväl - då är det viktigt att det finns välfärd. Om ungskrottet inte ska ta jobb på bruket, eller var man nu tog jobb på orten, utan studera eller flytta eller på annat sätt följa “sina bästa stämningars längtan”. Då är det viktigt för det oroliga mamma- eller pappahjärtat att det finns välfärd. Att det finns någon sorts skyddsnät.
Det ironiska är att högern helt ostört fått måla upp en annan bild - hur tryggheten söver. Det är ju inte sant. Trygga människor orkar vara nyfikna. Stressade, ängsliga människor vill bara sova. Det är rent fysikaliskt sant.
Visst kan enstaka adrenalinvågor göra en stark och pigg. Den som alltid vet att det finns fast mark att landa på kan våga de mest våghalsiga toksprång. Så har överklassen alltid haft det. Man ändå landar mjukt i pappas checkbok och kontaktnät. Det finns fonder undanställda sen den dag man föddes.
Människor som alltid haft det så, som haft ett eget välfärdsbygge hela sitt liv, förstår naturligtvis inte vad den allmänna välfärden ska vara bra för. På dem kanske det har negativa effekter till och med - vad vet jag.
Säkert innebär det minskad intern kontroll. För enstaka ungar i överklassen - med tillräckligt stark integritet och egenart - använder ju det allmänna som en flyktväg. Så länge man är under föräldrarnas vingars beskydd är man ju inte riktigt fri (Den som står i skuld är inte fri, ni vet). Så nog är allmän välfärd ett vardagsproblem för överklassen.
Men för den som inte har en av föräldrarna sparad slant att falla tillbaka på blir en obefintlig välfärd inte en sporre. Utan en hämsko.
Allt blir ängsligare. Och sömnigare. Och försiktigare.
Välfärd är ett vackert ord, nära släkt med farväl. Det ger alla möjlighet att ge sig av mot sina drömmar, veckla ut “sina bästa stämningars längtan” och med den som segel ta sikte på det okända.
Men signe sig lilla människa. Det där var ju riktigt klokt tänkt. Ja ja nu blir det ett schå. Nu måste vi sätta kanoterna i livets vatten, reda segel och damma av gamle Erik Gustav igen. Här har vi honom visst
(och lugna sig läsekretsen lilla - nog vet jag att hen skrev den då han blev liberal. Men det är en rasande skillnad på liberaler 1838 och 2008 kan jag säga. Se bara vad som hänt de senaste tio åren med folkpartiet så förstår läsekretsen säkert. Det fanns en tid - tro det eller ej ni som är små och kortlevda - då liberaler nästan ansågs vara bolsjeviker….
Men sen dess har mycket grumligt vatten runnit ut från tankesmedjorna må man säga…)
Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.
Erik Gustav Geijer
Läs även andra bloggares åsikter om välfärd, farväl, överklass, adrenalin, mod, checkhäfte, fonder, kontaktnät, skyddsnät, längtan, drömmar, vetenskapsradion, Göran Skytte, Barbro Hedvall, Johanna Graf, Witchbitch, Badlands hyena, Erik Gustav Geijer
Man går på diet.
Den där som är mest effektiv om man vill gå ner i vikt, enligt expertisen förra veckan.
Mammamumrik hade allt börjat för flera veckor sedan hon, hon snokar upp saker innan de blir berömda hon…..
Inte har hon märkt så värstans mycket av effektiviteten kan hon säga. Möjligen kan det faktum att hon trots totalt kolhydratförbud fläckvis låtit bullar slinka ner (man kan tycka att så diskret som det skett borde Mammamumriks kropp slätt inte ha märkt något) ha spelat in. Något. Hm.
Men mumrikan är nöjd. För även om hon gott kunde gå ner de där kilona som kommit på under de sorgens och bedrövelsens år hon genomlevt för ett tag sedan (förr i världen gick hon minsann ner av sorg och bedrövelse ack, ack) så är det faktiskt annat som överväger nu.
Mammamumrik blir inte längre som slagen av sorg flera ggr i veckan - då hon glömt äta. Alltså - glömmer gör jag ju fortfarande; varför skulle jag annars just ha lagat mat klart kl 23.37?
Men jag blir inte helt slagen av blodsockerfall.
Jag är inte riktigt renlärig - för jag äter allt både halvfabrikat och sötingsmedel då jag blir sugen.
Men jag äter mycket sånt jag gillar. Sen skippar jag potatis, ris, pasta och bröd.
Så nu blir det goda, tjocka starka korvar, smögenröra, mos av blomkål ost, smör och grädde smörstekta squaschskivor med grillkrydda och en rejäl klick Dijonsenap
Sov gott ni alla
Senaste kommentarer